|
Under sommaren 1809 blev krigsläget allt svårare för Sverige. I Danmark stod en fransk armé under ledning av Jean Baptist Bernadotte och hotade att anfalla in i Skåne men hölls tillbaka av den Engelska flottan. I Norge stod en dansk/Norsk armé och hotade att anfalla därifrån och i norr hade ryssarna ockuperat hela Västerbotten ner till Öreälven ca 4 mil söder Umeå. Även på Åland stod ryska styrkor och hotade Stockholm. Samtidigt så pågick fredsförhandlingar mellan Sverige och Ryssland för att få slut på kriget. I dessa fredsförhandlingar så krävde Ryssland att den nya gränsen mellan rikena skulle dras vid Kalix älv vilket skulle innebära att förutom Finland även stora områden av det nuvarande Norrbotten skulle hamna i rysk ägo. Svenskarna ville däremot att gränsen skulle dras vid Kemi älv i norra Finland.För att förbättra förhandlings- och krigsläget beslutades att en expeditionskår skulle landsättas norr om de ryska styrkorna i Västerbotten. Dessa skulle sedan anfallas från två håll, norrifrån av expeditionskåren samt söderifrån av den svenska armén under Wrede som stod vid Öreälven. Därmed skulle man tvinga den ryska armén att kapitulera vilket då avsevärt skulle förbättra de pågående fredsförhandlingarna.
 Döbelns park, Umeå
Generalmajor Georg Carl von Döbeln var 1809 befälhavare över norra arméns svenska fördelning med kvarter i Härnösand och över norra arméns fördelning i Umeå. Efter att överstelöjtnant Furumarck tillfångatagits ingick von Döbeln ett stillestånd med ryssarna, varigenom Umeå utrymdes och kronans alla förråd där kunde räddas. Kort därpå avlöstes von Döbeln av generalmajor Sandels och fick i stället befälet över de trupper, som skulle möta den inryckande norska hären. von Döbeln lyckades dock förmå den norske befälhavaren att utan blodsutgjutelse dra sig tillbaka över gränsen.
|
|
|
|
