Sofiehems/Gimonäs besöksområde

K A R T A
Sofiehem — Ålidbacken var ett av de viktigaste utbyggnadsområdena under mellankrigstiden och området införlivades med Umeå stad på 1920-talet.

Området fick stor betydelse för utvecklingen av Umeå beroende på industriutbyggnaden i området som påbörjades kring 1890 och uppförandet av lasarettet 1903.

Efter stadsbranden 1888 tog industrin fart för att tillgodose efterfrågan på byggnadsmaterial och ett av de områden som kunde tillhandahålla detta var Öbacka- Sofiehem- Ålidbackenområdet. Under 1900-talets början etablerades ett flertal mindre industrier, bl a tegelbruk, terpentin- och tjärfabrik samt sågverk.

Alla sågverk i området uppförde arbetarbostäder för sina anställda. Sofiehemssågens arbetarbostäder låg norr om Gimoområdet, vid dammen. Gimosågen började bygga sina bostäder längre söderut 1918.

Efter anläggandet av Sofiehems träsliperi år 1926 revs de gamla arbetarbostäderna vid dammen. På platsen där Sofiehemssågens arbetarbostäder legat avstyckades 67 egnahemstomter som låg ovanför sliperiet. Det var främst sliperiets anställda som på detta sätt fick tillgång till tomterna.

Inom området fanns även föreningslokal, Konsumaffär och en cafélokal med bageri.

På 1950-talet inleddes en ny epok i Sofiehems- Gimonäsområdets historia. Området planerades främst för småhus med visst inslag av flerfamiljshus. Förändringar har emellertid skett fram till idag, men trots dessa präglas området fortfarande av den ursprungliga karaktären med sina hus i prydliga rader längs de backiga gatorna.

Sofiehems träsliperi, senare Bowaters AB och senast Sofiehems Pulp AB är idag ett köpcentrum kallat Strömpilsplatsen.

Busplaneten

I det gamla sliperiet  på Strömpilens köpcentrum har Busplaneten nyligen öppnat. Här kan barn och deras föräldrar klättra, leka och busa.
Läs mer.

Järnvägen till Storsandskär

Riksdagen beslutade 1895 att en stadsbana skulle bygga från Vännäs till Umeå, varifrån den skulle utsträckas till Storsandskär. I slutet av 1896 hade järnvägen nått fram till älvstranden mitt emot Storsandskär. Bron till Storsandskär började byggas med en järnöverbyggnad vilande på pålar. Bron bestod av 40 spann med 7,5 meters spännvidd. Bron blev klar 1898 och samma år färdigställdes en 1120 meter lång järnvägsbank på Storsandskär. Året innan hade en 150 meter lång lastbrygga blivit klar på ön. Statens ansvar var nu över.Läs mer

Here you can see the fundament of a 300 m long rail-way bridge to the island of Storsandskär.  The brigde  was built in 1898 beacuse a new port to the city of Umeå was planned on the island. At that time this was one of the longest rail-way bridges in Sweden. However, the port never came to be, and the bridge was torn down around 1910. No regular train ever passed this bridge!

Fabriken. Foto: Lars Beckman

Fabriken

1917 byggdes fabriken som ligger vid älven mitt emot Viva resurs återvinningsmarknad.
Den inrymde 1917 en av norra Europas största ångmaskiner. Den drev ramsågarna som tog hand om virket som flottades på Umeälven vid den tiden.

Dessutom har denna ångsåg namngett området Gimonäs. Efter järnbruket i Gimo norr om Uppsala och som uppförde själva byggnaden.

Efter 1935 tog Umeå Nya Skidfabrik över för att under ett par decennier tillverka UMEX skidan. De var även Kungl. Hovleverantör.

Klädvårdsrullen uppfanns och tillverkades här under 1970- och 1980-talen.

Idag är fabriken en festvåning som har samma gamla genuina känsla och atmosfär som tidigare. Här anordnas allt från födelsedagsfester, firmafester till bröllop och annat.

Tegelbruket

Tegelbruket, som givit namn åt Tegelbruksvägen

Bruket låg i södra delen av nuvarande Gimonäs industri-område ungefär där återvinningsstationen nu finns. Verksamheten bedrevs i större skala mellan åren 1888 och 1954. Men redan 1700-talet och på tidigt 1800-tal fanns här mindre tegelbruk, som utnyttjade den fina leran i älvdalen.

Det stora behovet av tegel som byggmaterial uppstod efter stadsbranden år 1888. Handelmännen i Umeå lät då, under ledning av C.G. Moritz, bygga ett tegelbruk på Sofiehem. Detta kom att utvecklas till länets första industriellt drivna tegelbruk och konkurerade då främst med tegelbruk i bl.a. Mälardalsområdet.

På 1920- och 1930-talen drevs tegelbruket av storbyggmästare Bäckström & Co. Här tillverkades då upp till en miljon tegel årligen. Detta brändes i en ringugn. Omkring 25 man hade sitt arbete på bruket. Som mest, på 1940-talet, tillverkades 1,3 miljoner tegel årligen.

I en beskrivning från 1910 framgår att tegelbruket då drevs med ånga framställd av en lokomobil försedd med gnistersläckare och att belysningen i fabriken skedde med fotogenlyktor. Teglet brändes i en ringugn eldad med ved genom luckor i taket. Torkning av råtegel ägde rum i speciella torklador. För brandsläckning användes pytssprutor.

Femton år senare hade hela bruket elektrifierats. Lokomobilen var nu borttagen och ringugnen eldades med kol. Tegelbruket lades ned 1954 och revs i början på 1970-talet. Nu påminner bara vägnamnet Tegelbruksvägen om vad som varit.

Även i gamla tider fanns det tegeltillverkning i Umeåtrakten. I Pehr Stenbergs Umeåbeskrivning från sekelskiftet 1700/1800 nämns att ett redan då nedlagt tegelbruk funnits här på älvens norra sida, strax söder om Fahlbäcken. Andra tegelbruk fanns vid denna tid på "Wester Teg" och i Stöcksjö. På 1850-talet fanns enligt J.A. Linder fortfarande ett mindre tegelbruk i Stöcksjö.

-------------------------------

Brickmanufacturing. Here at Gimonäs a large brick-manufactory was situated. The produktion started after the catastrophal fire in 1888, when most of the city of Umeå was burnt down. The produktion was in the 1940s as large as 1.3 milion bricks per year. The produktion ended in 1954. The only memory today of this manufactory is the namne of the street Tegelbruksvägen.

Antal besökare på denna sida: 1659
Logga in