Två personer håller hand.

Umeåregionen önskar ny statlig myndighet

En oberoende myndighet som granskar och utvecklar arbetet med mänskliga rättigheter i hela landet bör placeras i Umeåregionen. Det anser företrädare för bland andra Länsstyrelsen, Region Västerbotten, universitet och kommuner. Institutet kommer enligt regeringens förslag att starta 1 januari 2022.

– Umeåregionen har helt unika förutsättningar att kunna ta emot en myndighet av det här slaget. I regionen finns kompetens, forskning och utbildning för att bygga upp och driva ett MR-institut. Umeå kommun är förvaltningsområde för tre minoritetsspråk och vi lever i traditionellt samiskt område, Sápmi. Dessutom gagnar det relativt stora fysiska avståndet till makten i Stockholm möjligheten att skapa det oberoende som institutet behöver, säger Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande, Umeå kommun.

I samband med att Sverige 2015 och 2020 granskades inom ramen för FN:s Universal Periodic Review fick Sverige rekommendationer om att inrätta en oberoende institution för mänskliga rättigheter i enlighet med Parisprinciperna. Parisprinciperna innehåller minimikrav som ska gälla för en institution för mänskliga rättigheter. Principerna är brett tillämpade och allmänt accepterade som standard för länders institutioner för mänskliga rättigheter.

För att uppfylla Parisprincipernas krav men också för att stärka institutets oberoende behöver institutets uppgifter och ledning samt vissa frågor som gäller institutets organisation och arbetssätt regleras i lag. Det innebär att regeringen inte har möjlighet att styra institutets uppgifter eller arbete i samma utsträckning som normalt gäller för myndigheter under regeringen. Regeringen bedömer att en sådan reglering skapar långsiktighet och kontinuitet för institutet och stärker dess möjligheter att utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt.

I en så kallad lagrådsremiss föreslås en ny lag och lagändringar som ska reglera institutets verksamhet. Förslagen i den nya lagen, lagen om Institutet för mänskliga rättigheter, omfattar i huvudsak institutets uppgifter, institutets ledning, hur det ska utses och institutets organisation i övrigt.

Läs lagrådsremissenlänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster (www.regeringen.se)

Ett nationellt institut för mänskliga rättigheter hör hemma i Umeå

Att regeringen har för avsikt att inrätta en oberoende nationell institution för mänskliga rättigheter (MR-institut) är väldigt viktigt för att säkerställa Sveriges efterlevande av internationella åtaganden om mänskliga rättigheter. Regeringen har visat att man menar allvar med att höja statens ambitioner för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna. Som ett led i detta menar vi att det vore en historiskt viktig markering att placera institutet på traditionellt samiskt område, i Sápmi. Umeå, en del av Sápmi och en av Sveriges största universitetsstäder i en expansiv och växande region, är en väl lämpad plats för lokaliseringen av den nya myndigheten. Här finns möjligheten att skapa ett MR-institut med särskild kompetens i det svenska urfolkets rättigheter, men som även kan säkerställa Sveriges efterlevnad av samtliga internationella MR-åtaganden.

Umeå, med 130 000 invånare, är norra Sveriges största stad, i den region som har bäst livskvalitet av EU:s 272 regioner (EU Social Progress Index). Umeåregionen, som spänner över Örnsköldsvik, Umeå, Nordmaling, Bjurholm, Vännäs, Robertsfors och Vindeln omfattar mer än 210 000 invånare och tillsammans med Skellefteå bor här ca 280 000 människor. Detta innebär en stark kompetensförsörjningsbas i en av landets snabbast växande arbetsmarknadsregioner där mänskliga rättigheter och social hållbarhet har en framskjuten position. Umeåregionen erbjuder en dynamisk miljö där MR-frågor levandegörs fortlöpande med tillgång till forskning och utbildning på MR-området vid ett av Sveriges få fullbreddsuniversitet.

Mot bakgrund av de betydelsefulla MR-åtaganden svenska staten har i förhållande till samerna, Europas enda ursprungsfolk, och med tanke på att regeringen tydligt visat ambitioner att värna samers grundläggande rättigheter, skulle en placering av myndigheten i Sápmi utgöra en verkligt betydelsefull markering. Efter ryska Murmansk och norska Trondheim är Umeå den största staden i Sápmi, det vill säga inom det område samer sedan urminnes tider levt och verkat på.

