Besöksområden
- Backen
- Baggböle
- Brattby
- Brån
- Brännland
- Böle
- Degernäs
- Grisbacka
- Grubbe/Västerhiske
- Gubböle
- Holmen
- Holmsund
- Klabböle
- Kåddis
- Norrfors
- Nydala
- Obbola
- Röbäck
- Sofiehem/Gimonäs
- Strömbäck/Kont
- Sörfors
- Teg
- Umedalen
- Umeå Centrum
- Umeälvens delta
- Ytterhiske
- Ön
- Överboda
- Umeå stad allm
- Konst i älvdalen
- Näringsverksamheter i älvdalen
- Du är här:
- Ume Älvdal
-
Brattby
K A R T A
Brattby ligger i en vågig bergkullterräng, mer än 100 meter över havsytan. Tätt liggande berg och kullar varvas med sänkor och slättpartier av växlande höjd. Byn ligger på en sydsluttning av Brännberget, som ligger nära 200 meter över havet.
Den äldsta bykärnan ligger i området som kallas Sommarbacken och har en lidbebyggelsekaraktär, dvs bebyggelsen är samlad på rad högt upp i dalsluttningen. Sommarbacken var slutet på den väg som gick mot inlandet under flera hundra år. Man fick fortsätta med båt, gå eller rida. Men Vännäsborna krävde bättre väg över Brattbys ägor och 1837 blev vägen förklarad som sockenväg.
Namnet Brattby hör samman med ordet bratt, som betyder brant och syftar på den branta backen från älven och upp mot Brännberget.
Den äldsta bykärnan ligger i området som kallas Sommarbacken och har en lidbebyggelsekaraktär, dvs bebyggelsen är samlad på rad högt upp i dalsluttningen. Sommarbacken var slutet på den väg som gick mot inlandet under flera hundra år. Man fick fortsätta med båt, gå eller rida. Men Vännäsborna krävde bättre väg över Brattbys ägor och 1837 blev vägen förklarad som sockenväg.
Namnet Brattby hör samman med ordet bratt, som betyder brant och syftar på den branta backen från älven och upp mot Brännberget.
År 1805 fanns det sju jordbruksfastigheter i Brattby och när laga skiftet genomfördes 1857
fanns det ett femtontal jordbruksfastigheter eller avstyckningar och det fanns hus på åtta av dem. År 2007 fanns 51 fastigheter registrerade i Brattby.
Bebyggelsebilden präglas av traditionell jordbruksbebyggelse blandad med bostadshus från 1930- och 1950- talen.
Foto: Lars Beckman
Sommarbacken
Sommarbacken var vägs ände under flera hundra år. Här tog vägen mot inlandet slut. Hade man kärror måste de lämnas och förvaras på Sommarbacken och man måste fortsätta båtledes, till fots eller rida. Från Sommarbacken gick flera stigar, över raningsmarkerna vid älven eller i skogen, om man ville till Vännäs eller längre. En stig, Vännfors kyrkoväg, användes av Vännforsborna för kyrkobesök i Umeå framtill 1834 då Vännfors fördes till Vännäs pastorat. Det fanns också väg ned till Sandån, där det var tjärulännnig, lastageplats och färjeplats.
Vännäsborna krävde fortsatt kärrväg över Brattbyrödningarna och en klen körväg gjordes i ordning till Vännäs, det framgår av vad en prof. W von Schubert skrev när han 1817 reste den vägen: "Sedan kort tid går från Brattby till Vännäs en körväg, men som är ganska elak". 1837 var vägen i lite bättre skick och blev förklarad sockenväg.
Här gick Häradsvägen fram till början av 1900-talet. Den branta Brattbybacken var känd som en besvärlig passage.
Lutningen var 1 på 7, alltså en meters stigning på 7 meter. Stora delar av backen grävdes bort när den "nya" vägen byggdes på 1930-talet.
Ett flertal olyckor inträffade här i backen. En av de mera speciella var när en lastbil lastad med ostar tippade och hela ostlasten rullade nedför backen och ned i diket vid järnvägen. Byns småpojkar hjälpte chauffören att rulla tillbaka ostarna.
Detta hände året innan den nya vägen togs i bruk år 1932
(1933?).
Sommarbacken var vägs ände under flera hundra år. Här tog vägen mot inlandet slut. Hade man kärror måste de lämnas och förvaras på Sommarbacken och man måste fortsätta båtledes, till fots eller rida. Från Sommarbacken gick flera stigar, över raningsmarkerna vid älven eller i skogen, om man ville till Vännäs eller längre. En stig, Vännfors kyrkoväg, användes av Vännforsborna för kyrkobesök i Umeå framtill 1834 då Vännfors fördes till Vännäs pastorat. Det fanns också väg ned till Sandån, där det var tjärulännnig, lastageplats och färjeplats.
Vännäsborna krävde fortsatt kärrväg över Brattbyrödningarna och en klen körväg gjordes i ordning till Vännäs, det framgår av vad en prof. W von Schubert skrev när han 1817 reste den vägen: "Sedan kort tid går från Brattby till Vännäs en körväg, men som är ganska elak". 1837 var vägen i lite bättre skick och blev förklarad sockenväg.
Här gick Häradsvägen fram till början av 1900-talet. Den branta Brattbybacken var känd som en besvärlig passage.
Lutningen var 1 på 7, alltså en meters stigning på 7 meter. Stora delar av backen grävdes bort när den "nya" vägen byggdes på 1930-talet.
Ett flertal olyckor inträffade här i backen. En av de mera speciella var när en lastbil lastad med ostar tippade och hela ostlasten rullade nedför backen och ned i diket vid järnvägen. Byns småpojkar hjälpte chauffören att rulla tillbaka ostarna.
Detta hände året innan den nya vägen togs i bruk år 1932
(1933?).
Antal besökare på denna sida: 1371
