Sörfors besöksområde

K A R T A
Redan 1543 hade Sörfors sju hemman och var en av de större byarna i Umeå socken. Omkring 1750 hade Sörfors 10 hemman.
Sörfors var alltså den största av de övre älvdalsbyarna och efter skiftet 1882- 83 fanns hela 43 hemman och tre soldattorp. Härvid uppstod nya bebyggelseområden söder och sydväst om Ön och vid Kvarnsvedjan.
Sörfors by är belägen söder om Umeälven och den äldsta delen låg strax söder om Norrforsen och på Sörforssidans norra del. Härifrån har bebyggelsen expanderat österut. Inte minst genom 1900-talets kraftverksutbyggnader, då en omfattande nybebyggelse tillkom.
Området ligger på 50- 100 meter över havsytan och utmärks av en kuperad terräng. Dammbyggnaden till Stornorrfors kraftverk och vallar samt utfyllningar präglar det intilliggande området.
Den första bron över Umeälven byggdes år 1800 mellan Sörfors och Norrfors. Den skadades efter en kort tid  genom utskärning i norra backen, men blev åtgärdad 1803- 04. 1809 brändes den dock ner i rysk-svenska kriget på den svenske generalen von Döbelns order. Det dröjde ända till 1870- talet innan den återuppbyggdes. Bron revs 1911 i samband med att den nuvarande bron byggdes 1910-12. En stenpelare står kvar som minne av den äldsta bron över Umeälven.

I inventeringen från 1982 har Västerbottens museum valt ut två områden med kulturhistoriskt värdefulla byggnader.
Område 1 omfattar den västra delen av Sörfors , med byns äldsta kärna. Det avgränsas i norr av Norrforsen och i väster av Tvärån samt i öster av Överbodavägen. Här finns äldre jordbruksbebyggelse vars manbyggnader oftast har genomgått kraftiga ombyggnader. En välbevarad parstuga från 1800- talets mitt finns i området. Anläggningar från tiden för Norrfors kraftverk finns kvar i form av tjänstemannabostäder för Vattenfall.
Område 2 omfattar hela östra delen av byn, öster om Överbodavägen. Här finns den bebyggelse av tätortskaraktär som växt fram i anslutning till kraftverksbyggena under 1900- talet. Här finns servicelokaler som skola, förskola, daghem och missionshus.
Inom tätbebyggelsen blandas de äldre jordbruksgårdarnas parstugor, ladugårdar, logar och bodar med egnahemsbebyggelse från 1900- talet. Kring detta förtätade område ligger spridda gårdar. Sörforsbygden är av riksintresse för kulturmiljövården.

Jättegrytor

Ett område vid den gamla bropelaren uppströms bron vid Sörfors finns ett flertal jättegrytor.

Jättegrytor bildas genom den slipverkan som sand. Grus och stenar utför i starkt virvlande vatten. De oftast klotrunda stenar och block som finns kvar i botten av jättegrytorna kallas löpare. Jättegrytornas stolek kan i vissa områden i Norden ha en diameter på 8-10 meter och djup ned till 20-30 meter. Men i Sörfors är de betydligt mindre.

Sörforsbron

I Sörfors har det funnits tre olika broar genom tiderna. Den första byggdes 1800-1802 av trä och var den första bron över Umeälven.
Bron blev dock inte långlivad. Den 24 maj 1809 brändes den upp på order av generalmajor von Döbeln för att förhindra de ryska truppernas frammarsch. Men det hjälpte inte mycket eftersom de ryska trupperna tog sig över älven vid Umeå på flottar.
Förlusten av bron var en stor besvikelse för byn, men de fick ett bidrag av Kronan på 1000 riksdaler för förstörelsen.
Den andra träbron byggdes 1875-1877 på ungefär samma plats som den första. Att det dröjde så länge berodde på missväxtår och brist på pengar samt att det byggdes en bro i Umeå 1863.
För att få igen utlagda pengar för brobygget tog man ut avgift för passage över bron och en brovakt skötte grinden. Sten pelaren uppströms nuvarande bro vittnar om denna näst äldsta bron i Sörfors.

Den nuvarande bron i järn byggdes 1910-1912. Sten till brofundamenten togs från Klabböleberget och Götaverken svarade för brospannet. Bron är nitad och ej svetsad.

Antal besökare på denna sida: 1311
Logga in