Beskriv vad bilden föreställer.

1892    1894    1898    1900    1901    1902–03    1905    1906–07    1918–20    1923    1925    1943    1958    1965    1966    1968    1969    1971    1979    1980    1981    1986    1993    2012    2013    2014    2018    2019

Poeten och det militära

General Molins besök på K 4 1964. Fotoägare: Stiftelsen Regementsmuseet.

Poeten Gunnar Harding anlände till Umeå hösten 1961 för att göra värnplikt vid K 4. I sin bok "Lokomotivet som frös fast" från 1967 skrev han bland annat om sin tid hos kavalleriet. Harding var kritisk till det han upplevde och det går att utläsa i många av hans texter från den här tiden.

I exemplet nedan målade poeten upp en bild av hästarna som pigga och starka till en början medan de efter en tid på regementet blivit nedbrutna och uppgivna:

”De unga nyinridna hästarna bevarade ännu något av sin självständighet. De vrenskades när man skulle föra in betslet i munnen på dem dansade när man skulle sadla dem. De kunde göra plötsliga och oberäkneliga språng och kränga av sig ryttaren bryta sig ut ur formeringen och galoppera iväg eller plötsligt vika av framför ett hinder. Med åren blev de fogligare höll strikt sin plats i formeringen lydde alla ryttarens drag i tyglarna följde lydigt framförvarande häst över hindret. Deras ögon var stora dunkla resignerade. De stod lugnt i spiltorna och tuggade natt efter natt med sänkta huvuden fastkedjade vid krubborna.”

Harding belyste också på ett humoristiskt sätt sitt perspektiv på den militära hierarkin och han tycks ha upplevt en slags dubbelmoral i de budskap som de värnpliktiga fick ta del av:

"DEMOKRATI. Ryttmästaren tog en klunk ur vattenkaraffen pekade med ridspöet på vita duken. Man skäller ofta oss gamla militärer för att vara odemokratiska, sa han. Det militära är i själva verket den perfekta demokratin. Här lever alla tillsammans under samma betingelser. Ni äter samma mat har likadana kläder behandlas alla lika. På första bänk tycktes någon ha nickat till i mörkret fick en spark av plutonchefen. Ryttmästaren knackade med ridspöet i katedern och en ny bild kom fram. LOJALITET. Lojalitet mot befäl och kamrater är något mycket väsentligt, sa ryttmästaren och övergick till att tala om kriget. Att utan att tveka lyda order alla order även de som verkar omöjliga att genomföra. Här kan inte var och en tänka för sig själv. Ni kan själva tänka er hur det skulle se ut (paus)."

Långt senare, i boken "Mitt poetiska liv" från 2013, tycks Harding ha släppt många av sina negativa tankar om värnplikten i Umeå:

"Ridsår läker. Minnen bleknar. Oförrätter glöms. När jag nu ser tillbaka på mitt år vid K 4 gör jag det utan bitterhet, kanske för att jag överlevde kavalleriet i dubbel bemärkelse."

Han pekade dock ändå på den skeva kvinnosynen som rådde i början av 1960-talet samt behandlingen av hästarna i citaten nedan:

”Kvinnor stod inte så högt i kurs på kavalleriet. 'Ni rider som kärringar', brukade överfuriren ropa åt oss. 'Ta av er kjolarna och rid som karlar!' Detta trots att de flesta ridskoleflickor tog sig både elegant och säkrare ut i sadeln än vad vi gjorde.”

"'Människor ska inte dresseras som hästar. Det kanske inte heller hästar ska.' Så är det naturligtvis. Så tänker jag än i dag. Ändå ser jag nu med mer försonande blick på detta vapenslag som var hopplöst förlegat redan 1961." 

(Klicka för större bild) Värnpliktiga vilar på höbalar i mitten av 1950-talet. Foto: Bo Sallmander/Armémuseum.