Ditt val gör skillnad!

Nu är det allvar. Igen. Smittspridning av covid-19 är stor i Västerbotten, just nu den största i landet, och det ser inte ut att vända, meddelar Region Västerbotten. Det innebär konsekvenser för oss alla, för sjukvården och för hela samhället. Du och alla andra MÅSTE lyssna och följa råd och restriktioner! Nu. Läs mer på 1177.se eller här på kommunens webbplats.

Ditt val gör skillnad!

Nu är det allvar. Igen. Smittspridning av covid-19 är stor i Västerbotten, just nu den största i landet, och det ser inte ut att vända, meddelar Region Västerbotten. Det innebär konsekvenser för oss alla, för sjukvården och för hela samhället. Du och alla andra MÅSTE lyssna och följa råd och restriktioner! Nu. Läs mer på 1177.se eller här på kommunens webbplats.

Tjejer vid "Frizon", kajen i Umeå

Feminism i maktens rum?

30 mars 1910 placerade sig Umeå i historieböckerna genom att tillsätta en kvinna i stadsfullmäktige. Det var första gången en kvinna fick en sådan position, både i Umeå och på den svenska landsorten. Umeå har sedan dess fortsatt hålla sig i framkant när det gäller arbete för jämställdhet.

En grundlagsändring som trädde i kraft 1909 innebar att kvinnor blev valbara i kommunala val, och såväl gifta som ogifta kvinnor fick lokal rösträtt. I fyllnadsvalet i mars 1910 hade både de konservativa och de frisinnade en kvinna på valbar plats. De konservativas kandidat var Helena Ljungberg och de frisinnades kandidat var Anna Grönfeldt. I valet valdes Helena Ljungberg in till stadsfullmäktige. Hon blev därmed den första kvinnan någonsin i stadsfullmäktige såväl i Umeå som i Sveriges landsort.

När det sedan i december samma år var ordinarie val av 15 ledamöter valdes både Helena Ljungberg och Anna Grönfeldt in i Umeå stadsfullmäktige. Efter en mandatperiod avböjde Helena Ljungberg omval, men Anna Grönfeldt kom att sitta i Umeå stadsfullmäktige i olika omgångar ända fram till 1940 och var en av dess flitigaste motionärer. Bland annat motionerade hon för inrättandet av en tandklinik för skolbarn och i samband med revisionen av stadsplanen 1914 drev hon frågan om att avsätta mark till en flygplats.

Kommitté förankrade

Först i slutet av 1970-talet började det som skulle bli den lokala jämställdhetspolitiken att ta form i Umeå kommun. 1977 lämnade den socialdemokratiska fullmäktigegruppen in en mo­tion om inrättandet av en jämställdhetskommitté. Kommittén som föreslogs vara direkt underställd kommunstyrelsen skulle vara ett instrument för att underlätta samordning och bevakning av jämställdhetsfrågor. Kommunfullmäktige beslutade enhälligt i slutet av 1978 att bifalla motionen. Jämställdhetskommittén fick till uppgift "att arbeta fram lämpliga former för att fast förankra jämställdhetsarbetet inom den kommunala förvaltningen”. Centerpartisten Kerstin Nilsson utsågs till sammankallande.

En av kommitténs första uppgifter var att ta fram riktlinjer och en arbetsplan för sin verksamhet. Den utgick ifrån ett jämställdhetsbegrepp som handlade om mäns och kvinnors lika möjligheter till arbete och avancemang och till omsorg om familjen. För att sådan ska uppnås krävs för­ändringar och undanröjande av hinder inom många olika områden – på arbetsmarknaden, i boendet, i utbildningen och i familjen.

Jämställdhetskommittén hade redan i sin första verksamhetsplan 1980 som inledande programpunkt att den bör utgöra remissorgan vid upprättande av planer och program, beredas möjlighet att medverka vid utarbetandet av gemensamma planeringsförutsättningar samt få tillfälle att lämna synpunkter och förslag i övriga frågor av betydelse för jämställdhetsarbetet. Men det var först 1992 som kommittén formellt anhöll till kommunstyrelsen om att bli obligatorisk remissinstans för samtliga ärenden som skickas ut på remiss med syfte att belysa ärendena ur jämställdhetsperspektiv.

Regeringssatsning blev startskott

Det som i dag ses som startskottet för det systematiska jämställdhetsarbete som 2019 firade 30 år var när Umeå kommun 1989 blev utvald som en av tre pilotkommuner att vara med i en femårig regeringssatsning. Målet var att uppnå jämställda villkor för kvinnor och män genom en samordning av insatserna inom alla politikområden. Jämställdhetspolitiken fick också tydliga resurser i form av en tjänsteperson som ansvarade för arbetet.

