Stadsdelsdialogen och arbetet med Umeås stadsdelar

Här kan du läsa om hur arbetet med stadsdelarna gick till, hur vi gjorde, vad vi kom fram till och vad invånarna verkligen tycker om sina stadsdelar. Vill du läsa hela rapporten kan du ladda ner den här:

Trivsel och livskvalitet – i ett Umeå som håller ihop

Umeå är som alla växande städer i konstant förändring och genomgår löpande en transformation. Staden utgör en ram för vardagslivet och människor i olika livssituationer använder stadsmiljön utifrån sina förutsättningar och behov. Alla behöver handla, röra sig till och från skolor eller arbeten, nå parker och lekplatser. I stadsplaneringen är det centralt att ta hänsyn till vardagslivets villkor för människor. Livsmiljöerna behöver utformas med hänsyn till människors förutsättningar, behov samt preferenser, både i dag och i framtiden. Frågan berör alla. Den omsorg och kvalitet vi ägnar åt gestaltningen av livsmiljöerna påverkar människors livskvalitet och i förlängningen samhällets långsiktiga hållbarhet.

När staden kompletteras ges fler möjlighet att bo inom korta avstånd vilket till exempel ökar möjligheterna att göra hållbara färdmedelsval. Personer som redan bor i staden får ta del av det goda som följer av en ökad befolkning. Som att turtätheterna med buss ökar och att service i högre utsträckning kan bibehållas men även utvecklas. Våra närbutiker gör satsningar och vi får även ta del av att ny kommersiell service etablerats. Stärkningar har också kunnat göras av exempelvis närbibliotek vilket gör att alla i staden har nära till biblioteksservice.

Förtätningen som kraft – människan i centrum

Att sträva efter en blandning i staden både gällande funktioner och olika upplåtelseformer har varit Umeås inriktning under lång tid. I takt med att det byggs och utvecklas i alla stadsdelar är ambitionen att nyttja förtätningens kraft och ta tillfället i akt att komplettera med det som saknas. Därför har vi tagit fram detta underlag som lyfter social hållbarhet för hela staden på ett samlat sätt. Inte för en stadsdel i behov av ett lyft, inte för ett nytt område med höga hållbarhets­ambitioner – utan för hela staden som helhet. Framtidens bebyggelsemiljöer är till största delen våra redan bebyggda miljöer och hur vardagslivet fungerar för varje plats och hur områden kopplar till varandra är alltså av största vikt.

Här ges bilder av hur det står till i våra stadsdelar, hur mixen av hushållsstorlekar samt upplåtelseformer ser ut, hur vi reser och mycket annat som är kopplat till de lokala strukturerna. Rumsliga analyser ger en bild av den gestaltade livsmiljön, var det finns mötesplatser och hur de fungerar, om nätverket av offentliga rum är tydligt avläsbart eller om det finns fysiska hinder eller exempelvis brist på trygghet som kan finnas anledning att adressera i den fortsatta utvecklingen.

Materialet visar på möjligheter men innebär inte att olika åtgärder är politiskt beslutade. Snarare ska det ses som en grund för politisk prioritering och beslutsfattande exempelvis i samband med översikts- och detaljplanering, utveckling av det offentliga rummet med mera. Det kan också fungera som grund för enskilda initiativ kopplat till bebyggelse­utveckling och utvecklingssatsningar.

Tillsammansarbetet

Tanken är att dokumentet ska få en bred användning och vara allas material. Målet är den goda staden och en nyckel till att lyckas är en gemensam syn på social hållbarhet och tillsammans­arbete. Förutom att vara ett underlag för en bredd av kommunens verksamheter också för bygg- och fastighetsaktörer samt ideella organisationer som har en viktig roll att bygga sociala värden lokalt. Förhoppningsvis är materialet intressant också för den som vill lära känna sin stadsdel lite bättre. Rapporten utgör ett möjligt avstamp för hur stadsdelarna kan utvecklas och kompletteras och vara ett stöd i målsättningen om att utveckla socialt hållbara stadsdelar. Det vill säga att i takt med fortsatt transformation utveckla boendemiljöer som är trygga, tillgängliga och som främjar delaktighet samt möten mellan människor. För alla vinner på en stad som håller ihop och mår bra.

En stor stadsdelsdialog har genomförts med boende då det är de som kan sina stadsdelar och livsmiljöer bäst. Umeå­borna är genomgående mycket stolta över sina stadsdelar och har generöst delat med sig av sin kunskap om vardags­livet, sina pärlor för livskvalitet, tips för en förbättrad vardag samt visioner för framtiden. Med materialet kan alla aktörer bättre hjälpas åt att lyfta de lokala pärlorna och adressera ofullständigheter i takt med utvecklingen.

Planering för en socialt hållbar stad

Umeå är på väg mot 200 000 invånare med en hög hållbarhetsambition. Frågan om social hållbarhet är dock ofta mer svårfångat jämfört med cirkulära hållbarhetsprocesser för exempelvis hållbart energianvändande eller för avfall. Umeå har med detta arbete valt att ta ett brett grepp för att lyfta frågan. Materialet bygger på mängd kvalitativa som kvantitativa analyser, en stor stadsdelsdialog där 2 000 Umeåbor deltagit samt, via ett samarbete med Umeå universitet, även material från en enkät som 7 000 Umeåbor svarat på.

Social hållbarhet – Umeås DNA

Umeå kommun har länge och målmedvetet arbetat med social hållbarhet högt på dagordningen med fokus på väl­befinnande och tillit. Social hållbarhet utgör något av Umeås DNA. Arbetet bedrivs inte isolerat till någon viss del av kommunen utan görs av många på olika sätt och sker till stora delar tämligen osynligt för de flesta utifrån. Arbetet kan liknas vid en väv där olika nivåer ligger lager på lager och där social hållbarhet är en uttalad målsättning som färgar av sig och löper genom alla verksamheter.

Blandade funktioner (till exempel bostäder och verksamheter) och blandade boendeformer motverkar segregerande effekter och skapar en stad där människor möts oaktat exempelvis kön, ålder och bakgrund. I dag är hushållen mindre statiska än tidigare, ofta med varierade hushållsstorlekar och växlande familjesammansättningar. En hög andel människor lever också i ensamhushåll. Dessa aspekter behöver beaktas för stadens framtida utformning. Umeå har, som nämnts, en lång tradition av att sträva att bland annat komplettera stadsdelar med under­representerade boende- och upplåtelse­former liksom att utveckla offentliga rum i takt med befolkningsutvecklingen. En stark grund finns också i det arbete med jämställdhet i samhälls­utvecklingen som finns utifrån att kommunen har haft såväl ett politiskt tillsatt jämställdhets­utskott som en tjänsteperson med strategiskt ansvar för jämställdhetsfrågorna i över 30 år, samt att kommunen under lång tid prioriterat satsningar på förenings- och kulturlivet.

I Umeå litar vi på varandra. Det är statistiskt säkerställt. Att medborgare litar på sina demokratiskt valda representanter och varandra nämns ibland som något av den viktigaste tillgången ett land kan ha. Hög tillit i en stad tar sig uttryck i att många deltar i påverkans­processer som val, föreningsliv etc. Tillit har av Nordiska ministerrådet kallats för “det nordiska guldet”. Sverige ligger generellt högt jämfört med andra länder och Umeå hamnar ofta i topp när det gäller mätningar av tillit jämfört med andra städer. Tillit byggs varje dag och hela tiden. Raserad tillit är dock svårt att bygga upp. Därför är det viktigt att vara rädd om den tillit som finns och i detta arbete bidrar var och en.

Kommission för ett socialt hållbart Umeå

Ett uttryck för Umeås proaktiva arbete är att kommunfullmäktige år 2017 tog beslut om att inrätta en kommission för ett socialt hållbart Umeå. Umeå är den största stad i Sverige utan utsatta områden, enligt polisens definition. Umeås kommissionsarbete är uppdelat i arbets­områdena arbete och försörjning, barns uppväxtvillkor och boende och bebyggelsemiljö. Detta underlag stärker direkt arbetsområdet boende och bebyggelsemiljö men också indirekt de andra arbetsområdena eftersom allt arbete som görs innebär att vi skapar förutsättningar för varandra.

Strategier för hållbar tillväxt visar vägen till social hållbarhet

Med planeringen och stadsbyggnadsåtgärder är det möjligt att påverka stadslivet i Umeå. Grundläggande för Umeås planering är våra strategier för hållbar tillväxt som integrerar alla aspekter av hållbarhet; social, kulturell, ekologisk och ekonomiskt med en bas i stadsbyggnads­principer. Det integrerar även klimataspekter och gröna värden och inte minst social och kulturell hållbarhet.

I korta drag handlar de bärande idéerna i Umeås planering till exempel om att utveckla en stad för korta reseavstånd, vilket gynnar hållbara flöden och skapar förutsättningar för ett gott vardagsliv. Inriktningen är att komplettera invid stomstråk för kollektivtrafik, stärka mötesplatser och arbeta för en blandning av bostäder och arbetsplatser liksom att uppnå en bra blandning av upplåtelseformer i våra stadsdelar. I takt med att staden växer blir det viktigt att ta vara på kvaliteter och ur ett socialt hållbarhetsperspektiv att värna betydelsen av lokal platsidentitet och socialt kapital. Rapporten Umeås stadsdelar förädlar beslutad inriktning och tar nästa steg i tankar om utveckling av social hållbarhet inom stadsutvecklingen.

