Norrfors
Norrfors by är belägen 50 — 100 meter över havet och området kännetecknas av en kuperad terräng. Namnet syftar på de stora forsarna i Umeälven och bebyggelsen på älvens norra sida blev Norrfors och byn på södra sidan fick namnet Sörfors.
Vid Umeälven och Truthällorna, sydost om Norrfors fiskodling, finns Sveriges nordligaste plats med hällristningar. Hela 54 stycken hällristningar föreställande båtar, älgar ( 27 stycken), människofigurer och skålgropar. Älgarna är avbildade i profil med något som liknar inre skelett och organ. Hällristningarna upptäcktes 1984 av en grupp arkeologistuderande.
Norrfors består sedan 1600- talet av två områden, åtskilda av Idebäcken. Västra delen av byn är sannolikt den äldsta och ligger på ett slättområde. Den östra delen har emellertid lidbebyggelse.
De äldre byområdena har bevarat sin karaktär av jordbruksbyar. Förtätad bebyggelse har växt fram kring Brännlands station, anlagd vid bibanan Vännäs — Umeå i början av 1900- talet.
Under 1900- talet har ny bebyggelse tillkommit längs Kassjövägen och i området Solgård.
Norrfors kraftstation vid Brännland byggdes 1924-1926 av statliga vattenfall. Driften upphörde 1958 då Stornorrfors kraftstation var klar.
I Norrfors finns också Stornorrfors fiskodling. Denna har dock besöksförbud på grund av smittoriskerna och kan alltså inte besökas. Aktiviteter kring Stornorrfors kraftverk informeras om i annonser i ortspressen.
1850 förvärvade Dickson & Co den andra Norrforssågen och privilegierna med undantag för en ram som lämnades för byamännens avtalade sågning.
Bondesågningen i Norrfors pågick till 1870- talet och på 1890- talet anlades en kvarn på sågverksplatsen.
Vällingklockan från Norrfors sågverk finns på Folkrörelsearkivet och ägs av Umeå flottningsförening.