En starkt bidragande orsak till att just Umeå valdes ut i regeringssatsningen var troligen att kommunen redan hade en politisk infrastruktur för jämställdhetsfrågorna. Den politiska infrastrukturen är ännu i dag unik:

Oss veterligt är Umeå den enda kommunen i Sverige som har just ett jämställdhetsutskott. I ett par andra kommuner, exempelvis Eskilstuna och Stockholm, finns utskott eller nämnder med ett liknande uppdrag men ingen kommun har en så lång tradition som Umeå när det gäller en egen politisk infrastruktur för jämställdhet.

Malin Rönnblom och Linda Sandberg, 2017: Görandet av den jämställda staden, Statsvetenskaplig tidskrift årgång 119–2017/3, sidan 419.

Jämställdhetsfrågans plats i både den politiska och tjänsteorganisationen skiftade under det femåriga projektets gång. Själva pilotprojektet fanns från början hos personalkontoret, men knöts sedan till jämställdhetskommittén. I slutet av projektet beslöt kommunfullmäktige att jämställdhetskommit­tén skulle ersättas av ett jämställdhetsutskott direkt under kommunfullmäktige. Utskottets ledamöter, sju ordinarie och sju ersättare är samtliga även ledamöter i kommunfullmäktige. 15 december 1994 hälsade det nya utskottets ordförande Marie-Louise Rönnmark alla välkomna till det ”historiska” första mötet i jämställdhetsutskottet.

Ett av projektets mest centrala avtryck var just att Umeå kommun skapade en ordinarie heltidstjänst för att kunna fortsätta det påbörjade arbetet. Projektledaren Margareta Berggren skriver 1993 i slutrapporten från projektet:

Jämställdheten har kommit till Umeå kommun för att stanna. Tack vare pilotkommunprojektet har kommunen fått möjlighet att bevaka och arbeta med frågorna på ett annat sätt än tidigare. Nu är det våra politiskt ansvariga som får avgöra hur de framtida satsningarna ska se ut.

Under de trettio år som gått sedan Umeå blev pilotkommun för jämställdhetsarbete har den politiska inriktningen skiftat, men vissa frågor har funnits på agendan sedan starten. I den första verksamhetsplanen 1980 föreslogs att ”jämställdhetstanken” i första hand skulle ges möjlighet att prägla kommunens service till invånarna (framför allt barnomsorgen och kollektivtrafiken), boendeplaneringen, arbete och sysselsättning, samt kommunens personalpolitik. Dessa frågor är än i dag centrala i den lokala jämställdhetspolitiken.

Könssegregerad arbetsmarknad

När jämställdhetskommittén inrättades i Umeå kommun var jämställdhetsfrågorna på nationell nivå organisatoriskt placerade på arbetsmarknadsdepartementet, och det var jämställdhetsfrågor relaterade till arbetslivet som dominerade politikens insatser, både nationellt och lokalt.

Kvinnans arbetsuppgifter har i alla tider bestått av hushållsarbete, barnavård och sociala omsorger. När kvinnan kom ut på arbetsmarknaden innebar detta enbart en förlängning av hennes tidigare uppgifter i hemmet, vilket gav låg status och lön.

Så inleds jämställdhetskommitténs verksam­hetsplan från 1980. Problembeskrivningen handlar både om den könssegregerade arbets­marknaden, där samhället har utformats efter mannens villkor, och att synen på kvinnor som maka och mor utgör ett hinder för att arbeta inom vissa sektorer. Låglönesektorn bestod till fyra femtedelar av kvinnor, samtidigt som kvinnor stod för 83,5 procent av gruppen deltidssysselsatta. Därför argumenterade kommittén bland annat för att unga kvinnor skulle uppmuntras till att välja utbildning i mansdominerade yrken och att man skulle pröva styrda praktikplatser.

Inom politiken går det att se en liknande uppdelning. Kvinnor har fått ansvara för att ordna fika och det har ansetts givet att kvinnor ska arbeta med mjuka frågor som barn och äldreomsorg.

– Vid nominering till nya uppdrag och nämnder så rekommenderar män andra män, sällan att de kommer på att kvinnor skulle kunna uträtta det lika bra, säger Marianne Löfstedt (M), tidigare ledamot.

Rätten till heltid är en politisk fråga som har bedrivits i ett flertal decennier. Sverige har än i dag en starkt könssegregerad arbetsmarknad där dessutom många kvinnodominerande arbetsplatser, särskilt inom offentlig sektor, har organiserats efter deltidstjänster.

Jämställdhetskommittén lyfte 1980 i sin verksamhetsplan fram att kvinnor utgör majoriteten av gruppen deltidsanställda. Kommittén menade att det berodde på motsättningen mellan hemarbete och lönearbete som dessutom gör att kvinnor dubbelarbetar. Men även att samhällets traditionella syn på kvinnan gör att det blir svårare att komma ut på arbetsmarknaden.