Om MR-institutet placeras i Umeå kan verksamheten stärkas med god tillgång till kompetens inom MR-området. Vid Umeå universitets Centrum för samisk forskning (Várdduo) arbetar man tvärvetenskapligt, gränsöverskridande och internationellt för att utveckla samisk- och urfolksforskning. Statsvetenskapliga och juridiska institutionen bedriver också spetsforskning inom MR-området. De möjliga synergierna för en MR-myndighet i Umeå kan illustreras med den utveckling som skett sedan etableringen av Brottsoffermyndigheten 1994. Sedan dess inrättande har Umeå universitet kommit att bli nationellt ledande i brottsofferforskning, med en långsiktigt aktiv forskargrupp som kunnat förse myndigheten med vetenskaplig evidens och hämtat relevanta forskningsfrågor och nätverksbyggande genom närheten till myndigheten.

Umeå är också säte för ett stort antal civilsamhällesaktörer på MR-området. Svenska samernas riksförbund (SSR) har sitt huvudkontor i Umeå, jämte aktörer som Rättighetscentrum Västerbotten, Funktionsrätt Umeå/Västerbotten, Barnrättsbyrån med flera. Den vitala civilsamhällesnärvaron och umebornas starka engagemang för mänskliga rättigheter och värden bidrar till att MR-frågor ständigt aktualiseras här. Detta avspeglas också i hur Umeå kommun arbetar med grundläggande rättigheter och friheter.

Umeå kommun har i 30 år arbetat kontinuerligt, långsiktigt och strategiskt med kvinnors rättigheter och jämställdhet. Här finns ett jämställdhetsutskott, direkt under kommunfullmäktige, som ansvarar för att granska och följa upp kommunövergripande frågor ur ett jämställdhetsperspektiv, bereda ärenden och utveckla strategier för att nå jämställdhetsmålen. Umeå är också en av nio svenska kommuner som är förvaltningskommun för meänkieli och finska, utöver samiska, vilket innebär särskilda rättigheter för dessa minoriteter i kommunen.

Den tilltänkta MR-myndigheten skulle alltså vara verksam i en miljö där det finns mycket kunskap att hämta om hur de mänskliga rättigheterna kan förverkligas i praktiken. Här finns en solid bas för den tilltänkta myndighetens verksamhet som innefattar möjlighet till kunskapsutbyte med akademin och andra myndigheter, utvärdering av praktiskt och systematiskt arbete med att förverkliga de mänskliga rättigheterna och på en plats med stark anknytning till urfolksfrågor och urfolksrättigheter. Detta utan att myndigheten blir beroende av extern kompetensförsörjning.

Umeå och Västerbotten är i en stark expansiv fas med inflöde av stora industrietableringar och en betydande tillväxt. Regionen har goda kommunikationer i form av tåg, flyg och färja. Dessutom är Västerbotten profilerade inom hållbarhetsfrågorna där fokus på social, ekonomisk och miljömässig hållbarhet genomsyrar offentlig sektor och näringslivet. Dessa parametrar är viktiga för MR-institutet.

Avslutningsvis är frågan om institutets oberoende en central aspekt. En placering i Umeå, på avstånd från statsförvaltningens maktcentra i Stockholm skulle gagna myndighetens faktiska och upplevda oberoende. Vi är av den bestämda uppfattningen att MR-institutet och dess roll att oberoende granska och utveckla MR-arbetet i hela landet har unika möjligheter i Umeå och omkringliggande region.

Helene Hellmark Knutsson, landshövding, Västerbottens län

Hans Lindberg (S), kommunstyrelsens ordförande, Umeå kommun

Hans Adolfsson, rektor, Umeå universitet

Krister Stoor, föreståndare för Váarduo, Centrum för samisk forskning, Umeå universitet

Elin Wernqvist, generalsekreterare för Barnrättsbyrån

Rickard Carstedt (S), regionråd, Region Västerbotten

Jenny Saba Persson, verksamhetsledare, Rättighetscentrum Västerbotten

Nils Seye Larsen (MP), ordförande för hållbarhetsutskottet, Umeå kommun

Per Nylén (S), kommunstyrelsens ordförande, Örnsköldsviks kommun

Anna-Britta Åkerlind (C), oppositionsråd, Örnsköldsviks kommun

Sidan publicerades