Studenter skissar på framtidens bilar

Föreställ dig en självkörande bil som anländer när du behöver den, laddad med solenergi. Invändigt liknar den ett luxuöst vardagsrum som kan användas för familjeutflykter, jobbmöten och fördrinkar på väg till din favoritrestaurang. Bilen är i huvudsak gjord av återvunna material och känns närmast levande där all teknologi smidigt bäddats in under ytan. Låter det futuristiskt? Vid Umeå Designhögskola utbildas designer som inte bara ska formge utan också få dig att lita på de utopiska fordon som snart kan rulla i ditt kvarter.

– Om vi kan föreställa oss det är det inte långt borta. Som designer kan vi få människor att ha förtroende för nya lösningar genom att formge dem på ett sådant sätt att vi accepterar dem, säger Demian Horst som ansvarar för skolans masterprogram i transportdesign.

Framtidens lösningar designas av studenter i Umeå

Utbildningen är topprankad internationellt och drar varje år till sig studenter från hela världen. Bland designövningarna ryms allt från förarlösa elbilar och varsamma skogsmaskiner till skulpterandet av aerodynamiska bilmodeller i lera och radikala visioner om urban mobilitet. Vad som står klart är att bilens roll, funktion och design i framtidens samhälle lär avgöras lika mycket av ny teknologi som nya tankesätt.

– Bilen har alltid varit en symbol för frihet och oberoende. I dag ser vi bilen som en översättning av oss själva. Bilar är vår avatarer och utgör en del av vår identitet. Jag tror att vi framöver kommer se mer av en annan relation till bilen, säger Demian Horst.

Uppväxt i Brasilien arbetade han efter utbildningen till industridesigner hos en lokal busstillverkare i ett familjeföretag grundat av svenska immigranter. I början av 2000-talet tog han sin masterexamen i transportdesign vid Designhögskolan i Umeå där han, efter några år hos General Motors, undervisat sedan 2009. Skolan har täta samarbeten med både regionala och internationella företag och organisationer där projekten ofta kretsar kring transportfältets omvandling. I den transformationen lär självkörande bilar spela en allt större roll. Demian Horst tvekar inte om fördelarna, inte minst ur hållbarhetsperspektiv.

– I dag körs bilar 5 procent av sina liv. Övriga 95 procent är de parkerade någonstans. Om du har självständiga robotbilar kan du optimera bruket av fordon, deras material, resurser och energi. Samtidigt får du en helt annan frihet att disponera bilens utrymme när du inte behöver ett fram- och baksäte. Särskilt med en elmotor som kan ta så lite plats att den kan fästas i ett hjul, säger Demian Horst.

Det han ser framför sig är en mångfald av sätt att äga och bruka, liksom tillgång till olika typer och storlekar av bilar utifrån varje resenärs och resas behov. Bilen blir ett flexibelt, mobilt tredje rum vid sidan av hemmets och arbetets sfär. Där finns även en demokratisk dimension.

Inkluderande design

– Vi kan tala om klassperspektiv. Om du inte kan eller vill ta stora lån för att köpa kan du fortfarande ha tillgång till samma slags produkter och upplevelser som de personer som traditionellt haft ekonomisk möjlighet att äga dyra bilar. Men vi kan också tala om ett funktionsperspektiv. Det är den vackraste aspekten. Att vi genom design kan ge personer med funktionsvariationer och som saknar körkort samma frihet och oberoende, säger Demian Horst.

Till detta framtidsscenario hör att allt fler bilar kommer att drivas med elektricitet, antingen genom vätgas eller batteridrift. Det är det senare som svenska koncernen Northvolt satsar på när de med amerikanska elbilsproducenten Tesla som förebild snart inviger en gigantisk fordonsbatterifabrik vid Skellefteå. Ambitionen är att tillverka Europas grönaste batterier som laddas med lokalt producerad förnybar energi.

– Tesla har revolutionerat upplevelsen av bilen, och gett dig känslan av att du kan uppdatera den som din telefon. De har influerat mängder av bilmärken att föra in dessa platta digitala skärmar. Men jag tror att skärmarna försvinner snart. Nästa steg är att fordonet känns levande, som vår andra natur. Alla teknologi är gömd under ytan och huden. Utmaningen blir då att designa etiska och digitala lösningar som passagerarna kommer att lita på att använda, säger Demian Horst.

Design för omställning

Daniela Bohlinger har nyligen knutits som associerad professor till Designhögskolan vid Umeå universitet. Själv började hon sin karriär med en utbildning till guldsmed, och lyfter fram hantverkskunskapen som ett värdefullt verktyg i design­arbetet liksom förmågan att föreställa sig och gestalta framtidens behov. Som hållbarhetschef för BMW:s design­avdelning har hon varit med och utvecklat flera generationer elbilar och driver koncernens omställning till cirkulär ekonomi, återbruk, minskade utsläpp och fossilfri energi.

– Design har förmågan att visualisera det osynliga och berätta om saker som du inte kan se. Kan vi designa ett språk för detta fält? Det var vad vi försökte göra på bästa möjliga sätt med högsta hållbarhetsmål, säger hon om arbetet med BMW:s uppmärksammade elmodeller, familjebilen i3 och sportbilen i8 som lanserades 2012.

Utvecklingsteamet drog inte bara den nya teknologin till sin spets utan presenterade också en estetik som tänjde på gränserna för gängse uppfattningar om hur en bil ska se ut. Utan att tumma på säkerhet utvecklade de lätta kolfiber­konstruktioner som minskar bilens energiförbrukning och utnyttjade maximalt den rymd som frigjordes när eldrift ersatte förbränningsmotor och bränsletank.

– Vi arbetade med ett holistiskt förhållningssätt till hållbarhet och skapade en helt ny plattform för dessa bilar, där varje led i produktionskedjan från underleverantörer till logistik fanns inom nära räckhåll. Vi byggde ett eget kraftverk för förnybar energi där också arkitekturen, som ritades av Zaha Hadid, vägdes in i hållbarhetsprocessen, säger Daniela Bohlinger som under pandemin arbetar från hemmet i München där BMW:s högkvarter ligger.

Hon understryker att även en elbil har ett klimatavtryck där etiska och ekologiska aspekter kring hur energi och material produceras och hanteras måste vägas in. Samtidigt behöver samhället vara redo för den utveckling som designen driver fram. Det gäller såväl stadens arkitektur och infrastruktur för exempelvis laddningsstationer, som människors beredskap att ta till sig nya alternativ.