Våra stadsdelar utvecklas för ökad trygghet genom komplettering av ofullständigheter när det gäller de offentliga rummet, genom att sträva efter en blandning för att skapa goda boende­miljöer och möjligheter att anpassa sitt boende utifrån olika behov under olika skeden i livet. Fler människor ges tillgång till hållbart resande när ny bebyggelse adderas invid stomstråk för kollektivtrafik. Detta lägger i sin tur grund för en attraktivare kollektivtrafik med förutsättningar för högre turtäthet. Detta stärker förutsättningar för kvinnor, barn och äldre och bland annat de grupper som kommunen har särskilt ansvar för och som använder kollektivtrafik i högre utsträckning. Med inblick om hur det står till i dag kan förutsättningar skapas för en mer jämlik stad genom att komplettera brister ur till exempel ett jämställdhets-, barn- eller äldreperspektiv.

Grafik som illustrerar olika utvecklingsstrategier för hållbar tillväxt som satsa på offenliga rum och parker, hög täthet i nya stadsdelar, femkilometersstaden, alla ska vara med med flera. Dessa beskrivs mer detaljerat i texten ovan.

Rapporten Umeås stadsdelar förädlar beslutad inriktning och tar nästa steg i tankar om utveckling av social hållbarhet inom stadsutvecklingen. Illustration: Maria Löfgren.

Begreppet social hållbarhet och åtgärder

När det gäller resonemang om hållbarhet brukar social hållbarhet kopplas till begrepp som socialt kapital, social sammanhållning och social inkludering. Ibland även till social rättvisa. Rent konkret brukar social hållbarhet handla om att motverka segregation och exkludering och skapa förutsättningar för välbefinnande för alla invånare. Segregation definieras ofta som en rumslig uppdelning av befolkningskategorier medan social exkludering brukar användas för att beskriva en process av utestängning. På senare tid har vikten att av att ha ett "hela staden-perspektiv" allt mer betonats så att insatser inte sker punktvis för särskilda platser då sådana inte anses främja möten mellan människor och skapa såväl djupa som svaga band, båda viktiga för den social hållbarheten. Med detta arbete tar Umeå därmed ett tydligt "hela staden-perspektiv". En stads utformning anses som grundläggande förutsättning för medborgares hälsa och att sociala kontakter, social kontroll och tillit kan möjliggöras och förhindras beroende på utformning. Så vilka åtgärder är möjliga att vidta i stadsbyggandet för ökad social hållbarhet? Följande fem centrala åtgärder har lyfts av betydelse i samhällsplaneringen.

  1. Underlätta social interaktion.
  2. Satsa på attraktiva grön- och rekreationsområden.
  3. Tillgodose behov av trygghet.
  4. Förbättra rykte om utsatta stadsdelar.
  5. Skapa balans mellan sammanbindande och överbryggande socialt kapital.

Exempel på stadsbyggnadsåtgärder med möjligheter att överbrygga fysiska barriärer mellan olika delar i staden och motverka rumslig segregation, är till exempel omvandling av transportleder längs väg 503 (tidigare E4 genom staden). När vägen omvandlas till stadsgata gynnas flöden och interaktion mellan uppdelade områden. Genom att offentliga rum, både i form av parker, torg och exempelvis cykelkopplingar är trygga, tydligt avläsbara och befolkade gynnas social hållbarhet.

Att komplettera stadsdelar med underrepresenterade boende- och upplåtelseformer kan skapa ökade förutsättningar också för socialt sammanhållna stadsdelar. På samma sätt är det viktigt att stadsdelar knyts samman och att flöden skapas. Här är kommande utveckling av Tomtebo strand exempel på hur Tomtebo knyts samman med exempelvis Universitetsområdet. Att vi utvecklar väl fungerande kopplingar mellan framtida stadsbebyggelse på I20-området med det närliggande Haga och Sandbacka blir på samma sätt viktigt. Detta är exempel på konkretisering av en av Umeås viktiga strategier för hållbar tillväxt om att åstadkomma ett sammanhängande stadslandskap.

Andra sådana exempel är exempelvis framtida utveckling av bebyggelse på Backenområdet vid Tvärvägen/Backenvägen, i folkmun kallad “Marklundskurvan” samt Sandåkern där flöden skapats mellan Backen och Väst på stan. Dessa tillskott ger en vitalisering vilket är ytterligare en av Umeås strategier. Kollektivtrafiken stöttas, fler får möjligheter att bo inom korta reseavstånd och ett ökat underlag skapar förutsättningar att bibehålla och utveckla service i stadsdelar.

Det är av vikt att skapa miljöer där trygghet och tillit mellan människor och grupper uppmuntras. Satsar man enbart på åtgärder för att främja sammanbindande socialt kapitel kan det bidra till social exkludering och misstro mellan människor. Stadsutvecklingen har alltså direkt koppling till rumslig segregation, jämlika livsvillkor och hälsa. Möts inte olika grupper i staden ökar risken för intolerans och motsättningar med risk att resurssvaga hushåll koncentreras till mindre attraktiva områden med sämre välfärdsutveckling. I de följande beskrivningarna av stadsdelarna har analyser gjorts av besöksanledningar till varje stadsdel där ett fokus i analyserna ligger på att nyansera och stärka sambanden mellan stadens delar och skillnader.

Stärkning av stråk och platser

Ett exempel på åtgärd som gynnar social hållbarhet är att stärka tyngdpunkter för att det underlättar möten mellan människor. Det handlar också om att vi ser varandra till exempel att vi möts på gång-och cykelvägar eller offentliga platser och skapar på så vis band mellan varandra, vilket kan skapa bättre förutsättningar för integration. I Umeås strategier för hållbar tillväxt uttalas tydligt en målsättning att stärka exempelvis stråk såsom kollektivtrafikens stom­linjenät med ny bostadsbebyggelse, arbetsplatser och service för att skapa goda förutsättningar för vardagslivets rörelser.

Förändringar sker i hela Umeå men särskilt påtagligt inom de två stadskärnorna centrala Umeå och kring sjukhus- och universitetsområdet. Synsättet med stärkning av tyngdpunkter går igen också när det gäller stärkning av våra tätorter utanför staden liksom för byarna och för våra stadsdelscentrum liksom för våra mötesplatser i staden.

I äldre planering under modernismen lokaliserades ofta platser för service som handel till stadsdelars inre centrala delar medan vi i dag ser mönster att tyngdpunkter lokaliseras till platser med starka flöden. Detta kan märkas för våra äldre stadsdelscentra där förändringar skett kopplat till förändringar i arbetslivet. Jämfört med förr arbetar ofta båda i ett förhållande vilket förändrat våra rörelsemönster och exempelvis inköpsvanor. Som till exempel att handla i samband med resor från arbetet. I de rumsliga analyserna identifieras tyngdpunkter och mötesplatser med resonemang om behov av stärkning eller om exempelvis om tillgängligheten bör öka.

Prioritering av gatan som mötesplats

I rapportens analyser behandlas frågor om flöden och hur potentialen ser ut för att gatan ger utrymme för ett utökat stadsliv. Det är viktigt med flöden och hur potentialer för vilken vistelse förväntas uppstå. Det är också viktigt hur gatan/platsen relaterar till andra platser, gator och mötesplatser. Framför allt var olika platser finns men i vissa fall handlar det om byggnaders relation till gatan, placering av entréer etcetera. Att samla flöden för att möten på bästa sätt kan uppstå, är komplext och svårt att analysera men vidare arbete kan göras kring vad som formar arenor för samspel och utbyte mellan individer och grupper. I analyserna pekas till exempel potentialer ut.

Prioritering av att se varandra i vardagen

Att se och bli sedd av varandra är ett allra första steg mot ett erkännande av andra individer eller grupper. Detta kan ske på många platser i staden. Viktiga arenor för samspel mellan individer och grupper är vårt offentliga rum; gator, parker, lokala centrum till exempel. Samhälleliga normer och attityder skapas och förändras i möten mellan människor i det offentliga rummet. Det sker kontinuerligt en förhandling av den offentliga kulturen. Resultatet beror helt på vem som får vara med och inte. Det formar livet i Umeå på gator, torg, arbets­platser, skolor, på bussen, i skolorna och i våra grön­områden. Processerna i det offentliga rummet är potentiellt öppna för mångfald och diversitet och kan understödjas av stadsbyggnad.

Att Umeåbor kan röra sig mellan stadens olika delar och har anledning att ta sig till platser innebär att man får erfarenheter av olika miljöer. Det är viktigt för att motverka stigmatisering och mytbildning av olika stadsdelar och dess invånare och kan minska fördomar och ryktes­spridning. Stadsrummet behöver således utformas för att främja utveckling av det sociala kapitalet vilket sker när utbyte mellan individer och grupper sker mellan boende i olika stadsdelar.

Främja genomströmning och blandning

Andra aspekter på förutsättningarna för ökad social hållbarhet handlar om hur utbytet mellan olika stadsdelar möjlig­görs och varierar. Den genomströmning som sker och blandningen av människor ger olika förutsättningar för olika aktörer att agera lokalt. Behöver blandningen förändras, exempelvis genom tillskott av arbetsplatser, kan det främjas genom markanvändnings­åtgärder eller tillskapande av lämpliga lokaler.

Ett annat sätt är förändringar av rumsliga strukturer och samband vilket i sin tur kan påverka platsers “läge”. Det kan handla om åtgärder som till exempel ökar in- eller genomflödet från andra stadsdelar eller stärkning av olika målpunkter eller hög tillgång till gatunät eller stråk eller om tillgängligheten på annat sätt behöver prioriteras.

Umeås uttalade strategi för tillkommande bebyggelse i staden, och att detta ska utgöras av blandstad, bottnar precis i att undvika att bygga på en ensidig uppdelning i bostadsområden kontra arbetsplatsområden och från början tillskapa en bra blandning och mix i nya områden och projekt. I centrala delar av staden är det särskilt viktigt att sträva efter att skapa förutsättningar för verksamheter exempelvis i bottenvåningar. I de följande analyserna förs resonemang om olika platsers tillgänglighet med hållbara färdsätt och hur inflöden och genomströmning ser ut för olika platser.

