
- Det första mejeriet som besöktes var lite speciellt, berättar Emelie. Mjölken som mjölkades på kvällen och morgonen därefter körde man själv direkt till butiken. Mjölk som inte sålts på fem dagar i butiken tog man tillbaka och gjorde ost av. Vi såg flugor på ostarna som låg i mejeriet. Vi besökte senare ett mejeri som hade kylanläggning.
- Det var inte så modernt på jordbruken heller, fortsätter Emelie. Vi besökte flera mjölkbönder men bara en hade mjölkgrop. På många gårdar handmjölkade man, det var mycket primitivt och enkelt. Man producerade dock mycket; vi såg stora fält med sockerrör, sojaodlingar, majs- och risodlingar. 90% av sojaodlingen exporteras till Europa.

Emelie har en del synpunkter på djurhållningen, gödslingen och inte minst på slakterihanteringen. Vi såg att de brännmärker djuren, säger Emelie. De har dåligt foder och djuren är magra, nästan uttorkade. De hade vidriga slakterimetoder, inga kylanläggningar, men en enorm produktion.
Under resan hann Emelie och hennes grupp se väldigt mycket; eukalyptusodling, seminstation, fiskeodling, risodling och kycklinguppfödning. De besökte också en lantbruksskola med cirka 1 000 elever som utbildades under tre år till lantbruksledare. Här handmjölkade man!
I Brasilien fick Emelie också smaka på många underbara frukter, äta manioca*, gå på marknader, gå på rodeo, bada i öknen (!) och åka båt i mangroveträsk.
Många arbetar mycket hårt inom jordbruket, de har låga löner och har inte råd att köpa det kött som de själva producerar. Regnskogen i Brasilien avverkas snabbt, något lantbrukarna är bekymrade över. Bönderna vill utveckla och modernisera sina jordbruk, men de känner att det är västvärlden som bromsar dem. De får t ex inte tillräckligt betalt för köttet de exporterar.
- Det var en fantastisk och rolig resa med många intryck och blandade känslor, avslutar Emelie.

Nedan: Hela Sverige-gänget som reste runt i Brasilien.


