Parklinden på Västra kyrkogården

Svenskt namn: Parklind
Latinskt namn: Tilia x europaea
Höjd: 16,2 meter

Västra kyrkogården anlades i början av 1800-talet som kyrkogård till lasarettet på andra sidan Storgatan. Av hygieniska skäl beslutade man därför att alla gravsättningar i Umeå efter 1837 skulle ske här istället för vid kyrkorna. Kyrkogårdens ursprungliga storlek var ungefär hälften av dagens yta. Den sydöstra delen av kyrkogården är äldst med bevarade gravar från 1830- och 1840-talet. Det nuvarande gravkapellet uppfördes 1885 och används fortfarande vid begravningar.

Västra kyrkogårdens lummiga och parkliknande karaktär utgörs till stor del av dess flertaliga träd. Sedan mitten av 1800-talet har det varit vanligt att plantera träd vid gravar för att symbolisera de anhörigas sorg, ofta kallade sorgträd. Dessa har i regel hängande grenar och exempel på andra som används är parklind, bok, poppel, rönn och gullregn. Utöver sitt symboliska värde fyller även sorgträden en estetisk och biologisk funktion. De kan få platsen att kännas mer trygg och privat samtidigt som de ofta varierande arterna ökar den biologiska mångfalden.

Sidan publicerades