Avslutad sanering av Norrbyskär

Miljöbalkens regler om förorenade områden bygger på principen att förorenaren betalar. I vissa fall finns det ingen ansvarig kvar som tillsynsmyndigheten kan rikta krav mot, till exempel då verksamhetsutövaren har gått i konkurs eller då verksamheten lades ned innan 30 juni 1969.

I de fall då det inte finns någon att rikta krav mot kan bidrag sökas hos Naturvårdsverket för att undersöka eller åtgärda en förorening. För att kunna söka och få bidrag för undersökningar eller saneringsåtgärder från Naturvårdsverket måste det finnas någon som tar på sig att genomföra dessa – en huvudman.

Det är bara en kommun, eller annan myndighet som kan vara huvudman. Det vanligaste är att en kommun går in och är huvudman för ett förorenade områden där ansvarig saknas.

Huvudmannen är den juridiska person som ansvarar för genomförandet av ett efterbehandlingsprojekt (t.ex. undersökningar, utredningar och saneringsåtgärder) för ett förorenat område.

Det är baserat på resultaten av utförda undersökningar som visade att det fanns en risk för negativ påverkan på människors hälsa och att det krävdes en riskreduktion.

När människor vistas ofta och länge på de delar av skären som var förorenade, det vill säga på sågverksområdet och brädgården vid Långgrundet, fanns risker för negativa effekter på hälsan, framförallt på lång sikt.

Utöver föroreningsrisker fanns det även fysiska risker med murkna trärester, fallgropar med mera bland annat längs brädgården på Långgrundet.

Naturvårdsverket har totalt finansierat 173,6 miljoner kronor för saneringen på Norrbyskär. År 2018 beslutade verket att bevilja 90 miljoner – varav 10 miljoner gick till förberedelser och 80 miljoner till själva saneringsarbetet.

Innan arbetet kunde börja behövde Umeå kommun få tillstånd från mark- och miljödomstolen. När tillståndet kom 2021, ställdes krav för att skydda det kulturhistoriskt viktiga området. Dessa krav påverkade både hur saneringen skulle utföras och hur den kunde finansieras.

Vid den tidpunkten kunde Naturvårdsverket inte finansiera åtgärder som gällde kulturmiljöer, bara sådant som direkt handlade om att ta bort föroreningar. Därför pausades projektet och regelverket för bidrag ändrades. Efter ändringen kunde Naturvårdsverket även ge stöd till återställning av kulturmiljöer.

När projektet kunde starta igen 2022, gjordes en ny kostnadsberäkning. Prisläget hade förändrats sedan 2018, bland annat på grund av domstolens krav och ökade entreprenadkostnader. Därför ansökte Umeå kommun om ytterligare 47,6 miljoner kronor.

Som i många stora projekt dök det upp oväntade problem, vilket gjorde att saneringen blev ännu dyrare. Umeå kommun har därför i olika omgångar ansökt om totalt 36 miljoner kronor extra. Dessa ansökningar skickas först till Länsstyrelsen, som sedan vidarebefordrar dem till Naturvårdsverket för beslut.

Eftersom huvudverksamheten lades ned innan sista juni 1969 finns det ingen ansvarig som kan bekosta saneringen. Därför blir det ett så kallat bidragsobjekt.

Det finns flera orsaker till att saneringen blev dyrare än planerat. Redan innan arbetet började såg Umeå kommun att kostnaderna hade ökat sedan Naturvårdsverket beslutade om bidrag 2018. Priserna på bränsle och material hade stigit på grund av förändringar i omvärlden, vilket påverkade hela projektets ekonomi.

Under själva saneringsarbetet uppstod också oväntade problem. Till exempel visade det sig att marken under kopian av sågverkshuset var full av skrot och starkt förorenad – något som inte hade räknats med från början. Att riva och gjuta en ny grund tog både tid och pengar, vilket bidrog till förseningar. Och varje försening gör att projektet blir dyrare.

