Portalen för Umeå - kommun, universitet och näringsliv

Startsida
Besökare

Sök i portalen och umea.se/kommun

Jakten på ett jämställt Umeå

Umeå lyfts ofta som en jämställd, medveten och progressiv stad. Men hur mycket har egentligen hänt sedan 60-talets andra feministiska våg, 80-talets jämställdhetsprogram Radio Ellen, och 90-talets veganrörelse med sitt engagemang för sociala orättvisor? Vi har träffat tre Umeåprofiler som ger sin syn på saken.

April 2014. Hårt distade gitarrer mullrar igång med en sådan plötslig sprängkraft att publiken flämtande tar ett kollektivt stapplande steg tillbaka. Hardcoregruppen Håll Det Äktas frontfigur Marc Strömberg vrålar så besinningslöst in i micken att jag för ett ögonblick funderar över vad landets livebetting­sajter sätter för odds på vad som spricker först – våra trumhinnor, eller de målarfärgsdoftande väggarna i rockklubben Scharinska (numera Guitars) nyrenoverade lokaler. Det är alldeles, alldeles underbart.

Bandet firar EP­släppet ”Sabotage”, och har just avlöst Umeås hiphopdrottning Cleo och Kristin Amparo som har releasefest för EP:n ”Vem E Han”. Kombinationen blytung hardcore och melodisk hiphop är en ganska målande bild av stadens dynamiska och blomstrande musikscen. På väggen bakom scenen fladdrar symboler förbi i ett överdimensionerat bildspel: kvinnosymbolen, UÅ, hardcore, hjortrongranaten. Samtliga Håll Det Äktas gästartister är kvinnor, och texternas budskap är genomsyrat av feminism, socialism och kampen för ursprungsbefolkningens rättigheter.

"Det behövs fler kvinnliga musiker på scenen! Fler kvinnliga trummisar, gitarrister, basister" ropar en adrenalinstinn Marc Strömberg från scenen och får ett vrålande gensvar från publiken.

Kollektiv eufori. Men redan dagen efter dyker en länk till en krönika upp i facebookflödet. En annan konsertbesökare har gjort en helt annan tolkning av situationen, och ventilerar sina tankar på musikbloggen Equalizer:

”Men ropet fastnar i halsen. Varför? På scenen står ett gäng till hälften avklädda killar täckta av tatueringar. En vid micken, en bakom trummorna, en med bas, en med gitarr. Finn fem fel? Ja, det behövs fler kvinnliga musiker på scenen. Ja, det behövs kvinnliga trummisar, basister, gitarrister. Och de finns! Men det är fort­ farande ett gäng högljudda, avklädda män som står på scenen. Var är kvinnorna i Håll Det Äkta?

Det är en paradoxal situation. Jag och min vän är förvirrade.

För att scenen ska kunna fyllas även med awesome kvinnliga hardcoremusiker måste de släppas fram. Och det är band som Håll Det Äkta som måste flytta på sig. Göra plats. Det gör ont, men räcker inte att se problemet. De måste inse att de är en del av det. Och om inte de medvetna gör något, vem ska då göra det? Kvällen slutade och jag promenerade hem svettig, överlycklig. Men tanken dröjde kvar som tinnitus i huvudet.

ÄLSKA musiken. ÄLSKA en jämställd scen. Vi är bara inte där än.”

Signaturen Emilie verkar inte alls ha uppfyllts av samma känsla av framsteg, medvetenhet och – om vi ska vara ärliga – självgodhet som jag och många andra i publiken smittats av. Tvärt om problematiserar hon det faktum att ”ett gäng högljudda, halvklädda män” står på scenen och efterlyser kvinnliga musiker. På Facebook sätter diskussionen snabbt igång. Flera är upprörda och tycker krönikan är orättvis mot killarna i Håll Det Äkta, men det dröjer inte länge innan Emilie får stöd från oväntat håll.

"Hur jag än ställer mig och babblar på scenen om det så kvarstår faktumet att jag ÄR en man, på en scen – så jag blir en hycklare hur som helst" säger Marc Strömberg, som redan samma dag går ut och uppmanar de som kritiserar artikeln att tänka om.