Jämställdhetsplan lyfte heltid

När kommunfullmäktige 1992 antog sin första jämställdhetsplan innefattade målen bland annat att minska antalet deltidstjänster till förmån för heltidstjänster. Två år senare skickade jämställdhetsutskottet ut en enkät till 500 slumpmässigt utvalda deltidsanställda i kommunen för att undersöka varför de arbetade deltid. Vissa var deltidssjukskrivna och andra var kritiska till kommunens personalpolitik. En vårdassistent svarade till exempel att ”Inom vårdsektorn där kvinnor dominerar erbjuds för få heltidstjänster.”

För att skapa en tryggare anställning och möjliggöra egenförsörjning fattade Umeå kommun 23 år senare, år 2015, beslut om att införa rätt till heltidsanställning inom kommunal vård och omsorg.

– Av vilken anledning ska offentlig sektor där många kvinnor jobbar inte ha heltid som norm? I industrin är det självklart. Där är det inte ens en diskussion för där arbetar mest män, säger Marie-Louise Rönnmark (S), jämställdhetsutskottets första ordförande.

I dag gäller att kommunen ska ha heltid och tillsvidareanställning som norm, och fram till maj 2021 ska alla anställda i kommunen fått ett erbjudande om en heltidsanställning.

Våld mot kvinnor på agendan

Den feministiska rörelsen har sedan 1970-talet aktivt kämpat för att motverka mäns våld mot kvinnor och använt slagord som ”Det personliga är politiskt”. I Umeå har det historiskt funnits en stark kvinnorörelse som drivit dessa frågor i samklang med Umeå universitet. Många aktivister har läst kurser i Makt och Kön samt arbetat ideellt på kvinnojouren. Det var dock först runt slutet av 1990-talet som mäns våld mot kvinnor tydligare började ses som en fråga för jämställdhetspolitiken lokalt.

– Man visste att det fanns där men det var ändå inget man rörde vid. Ingen vågade driva på så att det kom fram i dagsljuset, säger Marianne Löfstedt (M).

År 2001 kom undersökningen Slagen dam som synliggjorde konsekvenserna av makt och kön i en omfattning som tidigare inte hade gjorts i Sverige. Jämställdhetsutskottets tidigare ordförande Eva Arvidsson (S) berättar att de använde sig mycket av rapporten då kunskap om statistik var viktig när jämställdhetspolitiken ofta blev ifrågasatt.

Forskaren Eva Lundgren definierade i rapporten våldserfarenheter ur ett bredare perspektiv i Slagen dam och under Metoo-rörelsen 2017 bekräftades erfarenheterna genom att kvinnor vittnade om olika typer av våld i alla delar av samhället.

– Fler kvinnor vågar berätta vad som händer, det sker inte bara bakom hemmets väggar. Det stärktes fantastiskt med metoo-rörelsen, säger Marianne Löfstedt (M).

Stadsplanering ett centralt verktyg

Ett annat område som varit ständigt närvarande i den lokala jämställdhetspolitiken är planeringen av staden.

"Boendeplaneringen måste utgå från att vuxna individer förvärvs­arbetar. Jämställdhet kräver samplanering av arbetsplatser – bostäder – service” skrev Jämställdhetskommittén i sin första verksamhetsplan 1980, och stadsplaneringen har varit ett centralt verktyg i arbetet för jämställdhet under decennier i Umeå.

Hur arbetet har sett ut har varierat över åren, men viktigt är att ständigt ifrågasätta maktstrukturer och vem som får vara normen vid planering av staden.

För att driva på arbetet med jämställdhet har politiken kopplats ihop med aktuell forskning. I jämställdhetsplanen 1992 står att ett mål var att samtliga förvaltningar ska ta fram statistik uppdelat efter kön på antal anställda, löner, arbetstider, föräldraledighet och arbetsbefattning. Statistiken skulle sedan användas som underlag vid utformning av både verksamhetsplaner och lokala jämställdhetsplaner.

Könsuppdelad statistik var och är ett viktigt sätt att belysa ojämställdhet. I den jämställdhetsstrategi som antogs av kommunfullmäktige 2011 och uppdaterades 2017 står bland annat att ”Kvinnors och mäns livsvillkor och levnadsförhållanden kan synliggöras genom könsupp­delad statistik. Det handlar om att belysa vilka villkor kvinnor och män har i Umeå kommun.”

Statistiken gör det möjligt att synliggöra och problematisera, omformulera problembeskrivningar och bredda analysen. Det handlar om att uppmärksamma vem som får vad och på vilka villkor inom kommunen, något som uppnås genom att analysera befintlig statistik med ett jämställdhetsperspektiv och att använda resultatet till att ändra ojämställda villkor. Till syvende och sist handlar det om makt och motstånd, och om uthållighet:

– Demokrati tar tid. Vill du förändra, ge inte upp efter ett år. Ha en långsiktig strategi och håll fast vid den, säger Marie-Louise Rönnmark (S).

Mer information

Texten är hämtad ur skriften "Kön, makt och politik" – 30 år av jämställdhetsarbete i Umeå kommun

Läs mer på www.umea.se/jamstalldhet.

Sidan publicerades