Bakgrund till kulturpedagogik.nu

Aktionsgruppen konstaterade bland annat att barnkulturen är underdimensionerad och ojämlikt fördelad, att barnkulturen är mycket svagare och når betydligt färre än vad man kan tro, att slump och uppväxtvillkor avgör i vilken utsträckning man som barn och ung får uppleva och själv skapa kultur.
Många har inte möjlighet att ägna sig åt eget aktivt skapande och det är betydligt fler barn och unga som vill ta del av kultur än vad som idag sker. Gruppen skriver att "När det gäller de strukturella förutsättningarna för barnkulturen ser vi att det finns mycket kvar att göra".
Man konstaterar också att existerande Barnkulturcentrum har bristande resurser, för lite personal och för liten budget, för att möte efterfrågan på sin verksamhet samt att man har svårt att få gehör för verksamheten i egna förvaltningar. Man finner också att forskningen på området är svag och splittrad.

Aktionsgruppen formulerade ett antal förslag under rubriker som "Ett handslag för barnkulturen" (analogt med Ett handslag med idrotten när det gäller finansieringen), "En delegation för barnkultur", "Brist på medel för ungas eget skapande", "Samverkan mellan förskolan, skolan och kulturlivet", "Ge fler konstnärer möjlighet att arbeta med barnkultur" och "Ökade satsningar på forskning och utbildning".

Vart tar dessa konkreta förslag vägen? Hur skall de kunna vidareutvecklas? Vad krävs för att de skall genomföras?

I oktober 2007 har Kulturrådet offentliggjort rapporten HINDER OCH FRAMGÅNGS- FAKTORER FÖR SAMVERKAN KULTURLIV OCH SKOLA (KUR 2007/4360). I denna rapport tas utgångspunkt i läroplanen Lpo 94 som stadgar att de sinnliga och estetiska aspekterna skall uppmärksammas i skolarbetet.
 
Vi arrangörer vill belysa att detta å ena sidan innebär elevernas rätt att få möta och
uppleva professionell konst i alla dess former, genrer och uttryck. Å andra sidan också elevernas rätt att få tillfälle att själva uttrycka sig skapande genom text, musik, bild, dans, drama och liknande. Vi konstaterar att det är framförallt det förra som uppmärksammas i rapporten, vilken innebär att det kulturpedagogiska arbetet, dess karaktär, uppdrag och roll, blir dåligt för att inte säga inte alls belyst.

Kulturrådets rapport pekar på att det satsas stora resurser i sammanhanget, men att det också saknas en struktur för hur dessa resurser skall kunna användas ändamålsenligt. Värt att uppmärksamma är att man konstaterar att det föreligger olika kunskapssyn och syn på vad kultur är inom skolans sfär i relation till den inom kulturlivet med alla dess aktörer i vid mening. Det handlar om hur man ser på skapande verksamhet och estetiska läroprocesser som naturlig eller oundgänglig del i lärandet. Det handlar om i vilken grad kultur utanför traditionell professionell och institutionskultur betraktas som kultur eller ej.
Rapporten konstaterar att mötet mellan skolan och kulturlivet utanför skolan är komplicerat och skriver: "De hinder och möjligheter som nämns i det genomgångna materialet utgår från uppfattningen att skola och kulturliv är OLIKA. Skola och kulturliv har OLIKA kunskapssyn, OLIKA utgångspunkter för arbetet, OLIKA sätt att arbeta och OLIKA syn på vad som är goda resultat. HUR olika skolan och kulturlivet faktiskt är, är svårt att utläsa av materialet. Kanske spelar inte detta så stor roll, då materialet vittnar om att det finns omfattande MYTER och FÖRESTÄLLNINGAR OM VARANDRA som påverkar arbetet".

Sist men inte minst vill vi med konferensen lyfta fram den kunskaps- och kultursyn och den värdegrund som det kulturpedagogiska arbetet vid landets Barnkulturcentrum vilar på. Hur står den i relation till skolans värdegrund? Vad spelar kulturpedagogiken för roll och hur skall den samspela med kulturen i skolan? Vilken betydelse har denna värdegrund och syn och hur ska den uttryckas och synliggöras? Vilken roll skall kulturpedagogiken och kulturcentra för barn och unga axla idag? Vilket uppdrag och utrymme skall de ges?

Kulturcentrum för barn och unga,