"Vi måste kliva åt sidan ibland, det är en sak vi kan göra. Det andra vi kan göra inom mitt band är att samarbeta med kvinnliga artister, konstnärer, producenter, fotografer och musiker. Vi är för tillfället utan permanent trummis, och letar just nu efter en kvinnlig sådan" fortsätter han.

Som vanligt velar jag, vet inte riktigt vad jag ska tycka. Är det verkligen rätt att de manliga artister som så öppet stöttar frågan om att skapa möjligheter för kvinnor på scen, som så aktivt söker samarbeten med kvinnliga musiker, är de som ska lämna scenen? Men å andra sidan, om inte de flyttar på sig – vem ska då göra det?

Katarina Mazetti jobbade i 15 år för Sveriges Radio med programmen Radio Ellen och Freja som sändes från Umeå. Sedan dess har hon bland mycket annat hunnit bli bästsäljande författare med boken ”Grabben i graven bredvid”, och skrivit omtalade kåserier för bland annat ICA­kuriren och ETC där hennes humoristiska texter och giftiga hugg mot den traditionella macho­kulturen har retat gallfeber på allt från etablerade politiska makthavare till högerextrema nät­troll över hela Sverige. I höst är hon aktuell med boken ”Snö kan brinna”, som utspelar sig i 70­talets Umeå.

"Boken är en udda kärlekshistoria med 70­talets musikrörelse, politisk aktivism och feminism som bakgrund. Det var en fantastiskt spännande tid i Umeå, staden var verkligen på bettet och låg långt fram i många frågor – ofta med universitetet i spetsen."

Du flyttade tillbaka till Lund 2002, efter nästan 30 år i Umeå. Hur är din bild av jämställdhetsarbete och feminism i Umeå i dag?

"Många tror att det är bättre i dag, att medvetenheten är större än på 70­talet, men på många sätt har utvecklingen i Sverige gått bakåt. Under 90­talet sände P1 Freja en timme om dagen, helt och hållet med fokus på jämställdhet och feminism. I dag finns inget motsvarande format, trots att det behövs mer än någonsin. Med det sagt har Umeå ändå lyckats relativt bra med jämställdhetsarbetet och jag tror faktiskt att förändringen kan börja här. Umeå skulle tjäna oerhört mycket på att ta den positionen, att skapa Sveriges mest jämställda kommun."

Finns det inget område där jämställdheten gått framåt sedan 70-talet?

"Jodå, det finns det förstås. Hos dagens unga pappor är det nog självklart att vara föräldraledig – så har det inte alltid varit. Latte­pappor som pratar med varandra och sina barn, det skapar nya perspektiv. Det jag menar är att det går i vågor, det är ofta två steg fram – ett tillbaka."

När Radio Ellen startades 1981 var det på många vis revolutionerande, och inte helt okontroversiellt. Profilen var uttalat feministisk, redaktionen helt bestående av kvinnor och innehållet stundtals radikalt för att vara Sveriges Radio. Programmets grundare Isa Edholm betraktas som en pionjär inom radiojournalistiken, och mottog 1992 stora journalistpriset för sina insatser.

"Det var ju en dröm att få jobba heltid med sin hjärtefråga. Vi var en stor redaktion, och hade fantastiska resurser. Vi reste utomlands och gjorde reportage i Afrika och Kina, vi besökte feministkonferenser runt om i Europa och fick stor uppmärksamhet, säger Katarina som började jobba med Radio Ellen 1989."

Under sina 15 år i etern hann Radio Ellen med att både hyllas och bespottas, och blev såväl prisat som bombhotat. Klart var i alla fall att man bröt ny mark, och 1996 följde duon Isa Edholm och Katarina Mazetti upp Radio Ellen med Freja – ett dagligt program med samma fokus kring genusfrågor och jämställdhet.

"Vi satsade mycket på musik och humor, och många otroligt begåvade kvinnor fick utrymme i Freja. Det är kreatörer som i dag är etablerade författare, dramatiker, samhällsdebattörer och musiker, säger Katarina Mazetti och nämner komikerduon Åsa & Gertrud och bandet Sahara Hotnights som några exempel."