Identifiera stadsdelar som är rumsligt segregerade

Ytterligare handlar det om att identifiera stadsdelar som är rumsligt segregerade och där det finns sämre livsvillkor än staden i övrigt. Sammanfaller det samtidigt med att befolkningen på platsen är socioekonomiskt svagare anses det särskilt negativt utifrån förutsättningar för social hållbarhet. Sådana situationer kan dock förändras genom bland annat stadsbyggnadsåtgärder. Både inom ett område men också särskilt i gränssnitten till andra stadsdelar.

För Umeå uppmärksammas de områden som uppvisar olikheter socioekonomiskt och resonemang om gränssnitten förs. Ett tydligt exempel i Umeå rör exempelvis Studentvägen som utgör en gräns mellan Sofiehem och Ålidhem, två delar som har stora skillnader när det gäller bostadstyper, upplåtelseformer men även gällande befolkningens inkomst och så vidare. På Ålidhem finns dock starka målpunkter som lockar Sofiehemsbor att besöka Ålidhem. Däremot är exempelvis de omvända flödena svaga.

Kommunens verktyg för en socialt hållbar stad

Det kommunala planmonopolet ligger i botten för de verktyg en kommun har för att bygga stad. Därutöver ligger bland annat de kommunala bolagen, markinnehavet och samt en aktiv markpolitik som stärkande verktyg.

Det kommunala planmonopolet och bostadsförsörjningsansvar

Med översikts- och detaljplanering kan samhällsutvecklingen styras då de sätter ramar för vad som bör utvecklas samt vilka bestämmelser ska gälla i olika geografiska områden. Översikts­planen anger hur man genom den fysiska planeringen ska uppnå en god stadsmiljö med bebyggelseutveckling vilket därefter konkretiseras i exempelvis detalj­planeringen. I föregående avsnitt har åtgärder och stadsplaneringens möjligheter att uppnå en sammanhållen stad beskrivits.

Umeå kommuns roll vad gäller bostadsbyggande är att skapa goda förutsättningar för tillkomsten av bostäder. Kommunen förfogar över vissa verktyg som kan påverka och styra denna bostadsutveckling men kommunen är beroende av privata och offentliga aktörer för genomförandet. En nära dialog med byggaktörerna med en gemensamt spelplan som grund är därför avgörande. Översiktsplanen med sina strategier för hållbar tillväxt utgör en sådan spel­plan. Där uttalar kommunen sin ambition för den långsiktiga mark- och vatten­användningen. För att skapa trygghet till marknadens aktörer är det av vikt att den är beständig och transparent. Att det finns en bred politisk samsyn om utvecklingsinriktningen bidrar därtill till nödvändig stabilitet och trygghet för marknadens aktörer. Därtill följer den kontinuerliga dialogen kring ett gott genomförande parterna emellan som blivit något av Umeås signum.

Även om det finns många frågor kopplat till bostadsförsörjning som kommuner inte har rådighet över, som exempelvis bostadsbidrag, kan den befintliga bostadsmarknaden utvecklas genom åtgärder för socialt hållbar bostadsförsörjning utifrån behov av bostäder med rimliga boendekostnader för grupper med svag ställning på bostadsmarknaden. Kommuner kan främja innovativa projekt som ger rimliga boendekostnader och god kvalitet vilket kräver god samverkan mellan privata och offentliga aktörer. Det är också viktigt att byggtakten för hyresbostäder upprätthålls.

Utvecklingsmöjligheter kan också finnas när det gäller förmedling av hyresbostäder liksom att nyproduktion sker som stimulerar till rörlighet i det befintliga beståndet.

Kommunen kan också ange ramar för det allmännyttiga beståndet via ägardirektiv.

Framför allt spelar styrning mot blandning roll

När det gäller social hållbarhet spelar framför allt styrning mot blandning roll. Denna inriktning har Umeå arbetat målmedvetet med under decennier. Kompletterande byggande i befintliga områden ger möjligheter att åtgärda existerande problem som ensidighet och barriärer. För nya områden ges möjligheter att utforma för blandning och allsidigt sammansatta bostadsmiljöer och i detta blir de lokala markfrågorna viktiga.

Det kommunala markägandet – ett kraftfullt verktyg

Genom eget markinnehav har en kommun möjlighet att välja vilken aktör som får utveckla marken och på så sätt främja goda idéer och socialt hållbara projekt. När kommuner aktivt väljer aktörer som agerar långsiktigt kan spekulation begränsas och ge bättre kvalitet, särskilt om aktören har för avsikt att också förvalta i det fall det rör hyresrätter. Stockholms stad ger i en forskningsrapport ett antal medskick till kommuner kring social hållbarhet och mark­användning; prioritera helhetsperspektiv, analysera och ta ställning till val av bostads- och upplåtelseformer, styr kommunala investeringar gällande stadskvaliteter till socioekonomiskt svaga områden, välj byggaktörer som vill bidra till social hållbarhet, ställ krav och minska risker för byggaktörer, markanvisa i senare skede och på olika platser parallellt samt bedriva samverkan mellan stat och kommun om bostäder till hushåll med låga inkomster. En möjlighet som nämns är att kommuner kan hålla markanvisningstävlingar eller liknande definerierade utifrån social hållbarhet.

Med Umeå kommuns stora markägande har kommunen en aktiv roll genom ständiga initiativ till olika bebyggelse­projekt. I många fall driver kommunen projekten och markanvisar först vid färdig detaljplan. På så sätt tar kommunen ekonomiska och tidsmässiga riskerna som finns i tidigt skede vilket särskilt underlättar för små och nya aktörer. Arbets­sättet har gett variation och fler aktörer på Umeås bygg- och fastighetsmarknad vilket positivt bidrar till social hållbarhet. Vid markanvisningar använder sig Umeå kommun framför allt med jämförelse­förfarande, det vill säga en bred förfrågan till aktörer att inkomma med sina förslag. Även inlämningskraven vid markanvisningarna formuleras för att ge fler aktörer möjlighet att delta. På så sätt kan initiativ och idéer tillvaratas i samband med markanvisningar, och det ger också kommunen goda möjligheter att välja projekt som kompletterar olika platser väl.

Det offentliga rummet

Ett annat område, där kommuner har möjligheter att genomföra åtgärder för ökad social hållbarhet rör det offentliga rummet. Det offentliga rummet binder samman städers olika delar, utgör en arena för vardagslivet och därmed centralt för att uppnå ett socialt sammanhållet Umeå.

En vision om en socialt sammanhållen stad bygger på att de offentliga stadsrummen är jämlika, trygga och väl utformade. Stadslivet pågår och möten i vardagens sker på våra gator, torg, kommunikationsstråk, lek- och idrottsplatser etcetera. Utveckling av det offentliga rummet behöver göras kontinuerligt och medvetet och en kvalitativ utveckling bedöms vara lönsam på sikt. Det förbättrar livskvalitet, har betydelse för människors välbefinnande och väl fungerande bidrar det känsla av gemenskap och att det sociala livet växer.

Stadsförnyelse kan också bidra till oönskad så kallad gentrifiering som ger ökad segregation där människor med hög ekonomisk status flyttar till platser som tidigare dominerats av socio­ekonomiskt svagare grupper. Städer behöver alltså ha en medvetens strategi för att hantera gentrifieringsprocesser där inriktningen är att finns balans i stadsutvecklingen där negativa effekter motverkas.

Trygghet och otrygghet

Förnyelse inrymmer potential för ökad socioekonomisk blandning och möjliggör att människor med olika bakgrund möts. Att arbeta mot otrygghet är centralt för arbetet med social hållbarhet då otrygghet inverkar på människors rörelsemönster och vilja att ta del av aktiviteter i stadsmiljön. Känslor kan byggas upp av egna eller andras upplevelser liksom rykten och föreställningar kring att vissa platser är farliga att vistas på.

Utformning, underhåll, belysning spelar roll samt hur befolkad en plats är. Gemensamt för platser som upplevs trygga är att de är lätta att överblicka, skapar kontakt med omgivningen, har en mix av gator, funktioner och bebyggelse som är väl skötta. Trygghet i det offentliga rummet kopplar även till jämlikhet i livsvillkor och som del i att motverka segregation är att identifiera platser där människor möts, oavsett var de bor, och stärka dessa platser.

Människan i centrum är en av kommunens strategiska avvägningar som tillsammans med Umeås strategier för hållbar tillväxt som bildar bas för Umeås framtida tillväxt. Det handlar om att utgå från vardagslivet villkor för människor i olika livssituationer och exempelvis att bygga staden tillsammans med de som ska leva i den samt utveckla en stad för alla.

Kulturell hållbarhet

Kulturen och föreningslivet som sätt att stärka och utveckla platser

Kultur och dess olika uttryck spelar en central roll för människans, demokratins och hela samhällets utveckling. Genom detta värnas yttrandefriheten och alla människors rätt och möjligheter att uttrycka sig. Därför ska kulturlivet vara tillgängligt och inbjudande för alla. Det ställer krav på arrangörer och aktörer att medvetet arbeta för att skapa del­aktighet, tillgängliga mötesplatser och aktivt försöka nå ut till olika målgrupper.

Ett omfattande, fritt och aktivt konst- och kulturliv, en bred folkbildning och en rik amatörkultur ökar människors engagemang, kunskap, möjligheter att komma till tals. Kulturens djupa förankring och breda representation i lokal­samhället utgör en stark förnyelsekraft och bidrar till att etablera nya demokratiska arenor och kulturella mötesplatser.

Umeå som kulturkommun strävar efter en gränsöverskridande samverkan, både konstnärligt och organisatoriskt mellan de ideella och institutionella kulturarrangörerna och de professionella kulturutövarna. Umeå är en av landets förenings­tätaste städer. I kommunens föreningsregister finns år 2020 738 föreningar av vilka 146 har kultur som sin förenings­idé.

