Utvecklingsstörning

Utvecklingsstörning är en funktionsnedsättning i hjärnan. Personer med utvecklingsstörning har svårare att förstå och behöver mer tid för att lära sig och för att minnas. Ungefär 1 procent av alla barn och vuxna i Sverige har utvecklings­störning. Det finns många olika orsaker till utvecklingsstörning, till exempel kromosomavvikelser. Den vanligaste och mest kända kromosomavvikelsen som leder till utvecklingsstörning är Downs syndrom.

Personer med Downs syndrom har ofta en måttlig utvecklingsstörning. Om en person har Downs syndrom brukar också andra organ och system i kroppen påverkas. Det är ganska vanligt att ha hjärtfel, synnedsättning, hörselnedsättning, och känslighet för infektioner.

Det finns olika grader av utvecklingsstörning. En lindrig utvecklingsstörning innebär att personen klarar det mesta själv, men behöver hjälp med vissa praktiska saker, till exempel att sköta sin ekonomi. Vid en måttlig utvecklingsstörning kan personen oftast tala och förstå sådant som är enkelt och hör ihop med vardagslivet. Det behövs stöd av människor som ser till att individen har det bra och hjälper till med till exempel mat, kläder, tider och ekonomi.

Personer med svår utvecklingsstörning kan inte tala, utan visar vad de känner och vad de vill med kroppen, rösten och ansiktsuttrycket. De behöver ofta hjälp av människor de känner för att göra sig förstådda.

Du kan underlätta genom att

• vara tydlig och kortfattad i information du ger
• skicka med den viktigaste informationen skriftligt på ett lättläst språk efter mötet
• alltid prata direkt till personen, även om andra är med som stöd
• skicka ut tydlig information om var mötet är och hur deltagare tar sig dit
• möta upp i entrén.