Klabböle

Laxgård
Klabböle by ligger några kilometer väster om Umeå vid Umeälvens högra/södra strand. Under förhistorisk tid nådde havet ända fram mot de omgivande bergen i söder och trängde in som vikar i dalgångarna.
Bynamnet finns belagt från 1500- talet och antas betyda klaves, nybygge eller nyodling. Byn torde ha bildats i samband med kolonisationen av norrlandskusten, vilken skedde under 1200/ 1300- talen, då stränderna vid de stora laxfiskeälvarna befolkades.
Bebyggelsen kom att läggas så nära älvbrinken som möjligt med tanke på fisket och här nedanför forsarna fanns möjlighet att ta sig över älven till sockenkyrkan och byarna på norra stranden. Tidigare fanns ett färjeläge i Klabböle.
Bebyggelsen och åkertegarna togs i anspråk högt på den platå som bildats mellan älvbrinken i norr och bäckravinen i söder. Frostrisken var lägre här.

Laxminor
Enligt jordaboken 1543 fanns vid denna tid 8 bönder i Klabböle. Under 1750-talet fanns 10 bönder i byn. Bebyggelsen var samlad i en oregelbunden klunga strax intill älven och några gårdar helt nära älvbrinken. Två kvarnar fanns under 1700-talet i nuvarande Raningsbäcken.
Vid laga skiftet 1876 har bebyggelsen förtätats och några hundra meter väster om den gamla bykärnan har ny bebyggelse uppkommit. Denna låg på byns allmänning.

Laxtina
I Klabböle finns rökhus för rökning av flodnejonöga (nätting). De är alla fyrknutade timmerbyggnader med gavelingång och sadeltak.
Rökhusen är unika i sitt slag och det är endast i dessa byar de finns kvar i Västerbottens älvdalsbyar. Under 2008 har 7 av de 18 rökhusen i Klabböle restaurerats med hjälp av medel från Länsstyrelsen.
Ref: Rökhus i Klabböle. Historiska hus i Norr AB.
Muséet innehåller förutom museidelen, en 150 år gammal fungerande ramsåg från Baggböle sågverk (Rislidensågen) samt en skvaltkvarn.
På området finns även en äventyrslekpark, kafé, experimentverkstad och en skapande återvinningsverkstad för barn i alla åldrar.
Öppet sommartid mitten av juni till mitten av augusti, gratis entré och guidning.
Övrig tid, endast bokade visningar.
Läs mer om Umeå Energicentrum på deras hemsida.
Timmerflottningen i bäckar, åar och älvar var länge det enda sättet att transportera stockar från avverkningsplatserna i inlandet till industrierna vid kusten. Flottningen i Sverige pågick från början av 1800-talet fram till 1980-talet. I Västerbotten upphörde flottningen i Vindelälven 1976 och i Umeälven 1980.