Genom att främja samverkan och uppträda förebildligt skapas goda förutsättningar för utveckling av kulturlivet på så väl amatör- som professionell nivå. Umeå är sedan länge den kommun i landet som satsar mest ekonomiska resurser på kultur sett till antal invånare och år. Det har bland annat resulterat i ett väl genomfört europeiskt kulturhuvudstadsår, ett nytt kulturhus med stadsbibliotek, kommunal konsthall, kvinnohistoriskt museum och biografsalonger samt ett utökat ekonomiskt stöd som civilsamhället efterfrågar för att nå sina högt ställda ambitioner. Detta har, tillsammans med det fria kulturlivets initiativ, bidragit till att ge Umeå en nationellt uppmärksammad position.

En stark kulturpolitik och ett levande och mångfacetterat föreningsliv har bidragit till ett livskraftigt och demokratiskt samhälle. Det har gett ett samhälle med större trygghet och tillit mellan människor, med mötesplatser där människor träffas över generationsgränser, en offentlig närvaro i hela kommunen och en meningsfull fritid. Detta kan sägas vara frukten av en långsiktig politisk ambition inom kulturområdet förmedlad genom en rad framåtsyftande kulturpolitiska beslut.

Inför den kommande tioårsperioden är det värt att notera att kommunfullmäktige ytterligare valt att betona kulturens betydelse genom att inkludera även kulturell hållbarhet som ett av de profilerade hållbarhetsmålen, vilka alla är beroende av varandra. När kommunen växer och förändras är ett öppet och fritt kulturliv en förutsättning för en väl fungerande demokrati och ett rikare liv.

Kulturlivet är ett resultat av en rad aktörers kompetens och engagemang. Möten mellan människor, samlingslokaler och träffpunkter bidrar till att föreningslivet stärks. Om det finns platser med låg kulturnärvaro och det dessutom samman­faller med en befolkning med begränsade ekonomiska resurser kan detta prioriteras i stadsutvecklingen och i fördelningen av kulturella resurser i syfte att bidra till mer jämlika livsvillkor. Exempel kan vara att etablera ateljéer och produktionsplatser för kultur. Även tillfällig arkitektur och kulturhändelser utvecklar platser. I takt med utvecklingen finns potential att stärka och utveckla kulturella resurser vilket blir ett sätt att nyttja kulturnärvaro för drivkraft.

Umeå kommun har under lång tid aktivt valt att stötta föreningslivet trots att detta inte är lagstadgat. Förutom egen­värdet av ett brett utbud av aktiviteter till glädje för medborgarna bidrar föreningslivet till gemenskap och integration. Det finns också möjligheter till socialt förebyggande arbete som att exempelvis upptäcka problem. Föreningslivet bidrar också i arbetet för ungas trygga uppväxtvillkor men också ökad social tillit. Detta både mellan människor men även i relationer mellan människor och myndigheter.

Med föreningslivet följer idéer och innovationer som bidrar till samhällsutveckling och det kan också agera som bevakare av rättigheter för olika grupper och göra att röster blir hörda i olika frågor. Föreningslivet fungerar därtill som skola för demokrati och skapar till delaktighet och inflytande. Exempelvis ges unga möjligheter att påverka sin framtid och samhället. Dessutom bidrar föreningslivet med kunskap inom föreningens specialområde.

År 2020 utsågs Umeå kommun, för andra gången till Sveriges bästa idrottsstad med motivering att här finns bredden, sätten och resultaten från stadens idrottare. Umeås ses, utifrån aktivitet, som landets starkaste kommuner. Förutom de många individuella idrottarna lyfts Umeås imponerande bredd och föreningarnas viktiga arbete med många goda krafter. Dessa många föreningar finns tydligt representerade med sin närvaro i Umeås stadsdelar och hela Umeå kommun.

Arkitektur och landskapsvärden

Umeå har en god grund för utvecklingen av arkitektur- och kulturmiljövärdena i staden inte minst utifrån sin översikts­plan. Därtill tas löpande kulturmiljöutredningar tas fram vid exempelvis större stadsutvecklingsprojekt. Som underlag för planering finns även ett stort antal stadsdelar behandlade i Byggnadsordningar som tagits fram under en serie av år. I dessa beskrivs värden, olika stadsbyggnadskaraktärer som underlag för Byggnadsnämndens bedömningar av olika projekt. De kommer löpande revideras och kompletteras. Därtill pågår arbete med framtagande av en arktekturpolicy.

Med detta dokument, som består av stadsdelsbeskrivningar, ett gediget underlag av socio­ekonomiska analyser, sociala stadsrumsanalyser, resultat från medborgardialoger tillsammans med en stor forskningsenkät kring socialt kapital i Umeå kommun, är ambitionen att ytterligare sociokulturella värdena ska kunna utvecklas i våra stadsdelar och stad som helhet. Att tillvara ta Umeåbornas upplevelser av kvaliteter och brister kopplar också till frågor om demokrati och social hållbarhet.

Sammanfattningsvis

Genom att ta ett helhetsgrepp och utgångspunkt i hur det står till i våra stadsdelar är syftet att kunna föreslå goda tillägg i en stad i kontinuerlig förändring. Tanken är att underlagsmaterialet ska kunna visa idéer på vad som skulle vara de goda tilläggen på olika platser. Genom att komplettera stadens ofullständigheter med ett tydligt fokus på socialt värde­skapande blir det lättare att nå mål om en sammanhängande stad. Aktörerna som bygger staden är många och med förtätningen som kraft och materialet som grund är förhoppningen är att materialet bildar en bra plattform för de fortsatta samtalen om byggandet av den goda staden.

Översikter – stadsdelar i jämförelse

Totalt deltog 677 personer vid de fysiska dialogerna och 1 562 via den digitala. 87 procent av deltagarna var boende inom Umeå tätort och 13 procent utanför. Som jämförelse är fördelningen bland Umeå kommuns befolkning 74 procent boende i Umeå tätort och 26 procent utanför. Dialogen fångar inte upp de yngsta och de äldsta ålders­grupperna men många i mittengrupperna. En stor andel som deltog i den digitala dialogen var mellan 25–54 år. Dialogen fångar deltagare från alla postnummerområden i tätorten där det finns boende men sett till befolknings­storlek är det få från delar av Ålidhem och universitetsområdet och jämförelsevis många boende på Tomtebo, Ersboda och Ersmark samt delar av Teg. I det följande presenteras resultat från tätorten som helhet eller uppdelat på stadsdelar som möjliggör jämförelser.

Diagram 1: Stapeldiagram som visar andelar deltagare i de olika dialogtyperna. Diagrammet beskrivs i texten ovan.

Diagram 1: Fördelning ålder, andelar.

Diagram 2: Liggande stapeldiagram som visar andelar dialogdeltagare fördelade på kön. I tätorten deltog 50,2 procent kvinnor och 49,8 procent män. 60 procent kvinnor deltog i den digitala dialogen och 40 procent män. I den fysiska dialogen deltog 55 procent män och 45 procent kvinnor.

Diagram 2: Fördelning kön, andelar.

Samtliga inkomna synpunkter, både i och utanför Umeå tätort

För Umeå tätort sammantaget sorterar de flesta av de inkomna kommentarerna under kategorierna Övrigt, Tillgång till natur samt Lugnt och tryggt. Dessa tre har fått ungefär lika många synpunkter vardera. Ungefär hälften så många kommentarer får kategorierna Gestaltning och utemiljö, Tillgång till Service och Egna hemmet. Generellt kan sägas att våra tätortsnära rekreationsområden uppskattas av många. Exempelvis på detta är älvsstråket, Gammliaskogen och Nydalasjön som alla sticker ut som områden med många ”gröna pluppar”. De som inte är boende inom respektive område lyfter i högre utsträckning god tillgång på natur och grönområden som något positivt än de som faktiskt bor inom området.

Även när det gäller mindre trivsamma platser finns flest synpunkter inom Övrigt. Här återfinns de kommentarer som inte går att härleda till någon av de andra kategorierna men också sådana som berör flera kategorier på samma gång. Nästan 300 av de kommentarer som kommit in handlar om mörker och en upplevd otrygghet. Platser som är vanligt förekommande bland dessa kommentarer är sådana som upplevs som öde under kvällstid som exempelvis arbetsplatsområden eller universitet/skolor. Boende inom respektive områden tenderar i högre grad än utomstående att uppmärksamma trafikfrågor medan utomstående oftare har synpunkter som rör ordningsfrågor.

Diagram 3: Stapeldiagram över andelar synpunkter över kategorier för Umeå tätort. Det visar knappt 300 synpunkter gällande tillgång till natur, ungefär lika stor andel gällde lugnt och tryggt, drygt 150 synpunkter om gestaltning och utemiljö, knappt 150 om tillgång till service och drygt 100 om det egna hemmet. Nära 300 synpunkter kom in om övrigt angående trivsamma platser i Umeå tätort.

Diagram 3: Trivsamma platser - Inkomna synpunkter fördelade över kategorier i Umeå tätort.

Diagram 4: Stapeldiagram för synpunkter för Umeå tätort om otrivsamma platser. Diagrammet visar cirka 275 synpunkter om mörker och otrygghet, drygt 200 om trafik, cirka 175 om stadslivet, lite färre om ordningsfrågor och knappt 40 om omvandling. I Umeå tätort gällde knappt 300 synpunkter övrigt.

Diagram 4: Otrivsamma platser - Inkomna synpunkter fördelade över kategorier i Umeå tätort.

Trivsamma och trivsamma platser per stadsdel

Diagrammet visar hur kommentarer kring otrivsamma platser och motivet till upplevelsen fördelar sig mellan stads­delarna. Det är alltså synpunkter som har lagts i respektive område, av både boende och de som inte bor där. Däremot räknas upprepade kommentarer inte (såsom 20 identiska punkter med samma kategori i samma stadsdel).

