Kontaktperson

Många personer med funktionsnedsättning saknar vänskapsrelationer och har ett litet socialt nätverk. Din uppgift som kontaktperson är att vara en medmänniska till en person med funktionsnedsättning. Första steget för att bli kontaktperson är att du fyller i en intresseanmälan. 

Ni träffas ett antal gånger i månaden, det allra vanligaste är att man träffas cirka en gång per vecka cirka två timmar per tillfälle. Ni kan till exempel gå på bio, fika, gå på stan, promenera, laga mat tillsammans eller bara sitta och prata med varandra. Det finns inget krav på någon speciell aktivitet.

Arvode och ersättning

Som kontaktperson har du ingen anställning utan ett arvoderat uppdrag. Det innebär att du får ett arvode samt en ersättning för dina omkostnader under ditt uppdrag som kontaktperson. Arvodet får du för att du tar ett uppdrag och det beskattas. När det gäller omkostnadsersättningen är det till för dina omkostnader i samband med uppdraget. Om ni till exempel går på bio betalar du din biljett och den enskilde betalar sin.

Så går det till efter ansökan

När du skickat in din ansökan gör vi en lämplighetsbedömning genom att begära kontroll av social- och polisregister. Du kallas sedan till intervju och slutligen får du lämna referenser. Det här gör vi för att det ska vara tryggt. Både för dig och för personen du hjälper.

Carl är kontaktperson sedan tre år tillbaka. Några timmar varje vecka träffar han sina brukare för att de ska göra olika aktiviteter tillsammans. Det kan handla om att gå på hockey, spela tv-spel eller grilla korv vid någon fin grillplats.

I sitt uppdrag som kontaktperson har Carl fem personer mellan 18-45 år som han träffar regelbundet. Tillsammans gör de sådant de tycker om att göra och ibland provar de nya aktiviteter. För Carl ligger utmaningen i att känna av när de säger nej till nya saker på grund av osäkerhet eller om det är så att de faktiskt inte vill göra något, vilket kan vara svårt att avgöra innan man lärt känna varandra ordentligt.

– Vill de verkligen inte får jag acceptera det, men säger de nej på grund av osäkerhet vill jag åtminstone att vi pratar om det. Man måste komma ihåg att det här är ett frivilligt uppdrag för mig, men det är lika frivilligt för dem jag träffar.

Enkelt att kombinera

Carl delar sitt idrottsintresse med en person och de brukar tillsammans gå och se på olika idrottsevenemang. En annan gillar tv-spel och film. Sällskapsspel är också populärt. Favoriten är När då då? Carl gillar det också, fördet kräver ingen exakt kunskap, men ger många tillfällen till samtal och resonemang. Ibland, när vädret tillåter, tar de med sig en korvring och åker ut till någon trevlig grillplats och grillar och pratar, eller sätter sig med var sitt wienerbröd och en termos kaffe nere vid strandpromenaden.

– Det är så enkelt och fungerar bra att kombinera med jobb, eller studier för den delen. Det finns en stor frihet i att utforma det som man själv vill. Att jag kan ge någon ett större umgänge och socialt kontaktnät medan jag själv gör något som jag ändå skulle göra, det känns bra.

Finnas till och lyssna

Förutom att träffas håller de kontakt via telefon eller sociala medier, men han är noga med att se till så att han inte blir den enda sociala kontakten, därför försöker han tipsa om hur de själva kan utöka sitt nätverk till exempel på jobbet eller via föreningar.

– De jag möter kan vara ganska ensamma i sin vardag, men jag kan vara där, finnas till och lyssna. Det kräver så lite av mig, men betyder så mycket för någon annan. Men framför allt har vi kul tillsammans! De jag träffar är alltid glada. Oftast är de gladare att se mig än mina vanliga kompisar är.

Sidan publicerades