Med ämnen som ekonomiska orättvisor, misshandel, sexuella övergrepp och prostitution blev Freja – precis som systerprogrammet Radio Ellen– ett kontroversiellt inslag i samhällsdebatten och programmet anmäldes flera gånger till radionämnden, bland annat för ett satirinslag av tidigare nämnda Malmöduon Åsa Asptjärn och Gertrud Larsson. Här imiterades författaren och guldbaggevinnande regissören Marianne Ahrne med en så pass slående likhet att Svenska filminstitutets Bengt Forslund gick i taket och anmälde.

"Vi försökte ligga så nära gränsen som möjligt utan att kliva över den. Det är klart att vissa blev upprörda – vi fick ta emot en hel del arga samtal – men jag tycker att vi höll oss på rätt sida hela tiden" säger Katarina.

Men även för en hårdhudad och rutinerad feminist som Katarina Mazetti kan tonen på webbens diskussionsforum bli väl grov. Efter en krönika om ”svenskhet” i ICA-kuriren, där hon redogjorde för en livlig diskussion med en SD-­politiker på Umeå folkmusikfestival, fick hon känna på näthatets fulla kraft. Ett fyndigt – och en smula syrligt – resonemang om hur den ”svenska” folkmusiken är en blandning av musik från hela Europa resulterade i att Katarina Mazetti de kommande dagarna möttes av en lavin av aggressiva och hotfulla kommentarer.

"Då slutade jag faktiskt skriva ett tag. Det var lite väl tufft när man fick 4 000 högerextrema nät­troll efter sig på grund av en ofarlig liten artikel. Och det är otroligt hur samordnade attackerna är. När jag något senare skrev en jävligt elak artikel hände nästan ingenting, för just då var det Dick Harrysson som var utsedd till veckans måltavla. Otäcka typer, de där."

Fick ni aldrig den typen av reaktioner under tiden med Radio Ellen och Freja?

"Det fanns av naturliga skäl inte nät­troll på den tiden, men visst fanns det troll. Vi fick massor av hatiska brev och samtal av typen: ”Era jävla lesbiska feminist­horor!”. Till sist placerade vi visselpipor vid telefonerna, och när ett samtal blev riktigt otrevligt blåste vi med full kraft rakt in i luren. Ett väldigt effektivt sätt att få tyst på eländet."

Musiken har alltid legat Katarina Mazetti varmt om hjärtat. Hon medverkar regelbundet i musikgrupper som Engångs­ orkestern, författarbandet MaLT, Skymnings­ orkestern och Umeåbaserade Svarta Björn. Jag beskriver diskussionen som uppkom efter Håll Det Äktas releasefest, och sångaren Marc Strömbergs tydliga ställningstagande i frågan.

"Det gläder mig att höra. För många blir det lättare att ta till sig den typen av argument när det kommer från en man, de känner att en kvinnlig feminist ”talar i egen sak”. Men man måste komma ihåg att Marc också talar i egen sak, jämställdhet handlar inte om att göra världen bättre för kvinnor och sämre för män – en jämställd värld tjänar alla på. Det har Marc uppenbarligen förstått."

Tröttnar du aldrig på att ständigt ta diskussionen, lockar det inte att dra sig undan och låta någon annan ta kampen?

"Jag är ju inte lika aktiv i dag som jag var tidigare, men det här är inget man ”slutar med”. Jag var feminist innan jag ens kände till ordet, det är den jag är."

Det är lunchpaus och entréhallen till stadshuset i Umeå ligger öde. På andra sidan en glasdörr – som provisoriskt spärrats för med ett par grova furubrädor – är golvet täckt av byggdamm. Annexet, som huserat delar av stadsförvaltningen, har fått ett ansiktslyft och en ny byggnad har rests i anslutning till den 115 år gamla kasernbyggnaden som fram till 1969 användes som bostäder till kavalleriförbandet K8. Fortfarande studsar säkert någon förbipasserande till vid åsynen av den kritvita och ultramoderna tillbyggnaden, men de flesta Umeåbor har vid det här laget vant sig vid den ständiga transformationen av stadsbilden.