Diagram 5: Stapeldiagram med Umeås stadsdelar där trivsamma platser kategoriserats i de sex kategorierna gestaltning och utemiljö, hemmet, lugnt och tryggt, naturen, service/närhet samt övrigt. I Tomteboområet sticker naturen ut som motiv till att en plats är trivsam jämfört med andra stadsdelar. I denna stadsdel anger lägst andel personer service som motiv. I de centrala stadsdelarna svarar fler gestaltning och utemiljö jämfört med andra stadsdelar. Lugnt och tryggt anges i mycket hög utsträckning för stadsdelarna Ersboda, Teg och Västerslätt. Hemmet som motiv anges i hög utsträckning för Ersboda, Backen, Berghem, och exempelvis Tomtebo.

Diagram 5: Trivsamma platser. Kategorifördelning per stadsdel.

Diagram 6: Stapeldiagram med Umeås stadsdelar där otrivsamma platser kategoriserats i de sex kategorierna stadsliv, mörker och otrygghet, trafik, transformation, folk och ordningsfrågor samt övrigt. I de östra stadsdelarna och för Ersboda grupperar sig svaren i högre utsträckning till kategorin folk och ordningsfrågor jämfört med de flesta andra stadsdelar. I Marieområdet, universitetsområdet samt de östra stadsdelarna kopplas en stor andel otrivsamma platser till mörker. Otrivsamma platser kopplat till trafik är vanligast i Västerslättsområdet och Berghem. Kommentarer om stadslivet som motiv till att en plats är otrivsam är vanligast i de centrala stadsdelarna och Västerslätt.

Diagram 6: Otrivsamma platser. Kategorifördelning per stadsdel.

Vad man skulle sakna vid en flytt per stadsdel

Naturen, det egna hemmet och lugnet hamnar i topp när det gäller värden man säger sig sakna mest med sin stadsdel. Några stadsdelar sticker ut. Andelen som uppger att de skulle sakna det egna hemmet är större på Västerslätt–Rödäng jämfört med andra stadsdelar. Boende inom Universitetsområdet anger att de skulle sakna den speciella stämningen i högre sträckning än andra. Boende på Tomtebo uppger i högre utsträckning att de skulle sakna tryggheten om de skulle flytta från sin stadsdel.

Diagram 7: Omfattande stapeldiagram som visar sakna-anledningar per stadsdel uppdelat på kategorierna grannar, uteplatserna/mötesplatser, tryggheten, servicen i närheten, naturen, lugnet, kulturutbudet, föreningar och grupper, det egna hemmet, den speciella stämningen eller annat. Diagrammet betonar de anledningar som är betydligt mycket mer förekommande i aktuell stadsdel jämfört med andra liksom visar på vilka kvaliteter som inte nämns i respektive stadsdel. Västerslätt sticker ut ordentligt där en mycket stor andel anger att de skulle sakna sitt hem. Här nämner boende inte alls naturen, lugnet, kulturutbud, eller föreningar. Marieområdet sticker ut eftersom många nämner att de skulle sakna servicen. Tomtebo sticker ut då betydligt fler nämner tryggheten jämfört med i andra stadsdelar.

Diagram 7: Vad man skulle sakna med den egna stadsdelen vid en flytt.

Tabell 1: Omfattande tabell som visar indikatorer per målområde och stadsdel. I tabellen kan jämförelser göras av utbildningsnivåer, ohälsotal, boendeformer, valdeltagande, färdmedelsanvändning med mera och hur detta skiljer sig mellan olika stadsdelar. De olika indikatorerna är färgade i svaga respektive starka färgtoner vilket gör att man kan få en bild av om en stadsdel i huvudsak liknar ett genomsnitt i Umeå (illustrerat i vita eller bleka toner) eller om indikatorer sticker ut jämfört med Umeå i stort vilket illustreras i starka färgtoner. Exempel på stadsdelar där många indikatorer liknar ett genomsnitt i Umeå är Backenområdet, Haga och Sandbacka, Marieområdet och de Östra stadsdelarna. Exempel på stadsdelar där många indikatorer skiljer sig från genomsnittet i Umeå är exempelvis Universitetsområdet, Ersboda, Västerslätt – Rödäng.

Tabell 1: Urval socioekonomiska indikatorer sorterat på olika stadsdelar. Stadsdelar visas vertikalt och stadsdelar med starka färger i rött eller blått indikerar att siffrorna sticker ut på olika sätt medan pastelliga röda och blå toner visar att nivåerna ligger närmare ett Umeåsnitt.

Index socialt kapital i Umeås stadsdelar

Jämförelse av Umeås stadsdelar

Stadsdel

2006

2020

Väst på stan

Medelhögt

Högt

Centrala stan

Lågt

Lågt

Öst på stan

Medelhögt

Lågt

Backenområdet

Högt

Högt

Umedalen

Mycket lågt

Medelhögt

Västerslätt, Rödäng

Mycket högt

Mycket högt

Haga

Lågt

Lågt

Sandbacka

Medelhögt

Medelhögt

Västra Ersboda

Högt

Medelhögt

Östra Ersboda

Lågt

Mycket lågt

Mariedal

Mycket högt

Mycket högt

Mariehem, Mariestrand

Lågt

Lågt

Berghem, Fridhem

Lågt

Medelhögt

Nydalahöjd, Marielund, Lilljansberget

Mycket lågt

Mycket lågt

Ålidhöjd

Mycket lågt

Lågt

Tomtebo, Tavleliden, Carlslid

Medelhögt

Medelhögt

Gimonäs

Mycket högt

Mycket högt

Sofiehem

Mycket högt

Högt

Carlshem

Mycket lågt

Mycket lågt

Ålidbacken

Mycket lågt

Mycket lågt

Ålidhem

Mycket lågt

Mycket lågt

Östteg, Ön, Alvik

Högt

Högt

Västteg

Medelhögt

Lågt

Böleäng

Högt

Högt

Röbäck

Högt

Mycket högt

 

Översikt socialt kapital i olika områden. Västerslätt/Rödäng, Sandbacka, Mariedal, Gimonäs, Teg/Ön/Alvik samt Västteg och Böleäng ligger stabilt på höga nivåer medan Centrala stan, Haga, Ålidhöjd, Carlshem, Ålidbacken och Ålidhem ligger kvar på oförändrat låga nivåer sedan mätningen år 2006. Områden som uppvisar ett ökat socialt kapital över tid är Väst på stan, Umedalen, Berghem/Fridhem samt Röbäck. Områden där det sociala kapitalet minskat är Öst på stan, Carlslid, Västra Ersboda och Sofiehem. De två sistnämnda ligger dock fortsatt på ett högt socialt kapital.

Att lyfta social hållbarhet görs av många kommuner på många olika sätt. Inte minst är det vanligt när nya områden med höga hållbarhetsambitioner planeras eller när insatser görs för platser i behov av ett lyft. Över tid har ett ”hela staden-perspektiv” betonats allt mer och eftersom framtidens boendemiljöer till stora delar är de redan bebyggda, ville Umeå kommun ta ett helhetsgrepp och behandla staden på totalen eftersom alla delar behöver goda kopplingar till varandra. Exempel på andra städer som lyft social hållbarhet för en hel stad är svårt att finna.

Umeås modell för att lyfta social hållbarhet baserar sig på en forskningsöversikt och inkluderar ett brett spektrum teman och aspekter för att ge en helhetsbild och skapa möjligheter att social hållbarhet blir struktur­bildande för stadsutvecklingen.

Metodiken bottnar i såväl kvantitativa data och kvalitativa som kompletterar varandra. Analyser är framtagna över verksamhetsgränser och resultaten skapar förutsättningar för att arbetet med social hållbarhet ska bli tydligare och bättre för alla inblandade aktörer, internt såväl som externt. Umeåborna har varit tydligt med­skapande och generöst delat med sig av hur det är att leva och verka på olika platser. Syftet har varit att få många bilder av livsmiljöerna i stadsdelarna, en uppfattning av hur det står till liksom att uppmuntra till samtal om långsiktig planering i ett helhetsperspektiv.

Nedan beskrivs bakgrunder, hur olika delar tagits fram och varför. Förhoppningsvis finner också andra kommuner eller aktörer materialet inspirerande och ges motivation att arbeta med social hållbarhet i första rummet.

Bakgrunderna

En del av utgångspunkterna, i Umeås val att lyfta social hållbarhet tydligt i stads­utvecklingen, har beskrivits i dokumentets inledning. Där nämns det mångåriga arbetet för jämställdhet och blandade stadsdelar, det proaktiva beslutet att inrätta en social kommission, strävan att bibehålla stadens höga nivå av tillit i takt med stadens tillväxt och transformation, målsättningen att kommunens tillväxt ska ske med social, ekologisk, kulturell och ekonomisk hållbarhet samt viljan att ta tillfället i akt och nyttja förtätningens kraft för att få till de goda kompletteringarna.

Metodarbetet kring social hållbarhet bygger vidare på det arbetssätt som ledde arbetet med landsbygds­utveckling där aktörerna tidigt enades kring att det inte är möjligt att det ideella kan driva landsbygds­utvecklingen självt. Det kan heller inte det offentliga göra. Det måste göras tillsammans – det privata, det offentliga och det ideella/lokala. Den ideella sektorns roll betonas också i kommunens strategiska plan. På Umeås landsbygd är dock den lokala ideella infrastrukturen tydligt mer välutvecklad. Även mätningarna av socialt kapital visar att detta är högre på landsbygden än i staden. Synsättet, att det krävs en samverkan mellan olika aktörer för att nå utveckling och social hållbarhet, är samtidigt lika relevant i staden som på landsbygden.

