Asfalt

Fram till 1973 användes vägtjära i samband med vägbeläggningar. Vägtjäran som framställdes av stenkol innehåller polyaromatiska kolväten (PAH), av vilka en del är klassade som cancerframkallande.

Vägtjära kan ofta kännas igen på att den ser kladdig ut och har en karakteristisk lukt. Identifiering i fält kan göras genom att provet sprutas med vit lösningsmedelsbaserad färg och belyses med en UV-lampa. Om det finns tjära i provet ser provet gulgrönt ut i UV-ljuset. Asfaltprov med bitumen får en blå färg. För att bestämma halten av PAH krävs alltid laboratorieanalys.

Hantering

Vid arbeten med asfalt lagd före 1975 bör provtagning alltid ske.

Asfalt under 70 ppm (parts per million, miljondelar) 16-PAH bedöms som fri från stenkolstjära medans halter över 300 ppm klassas som farligt avfall och ska fasas ut.

Vanlig asfalt används i första hand till produktion av ny asfalt, tjärasfalt kan däremot inte användas för ny asfaltstillverkning. Vid upptäckt av tjärasfalt ska Miljö- och hälsoskyddsnämnden genast informeras.

Observera att det finns en gammal och inaktuell överenskommelse (mellan Stockholm, Göteborg och Malmö) att gränsen för farligt avfall går vid 1000 ppm.

Asfalt innehållande över 300 ppm 16-PAH är farligt avfall

För omhändertagande, kontakta till exempel Ragn-Sells, Allmiljö