-KNUT, BERTIL, GUNNAR, GÖSTA, GÖRAN-

torde vara en helt unik kvintett i svensk idrotts- historia och helt säkert de namn som numera Hörnefors i första hand förknippas med -både i Sverige och världen över.

Detta till trots av andra välkända exporter från samhället i form av järnbruksprodukter,pappersmassa och finpapper.

Bröderna ingick i en syskonskara av tio barn -fyra flickor och sex pojkar - varav en pojke gickbort i skolåldern. Med en så stor familj och med endast den inkomst som pappa Emil Nordahl fick som arbetare vid sulfitfabriken, gällde det nog för mamma Nikolina att kunna "trolla" för att få familjeekonomin att gå ihop.

Alla barnen fick en god uppfostran, som ledde till danandet av rejäla och skötsamma vuxna, som lärt sig att respektera och visa hänsyn mot andra människor.

Och var ligger förklaringen till brödernas alldeles speciella fotbollskapacitet?

Kanske i en lycklig kombination av västerbottniskt bondeblod genom mor Nikolina och en liten del av vallonskt blod från pappa Emil, som måhända gett bröderna en grundläggande god fysik.

Lägg sedan till brödernas skötsamhet, träningsvilja, äregirighet parad med ödmjukhet och sist, men inte minst, det svårdefinierbara begreppet "bollsinne".

Den mixen har i varje fall resulterat i fotbollsspelare av världsklass med spel i allsvenskan och svenska landslaget, erövrandet av olympiska guldmedaljer, VM-medalj i brons, tilldelning av Guldbollen, serie- och skytteligasegrar i såväl Sverige som Italien, i det senare landet som professionella spelare.

Tack vare .sina idrottsliga meriter kommer i hemorten Hörnefors brödernas namn att leva kvar under lång tid -dels genom idrottsplatsens namn "Nordahlsvallen" och dels genom den staty av Gunnar Nordahl som restes i juni 2000 invid kommunkontoret.

Där är även en minnestavla uppsatt och inne i kommunkontoret finns också den sk "Nordahls-utställningen" uppställd.

BERTIL NORDAHL (1917-1998)

var kedjespelare i Hörnefors IF:s fotbollselva där han utgjorde ett starkt och värdefullt komplement till sin målspottande broder, Gunnar. Via spel i länslaget väcktes även intresset bland allsvenska klubbar för den tekniske och spelskicklige HIF:aren och 1942 värvades han till Degerfors.

I första hand som forward, men efter att av en tillfällighet fått spela som centerhalv, var hans fotbollslycka gjord.

Efter landslagsdebuten 1945 kom höjdpunkten med OS-guldet i London 1948, där han var den verkliga försvarsklippan i det svenska laget.Mera guld blev det samma år i form av Guldbollen.

15 matcher i landslaget hann Bertil med innan han 1949 blev proffs hos den italienska klubben Atalanta i Bergamo. Där stannade han till 1952, då han återvände till Degerfors och var sedan under många år verksam tränare för bl a Orebro och IK Brage.

KNUT NORDAHL (1920-1984)

var den förste som kom med i HIF:s lag, där han som offensiv centerhalv blev något av publikfavorit som synnerligen teknisk och suverän i huvudspelet. Hans passningar tiII bröderna Gunnar och Bertil bäddade för många hörneforsmål till vilka han själv bidrog med att slå lagets straffar.

Han kom också tidigt med i Västerbottens länslag och värvades 1942 till IFK Norrköping,där hans breda fotbollskunnande gjorde att han med framgång kunde spela på skilda platser i laget.

1945 var det dags för debut i landslaget, där han kom att spela 26 matcher med OS-guldet i London 1948 och VM-bronset i Brasiliien 1950 som absoluta toppar. 1949 tilldelades han Guldbollen.

Hos IFK Norrköping var Knut med om att hemföra fem allsvenska segrar, två cupvinster och även göra 99 mål innan han 1950 blev proffs hos AS Roma i Italien. Där stannande han till år 1952, då han återvände till polisarbetet i Norrköping.Han flyttade sedermera till jämtländska Åkersjön.

GUNNAR NORDAHL (1921- 1995)

var uppenbarligen född till center och spelade aldrig på någon annan plats -allt från debuten i HIF:s juniorlag till den avslutande proffskarriären i Italien 1959.

Med sin styrka, skjutförmåga och explosivitet inom straffområdet blev han den förnämsta center Sverige och Italien skådat. 688 gjorda mål på 640 officiella matcher vittnar vältaligt om denna för motståndarna förödande effektivitet. "II cannoniere" var också, helt berättigat, ett av hans smeknamn i Italien, där han var mycket populär och uppskattad.

I landslaget debuterade han 1941 och kom sammanlagt upp i 33 landskamper med OS-guldet 1948 som kronan på verket. Framgången i London ledde till att han året därpå blev Sveriges första professionella spelare, köpt av AG Milan, där han två gånger blev italiensk mästare.

Fyra skytteligasegrar i Sverige och fem i Italien, där hans 35 mål år 1950 fortfarande står som rekord, ingår i Gunnars digra meritlista, där man även kan notera målrekord i landslaget, liksom att han två gånger varit center i Europas lag mot England. Han tilldelades Guldbollen 1947.

Gunnar är också en av få idrottsmän som ingår i Statens porträttsamling på Gripsholms slott.

Han har också blivit hedersmedborgare i Umeå kommun. Som bäste lagsportutövare blev han placerad på tionde plats i omröstningen om Sveriges främste idrottsman genom tiderna.

Och år 2000 hedras han med en staty i hemorten Hörnefors.

Gunnar representerade även AS Roma under några år innan han 1959 lämnade Italien och därefter blev tränare hos ett flertal allsvenska klubbar.

GÖSTA NORDAHL -född 1928

kom tidigt med i HIF:s lag och visade i likhet med sina äldre bröder stora fotbollsanlag. Det uppmärksammades av legendariske "Nalle" Halldén, som såg till att han 1950 kom till IFK Norrköping.

Han utvecklades som spelare och blev ordinarie spelare hos I FK, där han 1952 blev svensk mästare.

Gösta återvände till Västerbotten 1955 och efter ett kort gästspel hos moderklubben HIF blev det i fortsättningen spel hos IFK Holmsund.

En landskamp mot 'Finland 1957, nytt allsvenskt spel 1967 och 35 länsmatcher kan bokföras på meritlistan innan han lämnade Holmsund och numera bor i Västerås.

Tvillingbrodern GÖRAN NORDAHL

visade, även han, samma fotbollsanlag som kvarten äldre Gösta och följde denne på resan till Norrköping. Han fick också speta några matcher med IFK Norrköpings A-Iag, men trivdes inte utan återvände efter något år till hemorten.

Göran hade annars med sin goda fysik, snabbhet och blick för spelet, kunnat bli en ackvisition för allsvenska klubbar. Men han föredrog det lugnare tempot och det mindre hårda trycket på en "Nordahlvare" i Hörnefors, där han i fortsättningen gjorde stor nytta som både spelare och ledare.

Lennart Jonsson

Pappa Emil omgiven av sina berömda söner Foto: Birgit Carlsson