Den fysiska miljön och hur våra bostadsområden fungerar påverkar faktorer av social karaktär och har kopplingar till om vi har goda grannkontakter och tillit mellan människor. Man behöver känna att man är del av ett samman­hang och inte minst är våra gemensamma platser, och att man vill vistas där, viktiga för att stödja den enskildes och samhällets sociala kapital. Det bygger på att det finns tillit och förtroende till andra samtidigt som vi är beredda att acceptera olikheter. Trivsamma mötesplatser och bra kopplingar till olika platser är med andra ord viktiga för utveckling av socialt kapital och tillit. Detta är anledningar att dessa har så stort fokus i handlingens dialoger och rumsliga analyser.

Forskningsbaserad metodik och inspiration från andra städers kommissionsarbeten

När Umeå kommun utvecklade sin modell för att lyfta social hållbarhet fungerade konsultbyrån WSP som metod­stöd. Syftet har varit en djupare förståelse för social hållbarhet kopplat till samhällsplanering.

Social hållbarhet beforskas av ett flertal discipliner såsom ekonomi, sociologi, etnografi, hälsovetenskap, arkitektur med mera. Även inom stadsplaneringen har frågor kring social hållbarhet över tid fått allt mer utrymme. Forskningsläget kring socialt hållbar stads­utveckling, och vilka parametrar som kan studeras, kan kopplas till två sidor av ett spektrum; På en sida, frågor starkt kopplade till människan benämnt socioekonomi och på andra sidan, frågor kopplade till arkitektur och funktioner i vårt byggda rum.

Teman kopplat till socioekonomi är till exempel demokrati och deltagande, hälsa, trygghet och arbete där vi har faktorer såsom valdeltagande, sysselsättning, aktiviteter, säkerhet och trygghet. Teman kopplat till arkitektur och vårt byggda rum är exempelvis bebyggelsestruktur, mobilitet, funktioner, bostäder, lärmiljöer, kulturmiljö och arbets­platser med faktorer såsom tillgänglighet, samhällsservice, grönyta, gaturum, offentliga rum samt bostads­form.

På senare tid har dock forskning börjat intressera sig för områden däremellan som handlar om emotionell anknytning till platsen (Sense of place/Sense of attachment) och tillhörighet till platsen, identitet, tillit, mänsklig skala och sammanhang. I denna del av spektrumet hanteras mer kvalitativa, upplevda värden som människors sociala anknytning till en plats och fysisk anknytning till grannskap. För att få svar krävs dialoger med boende på olika platser.

Umeås grepp kring social hållbarhet berör hela ovan nämnt spektrum. Från socioekonomiska analyser och rumsliga beskrivningar till rumsliga analyser och bland annat medskapande från Umeåborna med mera.

Grafik med rubriken stort spektrum av parametrar inom forskning. Mer ingående beskrivning i texten ovan.

Illustration över rådande forskning kring teman och parametrar kopplat till social hållbarhet. Källa; WSP.

Att definiera vad man vill – och vill undvika

Eftersom begreppet social hållbarhet spänner mellan olika spektrum och används på olika sätt av olika individer och professioner finns anledning att identifiera vad vi vill och vill undvika, när vi driver projekt eller formulerar mål då det kopplar till olika lösningar. WSP visar i sin forskningsöversikt att många begrepp används utbytbart men handlar om olika saker.

Utanförskap handlar om att direkt eller indirekt förhindra en grupps tillgång till ett existerande system som skola, boende, arbete etcetera medan segregation är när en grupp har tillgång till system men där förutsättningarna ser annorlunda ut än, och är separata system. Integration ses som processen när en outsidergrupp placeras inom mainstreamsystemet på villkor att de anpassar sig till normer i det existerande systemet. Inkludering ses som processen när systemet skapar förutsättningar för grupper att existera med liknande förutsättningar och möjligheter att utvecklas.

För att social hållbarhet på riktigt ska kunna bli en strukturerande faktor i stadsutvecklings­projekt är bedömningen att det behöver spänna över hela spektrumet av teman, från socioekonomi till kvantitativa mått, till kvalitativ upplevelse av platsen. Det är med andra ord det sammanvävda, den integrerade analysen, som behöver finnas med. Från människan till att den fysiska strukturen tas omhand.

WSP tog, på uppdrag av Umeå kommun, fram ett konkret analysverktyg under 2019 (Social hållbarhet – i dag och i morgon. Ett analysverktyg för social hållbarhet i stadsutvecklingen) som kan fungera som underlag för fördjupade studier. Analys­verktyget lutar sig mot forskning och kopplar till WSPs metodik för socialt värde­skapande analyser och kan användas för implementering och utvärdering inför och av socialt värdeskapande insatser i framtida projekt och planering.

Inspiration till arbetet med Umeås stadsdelar har också hämtats från de arbeten och rapporter som tagits fram inom ramen för sociala kommissionsarbeten i Stockholm, Göteborg och Malmö.

Grafik som illustrerar utanförskap, segregation, integration och innanförskap som texten ovan beskriver.

Illustration av skillnaderna mellan begrepp som utanförskap, segregation, integration och innanförskap. Illustration: WSP.

Metodikens delar

Grafik som visar vad Umeås metodik för att lyfta social hållbarhet består av. Beskrivs mer ingående i kommande text.

Umeås metodik att lyfta social hållbarhet består både av kvantitativ och kvalitativ datainsamling inklusive medskapande i form av medborgardialoger på olika sätt. Både arbetssättet och resultaten följeforskas av Umeå universitet. Illustration: WSP

Socioekonomiska analyser

Presenteras i avsnitten Statistik och grafik.

Vi inledde arbetet med kvantitativa analyser av kommunens samlade statistik som bröts ned till stadsdelsnivå där vi utgick från så kallade NYKO-områden. Ett urval socio­ekonomiska faktorer har gjorts i nära samtal med samhällsplanerare, jämställdhets­strateg och statistiker för att skapa en detaljerad men överskådlig beskrivning som är av relevans för läsaren. Varje faktor har föregåtts av en beskrivning av dess betydelse, samt en bedömning av tillgängligheten till data. I handlingen visualiseras faktorer såsom åldersgrupper, hushållstyper, inkomst- och utbildningsnivåer, boendeutgifter, nivå av trångboddhet, sysselsättning, förvärvsgrad, ohälsotal och barnfattigdom samt exempelvis andel utrikes födda. Även faktorer kopplade till demokrati och deltagande presenteras, såsom valdeltagande och föreningsaktivitet samt hur utbildningsnivåer, andel utrikesfödda, medelinkomst och barnfattigdom ser ut i en stadsdel jämfört med staden som helhet. Kommunens UNGA-enkät för högstadie- och gymnasieelever bidrar med data kring trygghet och tillit.

En bild ges också av stadsdelarnas kvantitativa fysiska värden; hur mixen ser ut mellan bostäder och arbets­platser, boende- och upplåtelseformer. Även data från resevane­undersökningen har använts för att ge en bild av mobilitet, resande och färdmedelsval i en stadsdel såsom andel hållbara resor samt uppgifter om bilinnehav. Resultaten jämfördes med ett genomsnitt av övriga staden och presenterades i kortfattade beskrivningar om vilka åldersgrupper som dominerar i stadsdelen eller om någon grupp är underrepresenterad. För varje stadsdel ges en bild av hur mixen ser ut gällande upplåtelseformer. Det ges också en bild av fördelning av lägenhets­storlekar i flerbostads­beståndet jämfört med ett genomsnitt i staden.

Rumsliga beskrivningar

Presenteras i avsnitten Grundkurs och Fortsättningskurs.

Vi valde tidigt i arbetet att sammanställa rumslig historik och fysiska perspektiv i stadsdelarna för ge en bild av stadsdelarnas särarter. Teman som behandlas är bebyggelse- och gatustruktur, historik och kulturmiljöer, vegetation, topografi och offentliga rum, funktioner och verksamheter som service, mötesplatser samt rörelse­mönster/flöden samt exempelvis tillgång till kommunikation. Beskrivningarna baserar sig på sammanställningar av underlag om stadsdelarna från Umeå historia, byggnadsordningarna - som finns för flertalet av Umeås stadsdelar, arkitekturguiden, parkprogrammet, fotgängar- och cykeltrafikprogram, nya och äldre detaljplaner eller planprogram för delområden samt dokument och material från Västerbottens museums arkiv. I avsnittet Grundkurs presenteras också en översiktlig kartläggning av var service, arbets­platser, lekytor och annat är lokaliserade i en stadsdel tillsammans med uppgift om stomstråk för kollektivtrafik liksom var stadsdelens rekreationsresurser finns lokaliserade. Uppgifterna är hämtade från kommunens olika kartunderlag.

Rumsliga analyser

Presenteras i avsnitten Sociala stadsrumsanalyser.

Utifrån ovan nämnda beskrivningar genomfördes rumsliga analyser med en bredd av kompetens inom kommunens olika verksamheter; samhällsplanerare, arkitekter, landskapsarkitekter, trafikplanerare samt expertis inom exempelvis jämställdhet, brottsförebyggande arbete, kultur och fritid, dagvatten/va-frågor och skola. Analyser genomfördes under två eftermiddagar i workshopform. Inför träffarna hade underlagsmaterial skickats ut till deltagarna i form av de rumsliga beskrivningarna och ett frågebatteri som fångar olika sociala aspekter. Syftet var att deltagarna skulle hunnit inhämta perspektiv och synpunkter från sina respektive verksamheter.

