Umeås historia 1810—1896

1813 anläggs den första sågen vid Baggböleforsen. Baggböle kom på några decennier att utvecklas till en storskalig sågverksanläggning. Begreppet baggböleri stod först för böndernas stora och olovliga avverkning men kom senare att även betyda ohederliga metoder när skogsbolagen köpte in timmer och fastigheter från bönderna.

1820 finns 1 258 invånare i staden.

1840-talet är årtiondet när man bygger ångsågar i älvfårorna.  Detta är ett tekniskt genombrott och handeln med bland annat sågade trävaror leder till att Umeå får en betydande handelsflotta samt egna skeppsvarv vid Teg.

1841 får staden sin första tidning, konservativa Umebladet.

1857 dras telegraflinje till Umeå.

1858 kommer högre allmänna läroverket till Umeå genom kungligt beslut. Staden har omkring 2 500 invånare.

1863 invigs den bro över älven som senare ska komma att kallas för Gamla bron och som används av cyklande och gående. Bron är länge avgiftsbelagd.

1879 grundläggs övre Norrlands folkskollärarinneseminarium i Umeå.

1880-talet är tiden när Umeås flotta av segelfartyg börjar konkurreras ut av de nya ångfartygen. Minskade resurser hindrar stadens näringsidkare från att haka på den skogsindustriella expansionen i norra Sverige före och efter sekelskiftet. Mycket av industrialiseringen går Umeå förbi och staden börjar inrikta sig på att vara en förvaltnings- och skolstad.

1888, den 25 juni, ödeläggs hela östra Umeå stad, varven på Teg och husen på Ön av en brand som börjar i bryggeriet intill Renmarksbäcken. Omkring 2 300 av de 3 000 umeborna blir hemlösa.

I återuppbyggnaden efter branden anläggs breda esplanader som brandskydd och längs dessa planteras björkar som ska hindra elden från att hoppa från hus till hus.

Platsen Umeå blir ganska snart känd i hela Sverige som Björkarnas stad.

1892 blir Umeå den fjärde staden i landet med elektrisk gatubelysning. 1899 ersätts det vedeldade ångkraftverket med ett vattenkraftverk i Klabböleforsen.

1896 invigs järnvägen Vännäs-Umeå av kung Oscar II.