Textila avtryck

Det ska inte vara lugnt och under kontroll när man ska ha sin allra första stora visning. Inte när man jobbat dag och natt i månader för att få allt klart. Inte när salongen kommer att fyllas av viktiga modejournalister, inflytelserika branschfolk, agenter och uppköpare. Inte när man står på randen till sitt absoluta genombrott och världen genomgår den största ekonomiska krisen i modern tid. Då ska det vara lite svettigt.

Och tio minuter senare kommer Linnea och Petra rusande. Visst är det bråttom, men visst kan vi prata en stund och visst är det helt lugnt att vi hänger med back stage under visningen. Platsen är Berns Salonger och Noir et Blanc:s visning är en del av Fashion week by Berns där de viktigaste svenska klädskaparna visar nästa sommarsäsongs plagg. Noir et Blanc har slagit sig samman med kollegorna Petter Holström och Gorjan Lauseger på Odeur för en dubbelvisning i den stora salongen.

Bara några plagg

— Det gick ju så bra, kläderna såldes snabbt och vi började fundera på om man ändå inte borde göra en hel kollektion.
Och för knappt tre år sedan satt de på båten till Tallin för att hitta en fabrik som kunde sy deras första lilla kollektion till vårsäsongen 2007. Linnea berättar, lika delar stolt som generad, en historia som låter lite för bra för att vara sann.
— Alltså, vi googlade fram adressen till en fabrik som verkade bra, och så satte vi oss på färjan och åkte dit och knackade på. Vi hade inte ens ringt innan. Och visst ville de sy våra kläder. Om ett år eller så när det fanns ledig produktionskapacitet...

Och där kunde historien ha tagit slut men Linnea och Petra vandrar Tallins gator och när de passerar en liten, liten fabrik knackar de på och där får de napp. Den första kollektionen var ett faktum. Och sedan har det gått snabbt och i januari fick de tidningen Elles prestigefyllda pris som årets nykomlingar. Har det rent av gått för fort?
— Inte då. Det är bra när det går fort, då tappar man inte energin. Vi gillar den där speciella stressen som uppstår när man jobbar natt och dag — det blir ett slags kreativt flow, menar Petra.

— Vi improviserar rätt mycket när vi skapar. Vi utgår ifrån en grundidé och så ser vi var den tar oss. Ofta kan man titta på kollektionen när den är klart och konstatera att man är lite överraskad själv: "Jasså, var det det där vi höll på med ..."
Petra och Linnea rusar vidare till genrep, med ett löfte om att vi kan ses igen och prata om Umeå och uppväxt och livsval.

Jag snattar en läsk ur ett av alla de stora kylskåpen fyllda med  Ivana Helsinkis specialdesignade Coca Cola-flaskor. Det är nog okey för här dricker alla halvlitersvatten och tuggar tuggummi. Förutom Umeå-folket som alternerar med en påse snus då och då.