Bild

Ragnhild Sandström. Illustration: Maria Persson.

Ragnhild Sandström

Ragnhild Sandström (1901–1960) var folkpartist och blev 1944 Västerbottens första kvinnliga riksdagspolitiker och landets då enda kvinnliga folkpartist i riksdagens andra kammare. Hon förblev riksdagsledamot fram till sin död 1960 och var invald i landstingsfullmäktige och Umeå kommunfullmäktige under stora delar av 1950-talet.

Ragnhild Sandström (född Andersson) föddes 1901 och växte upp på Haga i Umeå tillsammans med sina föräldrar och två yngre systrar. Efter sin grundläggande skolutbildning sökte hon till Umeå Folkskoleseminarium 1918 och tog sin examen därifrån 1922. Därefter påbörjade hon en tjänst som folkskollärare i Överboda och hade kvar sin tjänst livet ut, även om hon från 1944, då hon valdes in till riksdagen, var tjänstledig från sitt lärarjobb.

Utöver sitt arbete som lärare skrev Ragnhild i olika tidningar. I Västerbottens-Kuriren hade hon den stående spalten "livet på landet", men hon skrev även kåserier, krönikor och debattartiklar för ett flertal olika tidningar, både lokala och nationella som Expressen.

Vid 36 års ålder 1937 gifte sig Ragnhild med sågverksägaren Nils Hugo Sandström från Överboda och de fick tre barn tillsammans. Samma år gick hon med i Fredrika Bremer-förbundet och hennes samhällsengagemang fördjupades. Som sekreterare i förbundets lokala styrelse kom hon att bli engagerad i kampanjen för ökad kvinnorepresentation som ledde till att alla partier inför riksdagsvalet 1944 hade kvinnor på sina listor. Ragnhild Sandström stod på valbar plats på Folkpartiets lista som då var det näst största partiet i Västerbotten.

När Ragnhild Sandström valdes in i riksdagen 1944 blev hon Västerbottens första kvinnliga riksdagsledamot och den då enda kvinnliga folkpartisten i riksdagens andra kammare.

Ragnhild förblev riksdagsledamot under återstoden av sitt liv, och hon hade även en plats i landstinget under nästan hela 1950-talet, samt i kommunfullmäktige mellan 1953 och 1959. Under sitt politiskt aktiva liv deltog Ragnhild i en mängd politiska utredningar, utskott och kommittéer och fick 1953 den kungliga medaljen Vasaorden för sin intensiva politiska verksamhet.

Två år efter att Ragnhild valts in till riksdagen avled hennes make och hon blev änka. Hennes syster Gerda flyttade då in i hennes bostad i Överboda för att hjälpa till med barnen, och senare flyttade de till den andra systern Ingrids familj på Teg i Umeå. Med hjälp av systrarna och ett anställt hembiträde kunde vardagslivet fungera även när Ragnhild var i Stockholm flera veckor åt gången.

Under en debatt i riksdagen 1960, om en översyn av Statens skogsindustriers ekonomiska ställning, som var en fråga Ragnhild kände starkt för, föll hon ihop och avled på plats i en hjärtinfarkt, 59 år gammal. Hon ligger begravd tillsammans med sin make på Backens kyrkogård i Umeå.

Information från Svenskt kvinnobiografiskt lexikon Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Sidan publicerades