Hunden Joni leker utomhus.

Hunden Joni har bland annat bidragit till ökad fysisk aktivitet på raster.

Hunden Joni praktiserar i en liten klass

Redan innan pension hade Ann Brynteson tankar på att använda hund för att stödja elever med Npf och läs- och skrivsvårigheter. Hon har tidigare arbetat som lärare och speciallärare på Östtegs skola. Ann och Joni, en allergivänlig blandras som kallas labradoodle, ska snart examineras efter utbildning via Hundens hus, Sundsvall. Hundpraktiken har skett på Linblomman i en liten mellanstadieklass tillsammans med logopeden Julia Andersson samt lärarna Rune Sundkvist och Karin Rönnholm.

Lärarekollegor och hunden Joni.

Lärarkollegor och hunden Joni på praktik.

Klassen huserar i en egen del av skolan i anpassade lokaler med egen ingång. Även här gjordes kartläggning varför praktikhund var en relevant stödinsats. Under december till i april har Joni praktiserat i klassen ett par timmar två dagar i veckan.

Jonis närvaro i klassen har bidragit till trygghet, kärlek och närhet. Ann berättar att Joni haft full koll på när någon elev saknas, gått runt och sökt. En dålig dag när en elev satt under en filt smög Joni självmant in där under och satte sig bredvid.

Hunden motiverar och sänker trösklar

– Vi vet att barns djurintresse är stort, särskilt bland barn med Npf. Djur kan sprida lugn och ro och få barn att må bra. En hund kan vara lättare att förstå, tydligt kroppsspråk och den dömer inte, man duger som man är. Det är så många situationer som fascinerat oss och där elever fått känna att de får lyckas, där hunden har sänkt trösklar, motiverat eller bidragit till att bryta en negativ känsla, berättar Ann Brynteson och fortsätter:

– Det är mer motiverande att jobba med uppgifter, uppgifter som i andra fall kan ha stött på väldigt mycket motstånd kan bli betydligt lättare. Så som att läsa för en hund är roligare än att läsa för en vuxen. Eleven kan klappa hunden samtidigt som hen gör en uppgift.

Det bästa med Joni är att hon är glad och då blir jag också glad, säger en elev.

Elevernas dagsform styr planeringen där hunden bidrar till individuellt stöd och att tänka utanför boxen. Rune och Karin berättar att på raster har hunden fått elever att röra sig mer, busa, söka och leka mer med varandra. Dagen har avslutats i syfte att följa elever till sin skolskjuts. Där och då har hunden blivit ett naturligt samtalsämne mellan elever som normalt inte brukar prata med varandra.

– Vi har kunnat utveckla basen, att stärka trygghet och relationer. Det kan vara största hindret även om vi anpassar. En elev som under hela sin skolgång fått anstränga sig för att passa in kan jämföras med att bli utbränd. Då blir hunden en form av rehabilitering, säger Julia Andersson.

Alla är dom överens om att hunden är en fantastisk pusselbit. Snart väntar ett nytt uppdrag på Östtegs skola kopplat till problematisk skolfrånvaro. Umeå kommun undersöker möjligheterna till fortsatt arbete med skolhundar inom grundskolan.

Kontakt

Sofia Andersson
utvecklingsledare och närvaroteamet
090-16 12 87
sofia.andersson@umea.se

Sidan publicerades