Dessutom krävdes mer arbete än vad som framgick i underlagen till upphandlingen. Saneringsprojekt är generellt svåra att beräkna i förväg, särskilt när de sker på en ö – transport, tillgång till maskiner och väderförhållanden kan påverka mycket.

Saneringen blev till slut 36 miljoner kronor dyrare än väntat. Det belopp som ofta nämns i media, 80 miljoner kronor, var det ursprungliga beslutet om bidrag till åtgärdsfasen. Men eftersom projektstarten sköts upp och priserna steg, gjordes en ny kostnadsberäkning innan saneringen sattes igång.

Saneringen skulle enligt planen ha varit klar inför sommaren 2024, men blev i stället färdig i oktober. Entreprenören lämnade Norrbyskär i början av november samma år. Förseningen på tre månader berodde bland annat på att man oväntat hittade stora mängder skrot och kraftigt förorenad mark under grunden till det gamla sågverkshuset. Även isläget och svårigheter med transporter till och från ön bidrog till fördröjningen.

Kontroller och uppföljning av saneringen kommer att ske under våren och sommaren 2025 – helt enligt tidplan. Vi kommer också att fortsätta följa upp arbetet framöver.

Saneringen och transporterna genomfördes under vintern för att inte störa djurlivets häckningsperioder och för att minska påverkan på verksamheter och husägare som framför allt vistas på Norrbyskär under sommaren

Under saneringen på Norrbyskär har många omfattande arbeten genomförts, bland annat:

• Förorenad jord med dioxiner har schaktats bort från det gamla sågverksområdet.
• Flera byggnader i Lilla Norrbyskär har flyttats tillfälligt och sedan återställts.
• Två avloppsanläggningar på museiområdet har ersatts med nya.
• Grunden till miniatyren av sågverkshuset har rivits och byggts upp på nytt.
• Dioxinföroreningar på Långgrundets brädgård har täckts över med ett 70 cm tjockt täckskikt.
• Ett erosionsskydd på cirka 900 meter har byggts längs stranden, och gamla pråmfickor har återskapats för att bevara platsens historiska läsbarhet.
• Det gamla pråmvarvet har sanerats från rester av stenkolstjära, som innehåller skadliga ämnen (PAH:er).
• En plats där galvanisering tidigare skett har sanerats från metallföroreningar.
• Cirka 35 000 ton förorenad jord har transporterats från Norrbyskär till Dåva DAC för behandling och destruktion.
• En tillfällig pråmkaj byggdes i Holmsunds hamn för att ta emot förorenade massor – denna kaj har nu tagits över av Umeå hamn för framtida användning.
• En lokal grustäkt har använts för att ta ut cirka 93 880 kubikmeter ren morän.
• Totalt har cirka 94 000 kubikmeter morän lagts ut för återställning.
• En tillfällig pråmkaj byggdes även på Norrbyskär för att kunna transportera material och maskiner – denna kommer att rivas när färjekajen rustas upp.
• Arbetsområden har återställts genom sprutsådd och plantering av gräs.
• Träd har avverkats och flisats från områden där arbete har skett.
• Nya träd har planterats som en del av återställningen.
• Stenfundament, byggnader och ytor har återställts.
• Flera kulturhistoriska spår från sågverkstiden har bevarats och återställts.

Det som återstår i saneringsprojektet är några mindre arbetsinsatser. Bland annat kommer vi att följa upp hur gräset växer efter sprutsådden på Långgrundets brädgård – och om det behövs, gör vi en ny sådd.

Det finns också en önskan om att behålla den vägbank som byggdes mellan Långgrundet och Stengrundet. Den gör det lättare att ta sig runt och kan främja friluftslivet, men först måste vi ansöka om tillstånd för att se om det är möjligt att behålla den.

Vad händer nu?
Nu färdigställer vi det sista i saneringsprojektet på Norrbyskär. Vi kommer självklart att följa upp de arbeten som har gjorts. Därefter lämnar vi över – och andra delar av kommunen kan ta vid för att utveckla Norrbyskär som besöksmål.

Läs mer om planerna här:
Norrbyskär – Umeå kommun Länk till annan webbplats.