Längst in i korridoren närmast stadshusets huvudentré sitter Linda Gustafsson som har den något tungstukande titeln jämställdhetsstrateg vid Umeå kommun. Rollen har funnits sedan Umeå blev pilotkommun för jämställdhets­ arbete 1989, även om den faktiska titeln har ändrats med jämna mellanrum.

"Jag började här 2011, och arbetade tidigare med jämställdhetsarbete för länsstyrelsen i Västerbotten. Det här är en väldigt övergripande roll där jag bland annat jobbar med att stötta kommunens verksamheter för att nå jämställdhetsmålet om att kvinnor och män ska ha samma makt att forma samhället och sina egna liv. Allt som går upp till kommunfullmäktige ska också ha en jämställdhetsöversyn" säger Linda Gustafsson.

Och det är helhetstänket, kontinuiteten i arbetet och de som varit inblandade som är nyckeln till att Umeå brukar lyftas fram som en förebildskommun när det kommer till jämställdhetsarbete, menar Linda Gustafsson.

"En framgångsfaktor är att det funnits ett tydligt politiskt mandat, man har under lång tid varit tydlig med att man ska jobba med det här. Ofta sker kommunala jämställdhetsarbeten i tidsbegränsade projekt, och mycket kunskap och erfarenhet går förlorad när projektet är slut. Här har det hela tiden funnits ett jämställdhetsutskott, man har inte haft det där kompetenstappet."

Då det femåriga pilotprojektet för lokalt jämställdhetsarbete startades upp 1989 riktades arbetet i Umeå in på fem områden; arbetsmarknad, ekonomi, utbildning, kvinnors inflytande samt opinionsbildning. Ett av de stora projekt som genomfördes var en ”pampkurs” om makt och kön, arrangerad i samarbete med Kvinnovetenskapligt forum, som ledande politiker fick gå under projektets gång. Det diskuterades samband mellan makt och kön och hur det kunde påverka kvinnors och mäns liv i Umeå. Ett annat exempel är kampanjen ”Pappa kom hem!”, som kommunen drev tillsammans med Försäkringskassan, där syftet var att locka fler pappor att vara hemma och ta hand om sina barn, och att ta ut föräldraledighet.

"Pappor i Umeå tar i dag ut relativt lång föräldraledighet. På vissa områden går det verkligen framåt, på andra händer ingenting. Jag har en gammal folder med problemformuleringar som togs fram 1981, och här hittar man många bitar som ser exakt likadant ut över 30 år senare" säger Linda Gustafsson och bläddrar i det gulnade texthäftet.

När Sveriges första professur i genusvetenskap inrättades 1997 var det vid Umeå universitet, drygt 20 år efter att den första kursen i kvinnoforskning startat på samma plats. I dag är det Umeå centrum för genusstudier (UCGS) som agerar knytpunkt för den genusvetenskapliga forskningen – en inriktning som finns på universitetets samtliga fakulteter.

"Närheten till universitet har varit otroligt viktigt under alla år. Det finns ett respektfullt utbyte där vi på kommunen använder universitetet för att utbilda vår personal, och när det kommer till sitt eget jämställdhetsarbete har kommunen rekryterat personer med genusvetenskaplig kompetens" säger Linda Gustafsson.

2009, 20 år efter pilotprojektets början tog jämställdhets­ utskottet fram en jubileumsfolder för att uppmärksamma 20 års arbete för ett jämställt Umeå. Kerstin Norlander, universitetslektor vid UCGS, beskriver här stadens roll i ”den andra vågens kvinnorörelse” och målar upp en bild av en radikal miljö, ett rött universitet och en samhällsgrupp av unga kvinnor från arbetarhem som för första gången i historien fick tillgång till universitetsutbildning. ”I Umeå blev kvinnorörelsen ovanligt stark eftersom universitet var en i Sverige jämförelsevis radikal miljö. Men också på grund av att universitetet då ännu inte hade någon stark akademisk tradition, vilket gynnade kunskapssökande inom ännu inte etablerade ämnesområden som kvinnoforskning”, skrev Kerstin Norlander.

