"NorrlandsOperan — en ständig rörelse" (fortsättning)

Ur föreställningen Julie. Foto: Malin Arnesson.

Ägg och bacon?

Så långt allt väl. Men jag funderar över NorrlansOperans dominerande ställning i Umeås kulturliv. Med så många verksamheter och så stora resurser finns det då inte en risk att man lägger beslag på alla ytor och alla initiativ i stan?

— Vi har ett stort ansvar och det är viktigt att våra dörrar är öppna. När vi öppnade dörrarna för klubbverksamhet hände det spännande saker; operan Rusalka ena dagen och svettig queer-klubb nästa ...

Och jag tänker på något Kjell Englund sa tidigare: "Det ska inte vara som ett samarbete mellan hönan och grisen där hönan bidrar med ägg och förväntar sig att grisen ska komma med bacon ..."

Samarbetet med Cape Town Opera har gjort oss bättre rent konstnärligt, men det har också berikat oss i det att vi har varit tvungna att skärskåda hur vi arbetar och kommunicerar.

Och krävande, kunde han ha tillagt. Förändringarna har inte skett utan gnissel och kritik. Många menar att Norrlandsoperan har offrat sin konstnärliga identitet på kuppen. Att den speciella spelstil och repertoar som präglade ensemblen på 90-talet har försvunnit i allt samarbete och cross over-verksamhet.

— Operakonsten har ju inte stått stilla sedan dess, men i Sverige har den stagnerat en smula. Det spännande och nyskapande hittar man snarare i Köpenhamn idag, men jag tror att ett operahus som det i Umeå skulle kunna ha förutsättningar att utveckla konsten, menar Per-Erik Öhrn.

I dag är det utan tvekan orkestern som är stommen i NorrlandsOperan. Förutom ett mycket stort eget konsertprogram fungerar de som operaorkester, samarbetar med gästartister, kammarverk, jazzfestivalen, dansföreställningar ...

De stora rösterna imponerade och sedan dess har man samarbetat om fyra fullstora operaföreställningar "

Örjan Andersson. Foto: Erik Berg.

Made

— Vi gör ju ett slags pionjärarbete, vi har inga hundraåriga traditioner vi måste ta hänsyn till. Varken i huset eller i staden. Och det finns en tillåtande attityd i Umeå. Man blandar unga rockband, knepig konst och stor opera. Och man kan ta med sin mamma på allt, säger Marco och vänder sig mot dörren där ännu ett huvud tittar in.

Och jag funderar på om det kanske kan vara så, att verksamheten och organisationen i någon mån är en spegel av staden och dess människor.

Om man kokar ner idén om cross over, open source, samarbete internationellt, lokalt och internt får man MADE-festivalen. En årligt återkommande festival för "Music, Art, Dance, Etcetera", där många av NorrlandOperans verksamheter deltar och samarbetar. Både lokalt och internationellt. Dansverksamheten har tagit täten i det rejset.

— För dansare och koreografer är det inget främmande att göra så här. Det är snarare en tradition att bryta mark och se hur olika konstarter kan befrukta varandra.

Det är verksamhetsledaren för dans Annelie Gardell som tar position. Vi dricker kaffe och pratar om ditt och datt. Vi är gamla bekanta och kollegor från SVT. Då var Annelie skådespelare och programledare och ingången till det här jobbet kom via att hon gjorde introduktioner till föreställningarna under flera år.

— Åsa Söderberg, som var danskonsulent då, och Lars Tibell som var chef på operan lade grunden för det här. De hade helt enkelt bestämt sig för att det skulle vara dans på NorrlandsOperan.

Vi gör ju ett slags pionjärarbete, vi har inga hundraåriga traditioner vi måste ta hänsyn till. Varken i huset eller i staden. Och det finns en tillåtande attityd i Umeå. Man blandar unga rockband, knepig konst och stor opera. "

— Det finns nog många orsaker till att det är så men man kan inte bortse från de hängivna pedagogerna som driver fram kull efter kull av barn och ungdomar som dansar på fritiden. Några går vidare men många blir stommen i en kunnig och intresserad publik.

Femårsplanen. Foto: Mårten Nilsson.

Internationell och gränsöverskridande

Vi bordet intill har Gunilla Heilborn och hennes dansare tagit paus i repetitionen av Femårsplanen. Gunilla Heilborn är en i raden av "artist in residence" på NorrlandsOperan som i dag räknas som en av Sveriges viktigaste och vitalaste dansscener.

Det är inte någon allt för vild tanke att tänka sig att permanentandet av dansverksamheten har fungerat som lokomotiv i NorrlandsOperans utveckling till ett brett och öppet scenkonsthus. Den moderna danskonsten har alltid varit internationell och gränsöverskridande både till form och arbetssätt.

Vi diskar våra koppar, Gunilla Heilborn och hennes gäng lommar in i sin repetitionssal för att fortsätta utforska Femårsplanen. I korridoren möter vi den unga blogg-musikalen. Igår kväll var det första kostymrepetition och allvaret börjar krypa på. Snart är det premiär och hur i hela världen ska man hinna allt.

Text: Bertil Björk