Sävars historia
Sävar herrgård
Sävar kommundel är efter norrländska förhållanden en gammal bygd. För 4 000 år sedan började havet att dra sig tillbaka och fornfynd visar att bygden varit delvis bebodd. Befolkningen höll sig i närheten av havet och livnärde sig på sälfångst, fiske och jakt.
Jordbruk i modern mening och under organiserade förhållanden växte fram som huvudnäring under medeltiden. Många byar inom kommundelen beräknas ha uppkommit 1400- och 1500-talet. De flesta byar kom helt naturligt att anläggas i anslutning till Sävarån som flyter genom hela kommundelen.
Industrialiseringen började i mitten på 1700-talet då en såg anlades i Sävar. Tidigt kom Sävarån att utnyttjas för industriella ändamål och Skeppsvik vid Sävaråns mynning var under industriperioden en betydelsefull hamn och lastplats för industrierna.
I slutet av 1700-talet började järnbruksepoken i Sävar. Malm och tackjärn fraktades hit från Mellansverige och vid Johannesfors järnbruk (1798–1882) och Sävar järnbruk (1804–1865) tillverkades stångjärn, kätting och spadar.
Slaget i Sävar 1808–1809 mellan Sverige och Ryssland är kanske den händelse som starkast präglat bygden. Det var för Sveriges del inget ärevördigt krig och kom att resultera i att Finland skildes från det svenska riket.
Det gamla kommunvapnet med ett svärd och en sabel i kors påminner om de krigiska händelserna.
Järnhanteringen och sågverksamheten blomstrade under hela 1800-talet, men sedan blev åter jordbruket modernäringen.
Sävar och Holmön var fram till 1974 egna kommuner, men ingår nu i Umeå kommun.