Invasiva arter i Sverige

I Sverige finns mer än 2 000 främmande arter, cirka 20 procent av dem är invasiva eller potentiellt invasiva. Många arter som vi idag betraktar som “naturliga” har en gång förts hit oavsiktligt eller med avsikt. Många arter har vi stor nytta av men ett antal arter utgör ett hot mot den biologiska mångfalden, samhället och människors hälsa.

EU-förordning för invasiva arter

För att skydda miljön och samhället finns sedan 2015 en EU-förordning som listar vilka växter och djur som anses vara invasiva och hur dessa ska hanteras. Totalt 66 arter omfattas idag av EU-förordning och av dessa är tolv etablerade i Sverige och åtta finns sporadisk i landet. Arter som finns på EU-listan får inte importeras, säljas, odlas, födas upp, transporteras, användas, bytas, släppas ut i naturen eller hållas levande. Se länk till lista på dessa arter längre ned på sidan.

Invasiva arter i Umeå kommun:

Jättebalsamin

Jättebalsaminen, Impatiens glandulifera på latin, kom till Europa och Norden kring sekelskiftet 1800–1900 från västra Himalaya. Den importerades som trädgårdsväxt och har sen spridit sig från trädgårdarna ut i naturen. Det är svårt att förväxla jättebalsaminen med någon annan växt i naturen. Den kan bli från 1,5 upp till 3 meter hög och har karakteristiska blommor som lyser i ljusrosa till purpurröda. Bladen är sågtandade och 5–18 centimeter långa, och den kantiga stjälken är ofta rödaktig.

Även om den är en vacker trädgårdsflykting så hör jättebalsaminen inte hemma i vår natur. Den bildar snabbt stora täta bestånd och de ursprungliga växtarterna trängs undan. Jättebalsaminen producerar även rikligt med nektar vilket lockar till sig stora mängder pollinatörer. Det är bra för pollinatörerna, men eftersom pollinatörer är bekväma innebär det att övriga växter i landskapet inte pollineras. På sikt kan det innebära att vi inte får njuta av frukt och bär, och inte heller av vackra blomsterängar.

Jättebalsaminen kan dessutom vara direkt samhällsfarlig när den växer intill vattendrag. På sikt tränger den undan alla fleråriga växter med djupare rotsystem. Jättebalsaminen vissnar ner helt varje höst, och det grunda rotsystemet ruttnar snabbt. Det gör marken ostabil vilket leder till erosionsskador och risk för jordras vid höst- och vårfloder. Finns det byggnader eller vägar intill vattendragen riskerar de att rasa om inte erosionen stoppas.

Eftersom jättebalsaminen finns med på EU:s lista över invasiva främmande arter är den förbjuden att importera, sälja, odla, transportera, använda, byta och sätta ut i naturen inom alla EU-länder.

Läs mer om hur Jättebalsamin kan bekämpas i faktablad från Naturvårdsverket Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Vresrosen

Vresrosen, på latin Rosa rugosa, är en robust buskros som hör hemma i Nordostasien. Vresrosen är en mycket tålig och lättodlad ros, som klarar sig bra i vårt klimat. Den har därför varit en populär prydnadsväxt både i trädgårdar, i parker och längs vägar.

Vresrosen känns igen på sina stora mörkrosa och väldoftande blommor och sina rynkiga mörkgröna blad. Det är från bladen som den har fått sitt latinska namn rugosua som betyder rynkig eller veckad. Busken blir en till två meter hög, och bestånden kan bli mycket vidsträckta. Rosen sprider sig både med utlöpare och med frön. Genom fåglar som äter rosens nypon kan den sprida sig så långt som 200 kilometer.

Vresrosen minskar den biologiska mångfalden eftersom den stjäl livsutrymme från de naturligt förekommande växterna på stranden. Dessutom gör den det svårt att bada eller vandra längs med stränderna då den bildar nästintill ogenomträngliga taggiga buskage som kan sträcka sig kilometervis om de inte bekämpas.

Läs mer i faktablad från Naturvårdsverket hur vresrosen kan bekämpas Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Blomsterlupin

Blomsterlupin (Lupins polyphyllus) är en flerårig ört som kommer från Nordamerikas bergstrakter. Den sprids främst med frön, men kan även spridas med rotdelar. Växten har förädlats och gett upphov till flera hybrider som är invasiva i olika delar av världen. Blomningstiden är från juni till augusti.

Blomsterlupin sprids främst med frön men kan också spridas med rötter vid grävarbete eller om lupiner växer i jord- eller sandtag. Det är mycket viktigt att växten inte får möjlighet att sätta frön som kan spridas till omgivningen.

