Tavelsjö- och Rödåbygden som testarena för framtidens transporter

I Tavelsjö- och Rödåbygden, några mil från Umeå, pågår ett treårigt Vinnova-finansierat innovationsprojekt under ledning av Statens väg- och transportforskningsinstitut (VTI). Projektet handlar om att göra bygden till en testarena för framtidens autonoma transporter. Målet är att skapa smarta och hållbara transportlösningar som gör vardagen enklare för dem som bor och verkar i landsbygder.

Bakom initiativet står Tavelsjö- och Rödåbygdens Utveckling ekonomiska förening (TuRe), som under de senaste åren arbetat för att vända landsbygdernas utmaningar till styrkor. Vi har pratat med Mårten Edberg, representant för TuRe i innovationsprojektet, för att höra om arbetet, lärdomarna och vägen framåt.

Hej Mårten! Vad tycker du om projektet så här långt och hur gick det praktiska behovstestet?

­– Våren 2024 genomfördes en behovsanalys med en enkät till byborna för att få bättre förståelse om deras vardag, resvanor och utmaningar. 236 personer deltog, vilket motsvarar ungefär tio procent av alla som bor i området. Resultatet visade att det framför allt är under kvällar och helger som kollektivtrafiken inte möter behoven. Det skulle kunna förklaras av att kollektivtrafiken idag främst är anpassad för skolelever och arbetspendling längst stråket Vindeln-Umeå.

För att komplettera enkätundersökningen genomförde vi också ett praktiskt behovstest genom gratis volontärsskjutsar med hjälp av appen Freelway. Syftet var att undersöka vilka start- och målpunkter som boende vill kunna ta sig till och från som inte tillgodoses med dagens kollektivtrafik.

Testet pågick under 56 dagar med 19 volontärer som agerade testförare. Alla resor var gratis men som motprestation fick resenärerna fylla i en enkät kring sina transportbehov och vilka resor som de inte anser är tillgodosedda med dagens kollektivtrafik. Testet väckte stort lokalt engagemang och fick positiv uppmärksamhet i media.

Vilka lärdomar och erfarenheter tar ni med er hittills från projektet?

– Vi har fått mycket värdefull kunskap att bygga vidare på. Dels kring utmaningarna med kollektivtrafiken på landsbygderna och vi har även inlett samtal om möjliga lösningar. Det verkar också som att de som bor nära befintliga linjer är ganska nöjda, medan de som bor längre bort ser ett tydligare behov av nya och bättre transportalternativ. Här skulle självkörande fordon kunna bidra till att det sociala livet med aktiviteter, restaurangbesök och besök hos vänner stärks. Det i sin tur kan också gynnat det lokala näringslivet.

På vilket sätt är ni som lokalsamhälle engagerade i projektet, och vad har det betytt för Tavelsjö-och Rödåbygden?

– För oss som lokal förening är det väldigt roligt att vara en del av ett forskningsprojekt tillsammans med Umeå kommun, Region Västerbotten och forskarvärlden. Vi har en stark tradition av att lösa utmaningar med lokalt engagemang och kreativa metoder, vilket gör bygden väl lämpad som testmiljö för den här typen av nya transportlösningar.

I projektet har vi bidragit med lokal kunskap och arbetat för att sprida information och engagera så många som möjligt. Därför är det roligt när jag och andra inom TuRe hör att projektet väcker samtal i bygden. Vi tror också att synliga och konkreta resultat är viktigt för att hålla intresset levande för den här typen av projekt.

Vad händer härnäst i projektet?

– Nu ser vi fram emot att ta nästa steg. Planen är att skicka in en ny ansökan i oktober om ett nytt treårigt projekt för att testa persontransporter. Om vi lyckas och får en ansökan godkänd skulle vi då efter tre års förberedelseprojekt äntligen ”få hjul på marken”!

En utmaning är bland annat att hitta en aktör som kan tillhandahålla ett självkörande fordon av den typ som kan komma att bli aktuell. Samtal förs med ett antal aktörer som kan vara intresserade att delta. Nästa fas kräver både finansiering och politiskt stöd, därför är det oerhört viktigt att beslutsfattare på olika nivåer backar upp det hela. Att de också förstår att ett praktiskt testprojekt på landsbygd skulle kunna sätta Umeå och Västerbotten på kartan och vara en föregångare både nationellt och globalt.

Vilken nytta tror du projektet kan ha för andra landsbygder?

– I dag sker de flesta testerna med autonoma fordon i städer eller inom tätorter. I Oslo pågår exempelvis ett projekt där ett av motiven varit att minska biltrafikens belastning genom autonoma transporter. I vår bygd har vi ju inte direkt trängselproblem, utan vad vi behöver är bättre tillgänglighet till transporter inom bygden, framför allt för dem som inte har tillgång till egen bil.

Det som gör det här projektet unikt är att det drivs underifrån som ett gräsrotsinitiativ samt att vi vill testa lösningar för autonoma transporter även under vinterförhållanden i landsbygdsmiljö. Vi vill utveckla ett lokalt förankrat koncept där bygden själv har inflytande och inte bara agerar en applåderande referensgrupp. På så vis handlar det inte enbart om att testa tekniken med hjälp av en kollektivtrafikutförare som får pengar. Det är lika viktigt att skapa långsiktiga lösningar som sänker kostnaderna för kollektivtrafik. Det handlar inte bara om vår bygd, vi hoppas också kunna inspirera andra landsbygder. Och viktigast av allt – vi gör det tillsammans med de som bor här, särskilt våra ungdomar som är framtidens landsbygdsbor.