Workshopen genomfördes i en väl tilltagen möteslokal där Umeås stadsdelar ”dukats upp” på egna bord med en rejäl karta, ritmaterial och färgade pluppar. Deltagarna delades in grupper om cirka fyra till sex personer och besökte stadsdel efter stadsdel och lämnade i tur och ordning synpunkter utifrån sina perspektiv på analys­underlaget. En bordsvärd gav inledningsvis varje grupp en introduktion på några minuter om stads­delens socioekonomiska karaktärsdrag. I takt med att grupperna successivt roterat fylldes frågeformuläret på med perspektiv och analyser. Inför varje ny grupp summerade också bordsvärden tidigare gruppers inspel för att ge direkt möjlighet att verifiera och komplettera analyserna. Olika typer av barriärer, mötesplatser, viktiga flöden alternativt behov av kopplingar markerades i karta och har fungerat som grund för de kartbilder som presenteras i denna handling. Därtill har Umeå kommuns kulturförvaltning gjort en kartläggning av kulturnärvaro i stads­delarna. Resultaten summerades i helgrupp och materialet har bearbetats i mindre grupp liksom granskats i helgrupp.

Frågebatteri – rumsliga analyser

Snabba reflektioner

  • Vad är de sammanfattande intrycken om stadsdelen?

Nätverket offentliga rum

  • Hur ser nätverket av offentliga rum ut i stadsdelen?
  • Är nätverket tydligt avläsbart?
  • Var finns rekreationsområden?
  • Var finns entréer till rekreationsområden och hur fungerar de?

Platsers funktioner

  • Hur står det till med tillgång till service i denna stadsdel?
  • Vilka är mötesplatserna och hur fungerar de?
  • Vilka kan sägas vara de bra platserna i stadsdelen?
  • Finns det otrygga/dåliga platser? Vad handlar de om?

Flöden och barriärer – fysiska och sociala

  • Finns fysiska eller sociala barriärer i denna stadsdel?
  • Hur står det till med tillgänglighet - hur rör man sig?
  • Finns det besöksanledningar i denna stadsdel om man själv inte bor här?
  • Vilka är isåfall besöksanledningarna?
  • Hur är stadsdelen kopplad till andra stadsdelar?

Transformation och utveckling

  • Hur ser transormationen ut i stadsdelen?
  • Vad har redan hänt när det gäller transformation, vad händer i nuläget och vad kan tänkas hända?
  • Ger tilläggen något till de redan boende?
  • Hur är status när det gäller stadsdelens avläsbarhet?
  • Vad kan sägas vara dess potentialer och ofullständigheter?
Foto av människor sittande i grupper vid bord som illustrerar de gruppanalyser som gjordes under arbetet med Umeås stadsdelar.

Umeås stadsdelar under lupp i gruppanalyser. Många samtidiga perspektiv gav höjd till analyserna och gav goda tillfällen till ömsesidigt lärande. Det tydliggjorde frågor där det var lätt att landa i samsyn och hitta potentialer för mångfunktionalitet. Också målkonflikter identifierades och förståelse för olika perspektiv skapade förbättrade möjligheter till lösningar.

Forskning

Presenteras i avsnitten Socialt kapital.

Umeå kommun och Umeå universitet har sedan 2018 bedrivit praktiknära unik samverkan kopplat till socialt kapital via forskare på Institutionen för socialt arbete. Design av de frågeställningar som användes i medborgar­dialogerna gjordes tillsammans med universitetet. På initiativ av universitetet adderades en dialogfråga som kopplar till hur anknutna personer är till sin stadsdel. Omvänt har kommunens dialogfrågor kopplats till den forskningsenkät som skickades ut 2020 till 16 000 boende i Umeå kommun. Den första mätningen av det sociala kapitalet på stadsdelsnivå genomfördes i Umeå 2006. En uppföljande mätning genomfördes våren 2020, vilket gör att vi kan få en uppfattning om hur det sociala kapitalet förändras över tid i Umeås olika stadsdelar. Enkät­under­sökningarna har genomförts i samarbete med Statistiska centralbyrån (SCB), som även gjort vikt­beräkningar på materialet för att kompensera för bortfallet. För varje svarande person har en vikt beräknats, vilket gör att resultatet blir giltigt för hela Umeås befolkning, och inte bara de som svarat.

Socialt kapital ses som ett mer väldefinierat begrepp än social hållbarhet. En plats med högt socialt kapital kännetecknas av att där finns starka sociala nätverk och en hög nivå av tillit, förtroende och stöd mellan de boende. Att bo på en sån plats tros vara hälso­främjande och det finns studier som visar att de som bor i områden med högt socialt kapital har bättre hälsa än de som bor i områden med lågt socialt kapital. Socialt kapital kan således vara en indikator på social hållbarhet och genom att mäta det kan man få en uppfattning om hur socialt hållbart ett område är.

För att mäta bostadsområdesspecifikt socialt kapital har forskarna på Umeå universitet konstrueratett index för socialt kapital, baserat på frågor om hur de boende uppfattar det sociala klimatet i sin boendemiljö. De enskilda svaren på dessa frågor har analyserats och aggregerats på områdesnivå, vilket resulterat i en sammantaget poäng för det sociala kapital indexet i varje enskild stadsdel. Genom att jämföra poängen har därefter de olika stadsdelarna kunnat rankas i sinsemellan i fem olika grupper utifrån nivån av socialt kapital (mycket högt, högt, medium, lågt, mycket lågt – ungefär en femtedel av områden i varje grupp ). Nivåerna i indexet är relativa, det vill säga att bostadsområdena i Umeå rankas i förhållande till varandra. Att ett område exempelvis sjunker från en nivå av socialt kapital till en annan behöver alltså inte nödvändigtvis betyda att det blivit sämre i det området utan det kan också betyda att det blivit bättre i andra områden.

På några ställen finns skillnader på hur områden benämns jämfört med resten av dokumentet. Detta har sitt ursprung i att kommunens arbete baseras sig på statistikområden, så kallade NYKO-områden, och universitetets forskning utgår från postnummerområden.

Frågeställningar

För att konstruera måttet för socialt kapital har följande frågor och påståenden använts;

  • Är det vanligt på den plats där du bor att grannar pratar med varandra när man möts? (ja mycket vanligt, ja ganska vanligt, nej, ganska ovanligt, nej, mycket ovanligt)
  • Där jag bor är man beredd att hjälpa varandra (för mycket, lagom, för lite)
  • Där jag bor bryr man sig om varandra (för mycket, lagom, för lite)
  • Där jag bor förväntas man vara engagerad i frågor som rör området (för mycket, lagom, för lite)

Författare till texterna är forskargruppen; Malin Eriksson, Nawi Ng, Ailiana Santosa och Liv Zetterberg. Kontakt och projektansvarig: Malin Eriksson, professor, Institutionen för socialt arbete, Umeå universitet. E-post: malin.eriksson@umu.se

Medskapande – samverkan med Dragonskolan

Presenteras i avsnitten Så tyckte boende.

Det är ofta en utmaning att nå unga personer via mer traditionella dialogformer. Umeå kommun inledde därför 2017 ett samarbete med Dragonskolan kopplat till de kurser gymnasieskolan ger inom stadsbyggnad. Olika klasser har fram till 2020 arbetat med Umeås stadsdelar, tätorter och byar utifrån ungas perspektiv och eleverna har löpande gett kommunen möjlighet att ta del av resultaten. Eleverna har intervjuat andra unga utifrån ett liknande frågebatteri som senare användes i kommunens dialoger med begreppsskillnaden bra och dåliga platser kontra trivsamma och otrivsamma platser som det senare kom att formuleras när det var dags för kommunens dialoger. Vid sidan av intervjuer och enkäter arbetade eleverna också med att ta fram socioekonomiska analyser, stadsdelsbeskrivningar samt i vissa fall egna planidéer. För år 2020 publicerades elevarbeten i form av två volymer e-böcker. Referat från intervjuerna redovisas i avsnitten Så tyckte boende. Elevarbeten saknas dock för stadsdelarna Röbäck–Västerslätt och universitetsområdet.

Foto av unga stående vid kommunens dialogcykel inne i Dragonskolans lokaler.

Ett särskilt dialogtillfälle genomfördes 20 november 2019 på Dragonskolan efter ordinarie serie stadsdelsdialoger.

Elevernas arbete med Umeås stadsdelar och samarbetet med Umeå kommun uppmärksammades i en artikel i Västerbottens Kuriren 10 juni 2020.

Staden volym 1 och volym 2 finns i sin helhet publicerade på Dragonskolans plattform för elevarbeten: www.imitten.se Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Medskapande; fysiska dialoger med boende

Presenteras i avsnitten Så tyckte boende.

Tjänstepersoner från Umeå kommun har med en ”dialogcykel” besökt de flesta av Umeås stadsdelar och fört dialog med de som kan stadsdelarna bäst – de boende. Cirka 700 samtal fördes under 12 träffar under oktober och november 2019. Syftet var att få bilder av livsmiljöerna i stadens olika delar och inspirera till samtal om stadsutvecklingen.

Förberedelser

Alla dialog- och mötesformer har sina för- och nackdelar. Vilken form, metodik, dag, kommunikationskanal etcetera som väljs påverkar till exempel vilka som deltar. Skickas till exempel inbjudningar ut via lokala föreningar kommer ge en övervikt av personerna vara föreningsaktiva. Hålls möte en vardagskväll kommer det vara svårt för den ensamstående föräldern att delta. Ofta kommer färre till tals vid större gruppmöten än om diskussioner sker i mindre format och i regel är kvinnor mindre bekväma att föra fram sina synpunkter inför ett stort antal personer än män. På samma sätt gynnar stormötesformen i regel personer med vana av att tala inför andra.

Arbetsgruppen landade tidigt i att välja en annan form än möten i exempelvis samlingslokaler. Ambitionen var att nå en relativt stor bredd och föra en dialog i nästan alla Umeås stadsdelar på ett sammanhållet sätt. I syfte att underlätta för invånarna och både göra det intressant och enkelt att lämna sina synpunkter var inriktningen att göra dialogen mer digital än tidigare och kombinera det digitala med möten på plats.