"I Umeå finns en väldigt aktiv kvinnorörelse, kvinnojoursrörelse, en feministisk rörelse och en stad som aktivt har diskuterat frågorna under väldigt många år. Det är otroligt många som ständigt tar fighten och driver arbetet framåt. Vi får inte glömma bort det" säger Linda Gustafsson.

Men hur jämställt är egentligen Umeå?

"Man kan egentligen bara mäta jämställdhetsarbetet som görs, och det pågår en hel del arbete i Umeå. Vi lyfts ofta som en föregångsstad, men det är fortfarande väldigt mycket kvar att göra. Jämställdhetsperspektivet måste göras till en integrerad del i samhällets utvecklingsarbete. Det är kanske inte ett jobb som över huvud taget kan bli färdigt."

Vilka är de största utmaningarna med ditt jobb?

"I stora verksamheter är det svårare att få igenom omfattande systematiska förändringar, de är så hårt lagstyrda. I grund och botten handlar arbetet om att synliggöra och omfördela makt, och att utmana makten är alltid svårt."

Så hur gör man det?

"Det går inte att tvinga folk att ändra sitt tankesätt. Vi måste synliggöra, analysera och förändra, och använda den kunskapen om kön och makt i allt vi gör. Jämställdhetsarbete är en utvecklingsfråga, inte en kontrollfråga."

Går det framåt?

"Det går hela tiden framåt, även om det går långsamt på vissa områden. Saker som offentlig barnomsorg var inte heller något som kom till av sig själv – det var någon som kämpade för den. Det sågs som både farligt och onödigt, men idag ser så gott som alla det som en självklarhet. Tänk om man försökte ta bort den nu? Det skulle bli kaos."

Hur jämställd är Umeås musikscen?

"Om vi tittar på representationen av kvinnor och män på Umeås scen 2014 jämfört med hur det sett ut tidigare så är det bättre nu. Målet för oss är att synliggöra strukturer och, om det är önskvärt, förändra det som behövs. Man kan till exempel titta på House of Metal, där det är jättefå kvinnor på scen, och fråga sig: ”finns det något konstruktivt vi kan göra? Vad beror det på att så få tjejer spelar?” Det är inte så enkelt som att alla ska ha lika mycket, att det alltid ska vara 50/50 – men att våga synliggöra och ifrågasätta varför det ser ut på ett visst sätt gör att vi kommer en liten bit på vägen."

Vi är tillbaka hos konstnären och musikern Marc Ström­berg. Håll Det Äkta­sångaren skräder inte orden när det kommer till festival­Sveriges mansdominerade bokningar, där det i vissa fall är så lite som 2­5 procent kvinnliga akter.

"Det är helt orimligt att ha det så, särskilt med tanke på den absoluta majoritet av kvinnliga artister som ligger på topp i Sverige just nu. Allt som är intressant här just nu görs av kvinnor. Det är total dominans. Att det inte speglar av sig på sommarfestivalerna bevisar att arrangörerna inte har någon koll i skallen överhuvudtaget" säger Marc Strömberg.

Tycker du att det görs tillräckligt i Umeå för att främja den kvinnliga musikscenen?

"Det behövs fler workshops i stil med Femtastics satsning, där unga tjejer uppmanas och peppas att skriva texter, spela in och producera. Femtastics fokus är på hiphop, soul och reggae. Det behövs workshops för rock, punk, metal och jazz också."

Vad skulle du vilja säga till de bokare som inte ser det som ett problem att kvinnor får mindre plats på musik- och festivalscenen?

"De personerna förtjänar inte att ha den plats de har i branschen. Utsätt dem för vilka medel som än behövs för att öppna deras ögon. De kan inte få fortsätta den här trenden av manligt ryggdunkande."

Vad är feminism för dig?

"Feminism för mig är konstaterandet att det finns ett patriarkat, och kampen för att förstöra det patriarkatet. Det är kamp som behöver både kvinnor och män. Framförallt män, vi har mycket att ta igen."

