


Landshövding Chris Heister, här i Glashuset på Rådhustorget
Ett återkommande begrepp under morgonen var storytelling. Chris Heister inledde med berättelsen om när hon just flyttat in i residenset för tre år sedan. Det kunde ha blivit historiens kortaste landshövdingeuppdrag. En sammanfattning är, att det är bättre att klippa ett och annat band än att gå lös med saxen på en el-sladd ...
Eftersom Chris Heister överlevde händelsen kan hon i dag blicka tillbaka på tre bra år.
— Att tacka ja till uppdraget är det bästa beslut jag gjort i mitt liv. Det är roligt varje dag och det som gör det roligt är ni, människorna i Västerbotten.
Morgonens tema var "En region i förändring", vilket också är en värld i förändring. Heister beskrev globaliseringen och den snabba utvecklingen inom mobiltelefoner och datorer.
— Vi har ett världsledande kluster på området. Det måste utvecklas hela tiden, annars finns vi inte på den globala marknaden.
En utmaning för framtiden är att vara så attraktiv som region att folk vill bo här. Mot detta verkar den vrångbild som sprids i stora medier, enligt Chris Heister. Hon nämnde en undersökning 2010 av 340 artiklar, som nämnde Norrland eller norrlänningar.
Bilden sammanfattades med "en avlägsen, kylslagen och ödslig trakt, som passar bäst för biltester och Nato-övningar. Lite av Sveriges Alaska. I den mån folk jobbar är det i skogen och i gruvan, och sorkfeber och övervikt är utbrett."
— Människor söker sig till ställen där man kan förvekliga sina drömmar, sade Chris Heister och nämnde att Umeå har en Designhögskola som är topprankad i världen, och att det inte är en slump att den första nya Arkitekthögskolan i Sverige på decennier startas just här.
Lika positiv till Umeå är den undersökning som gjorts av ungdomar som flyttat hit. "Västerbotten är människorna, inte en plats", "Du kan välja ditt eget liv" och "Både storstad och landsbygd" var några omdömen.
— Någon refererade till president Obamas tal om att Grön energi ska bli USA:s nästa Apolloprojekt. Vi kan vara stolta över att vi redan är bra på det, och givetvis kan vi bli ännu bättre.
Chris Heister avrundade med att skissa på en ljus framtid för Västerbottens inland. År 2050 förväntas 75 procent bo i städer, och då blir tystnad och natur en lyxvara.
— Den kan vi paketera. Vi måste bara våga mer och samarbeta mer.
— Större betydelse har tiden före 2014 och framför allt att dra nytta av det efteråt.
Staffan Ling reflekterade över nämnda undersökningar. Han är inte alls bekymrad över att 340 nyhetsartiklar ger en karikatyrmässig bild av "Norrland" och "norrlänningar".
— Jag tror nämligen att vi beskriver oss själva på andra sätt. Regionen omfattar både design av världsklass och Pistvakt. Mycket viktigare är vad ungdomar tycker om vår stad. Då kan vi bjuda på en och annan myt om kärva gubbar i HellyHansen, som biter sig i underläppen.
— Detta sätter samtidigt fingret på att måste bli bättre på service, och att små företag måste jobba ihop.
Kommunalrådet Anders Ågren konstaterade att förhållandet mellan kommunen och länsstyrelsen varit ansträngt i planeringsfrågor. Han undrade hur länsstyrelsen ser på Umeås tillväxtambitioner. Chris Heister betecknade Umeås utveckling som nödvändig för att staden ska fortsätta att vara regionens motor:
— Vi är till exempel för att man bygger högt när det passar ihop med kulturhistoria. Det nya ska berika det gamla och vice versa.