Norrlandsoperan — en ständig rörelse
Regissören Jens Karlsson promenerar över scenen med händerna på ryggen och grunnar lite på en övergång. Och så (lite som Professor Kalkyl faktiskt) håller han upp ett finger i luften och tystar ensemble, scenpersonal och teknik.
— Hallå, den enda röst jag vill höra nu är min egen. Ni andra viskar!
Sångarna får sina instruktioner. Jens lutar sig mot koreografen Martyna Lisowska Söderberg för att konferera om en alternativ övergång.
— Då kör vi en gång till från ...
Scen från Dröm och verklighet
Sedan har proffsen på Operan och på Kulturverket bearbetat det till en fullständig musikal. Och nu är det studenter från Dramatiska Institutet i Stockholm som står för regi, kostym, dramaturgi och scenografi.
"Bloggmusikalen" Dröm och Verklighet repeteras på Norrlandsoperans scen. Och det svänger. Projektet är både udda och ganska typiskt. Eller kanske udda och därför typiskt"
Det är sen eftermiddag och det var en dum idé att hoppa över lunchen. I morgon har jag dagen fulltecknad av möten med folk på Norrlandsoperan men just nu snurrar bara tankarna i en blodsockerfattig skalle. Vad är operans vision och linje? Vad är det man vill och vad har man för mandat? Det jag sett hittills är brokigt, bråkigt, spretigt och komplext. Eller är det just det som är det typiska?
När jag kliver ut ur huset på den ödsliga Operaplan stannar en flygtaxi och ut kliver Matthew Wild. Han är en av Sydafrikas stigande stjärnor på teaterhimlen och i morgon börjar han arbetet med Julie, byggd på Strindbergs historia om fina fröken Julie och betjänten Jean
— det femte i raden av samarbetsprojekt med systeroperan i Cape Town.