Det är inte ovanligt att en enda planta kan ge upphov till hela 2 500 frön per år. Växten skickar ut fröna någon meter från moderplantan genom snabbt uppsprickande fröbaljor. Frösättning skall undvikas också för att minska risken att en fröbank byggs upp i jorden. Fröbanken består av frön som vilar, men som kan gro vid gynnsamma förhållanden. De flesta lupinfrön gror första året. Efter det minskar antal frön som gror. Men även om det bara är några få procent av fröna som lever efter ett antal år så kan fröbanken ändå vara så stor att det innebär en stor risk för uppkomst av nya plantor. I bestånd av sandlupin (en närbesläktad men mindre växt än blomsterlupin) på Island kan fröbanken i äldre bestånd bestå av upp till 6 700 frön per kvadratmeter.

Gör så här för att ta bort invasiva arter

Innan blomställningen är fullt utvecklad i maj/juni

1. Enskilda lättangränsade plantor, grävs upp och den uppgrävda plantan vänds uppåt med rötterna upp i luften. Plantan kommer torka ut och den kan inte sprida sig. Plantan kan ligga kvar och multna ner och återföras till kretsloppet. Men OBS! Detta gäller så länge de inte har blomställning.
2. Kan även testas att i gropen strö en tesked salt för att torka ut resterande rötter. Obs! Ska inte strös ut på marken.
3. Är det mycket lupiner på en yta och de inte är lättavgränsade, så ryck eller klipp ner dem, låta dem ligga kvar på marken och multna ner. Eventuellt lägg en markduk över den klippta ytan som får ligga åtminstone till augusti– oktober. Gäller så länge blomställningen inte är utvecklad.
4. Så länge som lupinerna inte har utvecklade blomställningar går det att lämna kvar växtmaterialet på marken eftersom de har inte har vegetativ förökning. Biomassan återförs. Rötterna måste de dock isoleras, till exempel separeras från plantan och läggas ut på en duk och låta dem torka ut, eller läggas i en sopsäck som körs iväg.
5. Med denna strategi, adoptera en yta med lupiner eller en vägkant nära där du bor (behöver inte vara någon stor yta). Det vill säga, håll koll på bestånden med lupinerna med någon av dessa strategier. I gengäld får du ett blomstrande äng som gör nytta för våra pollinerare. Många är inte naturligt anpassade till lupiner. Lupiner går an hos vissa men inte alla pollinatörer och vi behöver mångfalden för att bygga starka ekosystem! Där spelar vår inhemska flora en stor roll och ingen kan göra allt men alla kan göra någonting och bidrar alla så kommer det hjälpa. Arbetsinsatsen är inte stor, de kan göras på en promenad och ta lite åt gången, men detta gäller bara från april till juni, sedan blir det mer arbetsamt.

Om blomställningen är fullt utvecklad

Ryck bort växtmaterialet, släng i sopsäck, gräv upp plantan, salta max en tesked i gropen och lämna in växtmaterialet på återvinning under brännbart.

Ta hand om trädgårdsavfallet rätt

Släng det inte i naturen, där växterna kan spridas och göra stor skada. Lägg istället avfallet i plastsäckar och förslut noga och sortera under brännbart på återvinningscentralen.

Samla in invasiva arter för bortforsling

För att bekämpa invasiva arter på detaljplanelagd mark erbjuder Umeå kommun möjligheten att lämna växtmaterial för bortforsling. Det är viktigt att notera att denna möjlighet gäller bara inom detaljplanelagd mark och inte i byar, stugområden eller längs landsvägar som Trafikverket ansvarar för.

Allmänhet som vill hjälpa till med bekämpning av invasiva arter (företrädesvis jättebalsamin) på detaljplanelagd parkmark eller i direkt anslutning till dessa gör enligt följande:

1. Lägg växtmaterialet i genomskinliga förslutna säckar, de kommer att sorteras som brännbart avfall.
2. Ställ säckarna (genomskinliga) på platser där det redan finns hundrastkärl eller soptunnor (ej vid busshållplatser där de lätt hamnar i vägen).
3. Rapportera in platsen via kommunens felanmälan. www.umea.se/felanmalan Länk till annan webbplats. Lägg ärendet på ”Park” och ”Nedskräpning” så hamnar det rätt. Märk också er anmälan med ”Invasiva arter” så ser Gator och parker till att säckarna hämtas upp genom en extrabeställning till entreprenör eller egen drift.