Lindraden vid Stadshuset

Svenskt namn: Parklind
Latinskt namn: Tilia x europaea
Ålder: 115 år
Höjd: 15–20 meter

Fakta och historia

Parklinden har sitt ursprung i Nederländerna och introducerades i Sverige redan under 1600-talet. X:et i parklindens latinska namn anger att trädet är en korsning, mellan skogslind och bohuslind. I dag är parklinden ett av landets vanligaste och viktigaste park- och alléträd. Det finns en mängd olika sorter av parklind på marknaden, med varierande storlek och kronform. Gemensamt för sorterna är att de tål beskärning mycket bra och kan användas till allt från häckar till uppstammade alléträd. Lindens bark kallas bast och har historiskt använts för reptillverkning.

Under 1906 och 1907 byggdes Stadshuset ut på båda sidorna och blev tre gånger så brett. I samband med utbyggnaden anlades trädplanteringar framför byggnaden. Av de två rader som ursprungligen planterades återstår i dag en rad om 8 träd. Många är de cyklister och förbiströvande människor som under juli månad får njuta av en ljuvlig lindblomsdoft på sin väg förbi Stadshuset.