Jag hummar instämmande och känner mig för några ögonblick oförskämt upplyst och klok. ”Jag är en av dem som fattar”, tänker jag och ger mig själv en uppskattande mental klapp på axeln. Så slås jag av det något ironiska faktum att vi är två män som pratar om hur män måste våga ta ett steg åt sidan och faktiskt släppa fram kvinnor. Till och med i en artikel om Umeås jämställdhet lyckades jag ge män det sista ordet. Nåja, ett steg i taget...


AV:JONAS PEKKARI...

…en 34-årig reklamare och frilansjournalist, krönikör och småbarnspappa, född och uppvuxen i Umeå.


Fakta

KATARINA MAZETTI...
…är författare, krönikör och samhällsdebattör.
Ålder: 71
Bor: Lund
Bakgrund: Uppvuxen i Karlskrona och arbetade under den första tiden efter flytten till Umeå som lärare. Arbetade un- der 15 år med de legendariska SR-programmen Radio Ellen och Feja, och har sedan dess släppt en rad böcker – bland annat jättesuccén Grabben i graven bredvid som även blivit film.
Aktuell: Med romanen ”Snö kan brinna” som släpps i höst, berättarfestivalen i Ljungby, och som krönikör i tidningen ETC, bland mycket annat.

MARC STRÖMBERG...
…är konstnär och musiker.
Ålder: 29
Bor: Umeå
Bakgrund: Lämnade Umeå för studier vid Berghs i Stockholm, och arbetade en tid vid en av Oslos mest framgångsrika reklambyråer. Flyttade hem till Umeå och arbetar idag som konstnär, grafisk illustratör och musiker.
Förebilder: Jag har aldrig sett upp till någon man i hela mitt liv. Det här är mina förebilder, alla kategorier: Björk, Cleo, Erykah Badu och M.I.A.

LINDA GUSTAFSSON...
…är jämställdhetsstrateg vid Umeå kommun.
Ålder: 35
Bor: Umeå
Bakgrund: Efter universitetsstudier inom bland annat makt och kön och statsvetenskap har Linda arbetat med jämställdhetsarbete för Länsstyrelsen i Västerbotten, och sedan 2011 är hon Umeå kommuns jämställdhetsstrateg.
Största utmaning i yrket: Jämställdhetstänket måste bli en integrerad del i samhällsutvecklingen. Det kanske är ett jobb som aldrig blir färdigt.

Viktiga årtal i Umeås jämställdhetsutveckling (ett urval)

1971 Kvinnofronten bildas av en grupp kvinnliga gymnasister

1972 RFSL Umeå startas

1976 Umeå universitet inrättar en första kurs i kvinnoforskning med titeln Könsroller

1979 Kvinnojouren och Kvinnohusföreningen bildas

1981 Det feministiska programmet Radio Ellen börjar sändas från Umeå

1983 Kvinnohusockupationen genomförs på Vasagatan

1989 Umeå blir pilotkommun för lokalt jämställdhetsarbete

1994 Jämställdhetsutskottet bildas

1996 En ny jämställdhetspolicy antas i för Umeå kommun

1997 Sveriges första professur i genusvetenskap inrättas vid Umeå universitet

1998 En ny handlingsplan antas för det centrala jämställdhetsarbetet. Jämställdhetsperspektivet ska nu genomsyra allt arbete inom kommunen

2001 och 2002 Umeå utses till Sveriges homovänligaste stad av hbtq-nätsajterna Sylvia och Sylvester

2008 Umeå centrum för genusstudier bildas, och utses till excellent forskningsmiljö inom genusforskning av Vetenskapsrådet

2009 Nya projekt påbörjas som handlar om genusperspektiv på stadsplanering och trygghetsfrågor. En av dessa är Sara Lidman-tunneln, som utformas med ett specifikt trygghetsperspektiv.

2014 FI väljs in i kommunfullmäktige med tre mandat

2014 Kvinnohistoriskt museum invigs på Väven


Ladda hem en PDF med hela historien här.

Umeå kommuns webbplats
Turistbyrå
Umeå universitet
Umeå kommunföretag