Viljan var att uppsöka platser där många människor spontant samlas. Efter en analys av de viktigaste mötes­platserna i respektive stadsdel föll valet på att föra dialog i anslutning till lokala livsmedelsbutiker. Aktuella handlare kontaktades och samtliga ställde sig positiva. Tiderna 15.30–19.30 på vardagar valdes utifrån att kundflödena då är som högst. Då gavs möjligheten att träffa människor i sitt vardagsliv ofta i närheten av bostaden. För dialogen i Centrala stan valdes tiden 11.00–15.00 för att ringa in de större flödena på den platsen. Som följd kan de svarande, på just denna plats, i hög utsträckning givetvis antas vara förvärvsarbetande med arbetsplats i eller nära stadskärnan. I stället för skrymmande tält, skärmar, bord och så vidare införskaffades en lådcykel som formgavs för att kunna nyttjas för en bredd av verksamheter och tillfällen.

Inför träffarna gjordes en kartläggning av vilka dialoger och insatser som varit aktuella eller planeras genomföras i närtid för olika stadsdelar. Detta för att skapa en bild av förväntningar lokalt, kunna ge återkoppling, identifiera kombinationspotentialer samt undvika krockar som riskerade bidra till otydlighet. Inför varje dialogtillfälle gjordes också en analys, och material togs fram, kring vilka frågor som kan tänkas vara intressanta för respektive plats exempelvis projekt i stadsdelen. I förberedelserna ingick också för tjänstepersoner att reflektera kring vem man vänder sig till när exempelvis ett par kommer fram, hur tid fördelas mellan besökare samt hantering av språkbarriärer. Även om en del av syftet var att träffa människor spontant i deras vardag annonserades om vilka platser och tider dialogcykeln skulle vara på plats på kommunens hemsida och i lokaltidningen.

Genomförande

Väl på plats noterade besökare valfritt antal trivsamma och otrivsamma platser med gröna och röda ”pluppar” på en stor fysisk karta över aktuell stadsdel. En fråga ställdes om vad man skulle sakna med stadsdelen vid en flytt genom att pricka av sitt svar utifrån olika kategorier. När det gäller önskemål för framtiden noterades svar på post-itlappar som sattes upp på en skylt så alla kunde läsa vad andra tyckt. Möjlighet fanns också att lämna synpunkt i en låda om man inte ville att andra skulle veta vad man tyckt. Denna möjlighet nyttjades endast av någon enstaka person.

Närvarande tjänstepersoner noterade antal besökare samt dess kön och uppskattad ålder för att få en uppskattning om vilka målgrupper som fångats upp respektive inte fångats upp. Synpunkter gällande andra stadsdelar än den i fokus togs emot genom att synpunkter fördes in i det digitala kartverktyget via en iPad som fanns med vid varje träff. IPaden användes även för åtkomst till kommunens felanmälningsapp om ting kopplat till exempelvis ett driftsproblem som trasig gatlykta, farlig grop i gata etc. På så sätt kunde åtgärder snabbt avhjälpas. Material kring pågående projekt i stadsdelen (ex ombyggnation av en gata, pågående detaljplan, större infrastrukturprojekt i närheten med mera) fanns även med vid cykeln för att kunna ge svar på en bredd av frågor som kunde uppkomma.

I regel medverkade tre tjänstepersoner samtidigt - strävan var att hitta en bra balans så det skulle kännas bekvämt för de besökande. Ambitionen var också att skapa låga trösklar för att vilja delta. Inledande fraser som; ”Hej, bor du här och kan du ge mig din bästa plats genom att sätta en grön plupp på en karta?”, fungerade väl som inåkning och lockade till fortsatt medverkan i diskussioner om platser de trivs på och inte samt samtal om utvecklingen generellt. Den stora merparten valde också att fortsätta med att delge tankar och önskemål för framtiden samt berätta vad de skulle sakna med sin stadsdel om de skulle flytta.

Ett intryck är att det fanns förhållandevis god kännedom om den pågående dialogen bland Umeåborna. Inte minst var den gröna dialogcykeln ofta igenkänd. När ungefär hälften av mötena genomförts var det inte ovanligt att personer fanns på plats där dialogen skulle ske och kom fram och sa att de ville tycka till redan innan dialog­material och skyltar ställts fram. Det blev tydligt att den gröna dialogcykeln blev en signal om att det ges tillfälle där man som Umeåbo kan lämna synpunkter och kommunen lyssnar. Vid i princip alla tillfällen var det nån eller flera besökare som uttryckte uppskattning för att dialog förs på precis detta sätt med kommentar om att det borde göras vid fler tillfällen och för andra frågor inom kommunen.

Foto av kommunens dialogcykel uppställd i Rådhusparken med Stora hotellet och Kulturväven i bakgrunden.

Att resa lätt. Med cykel var det enkelt att besöka de platser där människor samlas. För en sammanhållen kommunikation ramades dialogen och materialet in via framtagande av grafiskt koncept i design av dialogcykeln, skyltmaterial, grafik med siluetter av de olika stadsdelarna, pratbubblor, symboler och så vidare. Detta så att man ska känna igen sig oavsett om man deltar fysiskt på ett dialogmöte, via den digitala kartan eller läser den slutliga handlingen.

Dialogfrågor

  • Var i din stadsdels trivs du bäst?
  • Vilka platser trivs du inte på?
  • Vad skulle du önska för din stadsdel om 20 år?
  • Vad skulle du sakna mest med din stadsdel om du flyttade?

Många bilder från boende

Varken de fysiska eller digitala dialogerna gör anspråk på att ge en total bild av vad alla boende i en stadsdel tycker utan ger bilder av vad de som deltog tycker. Med 700 samtal i stadsdelarna, och ytterligare 1 300 personer som deltog i den digitala dialogen, ges ändå en bredd av berättelser. Möjligheter finns också att framgent göra analyser mot de forskningsresultat om socialt kapital och som utgår från ett statistiskt urval. Andelen unga som deltog i dialogerna var förväntat låg men kompletteras av material från Dragonskolan och ett extrainsatt dialog­tillfälle med cykeln på Dragonskolan. Ytterligare ska hänsyn tas, när materialet tolkas, att andelen deltagande ur gruppen barn samt den allra äldsta åldersgrupperna är mycket låg.

Turnélista 2019

Teg/Böleäng 9 oktober

Berghem/Fridhem 10 oktober

Ålidhem/Sofiehem 16 oktober

Carlshem/Gimonäs 17 oktober

Grubbe 23 oktober

Marieområdet 24 oktober

Umedalen 29 oktober

Västerslätt/Rödäng 30 oktober

Haga/Sandbacka 31 oktober

Tomtebo 6 november

Ersboda 7 november

Centrala Umeå 13 november

Foto av besökare vid dialogcykeln i olika stadsdelar.

Den gröna dialogcykeln var ofta igenkänd i stadsmiljön och förknippades med tillfällen där man får tycka till medan kommunen lyssnar.

Återkoppling och kommunikation

För kommunikationen kring dialogerna, både de fysiska och den digitala, användes kommunens externwebb, kommunens sociala kanaler, kommunhörnan i Väven, digitala anslagstavlan i stadshuset, pressmeddelande, utskick via andra sociala kanaler såsom den lokala Facebookgruppen Umeå tipsgrupp samt annonsering i lokal­tidningarna. Ett testsamarbete gjordes också med en ung person med många lokala följare i sin egen ålder på sitt Ingramkonto i syfte att locka fler unga att delta. Navet för kommunikationen var webben med stadsdels­sidor som undersidor och som ledde in till den digitala kartan där man både kan lämna och ta del av synpunkter. Lokala medier gjorde inslag och artiklar i både tidningar och två tillfällen i radio. Det största genomslaget, och en stor topp när det gäller inkomna synpunkter, blev när kommunen gavs möjlighet att sprida enkäten via Umeå tips­grupp.

Viljan var att göra tydlig återkoppling till deltagare och kommunicera vad som framkommit. Efter varje genom­förd dialog sammanställdes referat med intryck och inkomna synpunkter som publicerades på webben och spreds via sociala medier. Löpande uppmanades personer att delta med fler synpunkter till den digitala dialogkartan. En aktiv roll togs i sociala medier och frågor och diskussioner som uppstod i diskussionstrådar bemöttes snabbt och i en personlig form exempelvis med information.

De synpunkter som inkom under de fysiska dialogerna fördes manuellt in i den digitala kartan efter genomförda dialogträffar för att samla allt inkommet underlag på samma ställe och därmed underlätta sammanställning och analys.

En återkopplingsvecka med en fysisk utställning av resultaten genomfördes på Väven mellan 23 november till 1 december 2019. Utställningen var bemannad med tjänstepersoner veckodagar mellan klockan 12.00 och 14.00. Utställningen gav möjlighet att fysiskt ta del av inkomna synpunkter från de genomförda dialogträffarna, syn­punkter som inkommit digitalt samt att själv komplettera. Den fysiska utställningen med tillhörande skärm med den digitala kartan var därefter uppställd i Stadshuset ytterligare ett par månader. Efter genomförd dialog producerades en film med tack till medverkande Umeåbor där dialogen och korta resultat summerades. En andra film har även producerats kring hur arbetet gjordes och lanserades hösten 2020.

Foto av dialogcykeln inne på Väven.

Dialogcykeln fungerade också som utställningsmonter. Förutom att resultat från varje dialog kommunicerades direkt via sociala medier och kommunens webb sammanställdes alla inkomna synpunkter och referat till en utställning på Väven under december 2019.

Medskapande; digital dialog med boende

Presenteras i avsnitten Så tyckte boende.

Så tyckte boende Den digitala dialogen har fungerat som ett viktigt komplement till de fysiska dialogerna. Tanken var att man skulle kunna få en liknande upplevelse när man lämnade synpunkter på så sätt att man omedelbart skulle kunna se vad andra tyckt. På en översiktlig nivå kan de digitala och de fysiska dialogerna sägas fungerat kompletterande utifrån att fler män deltog vid de fysiska träffarna medan fler kvinnor deltog via den digitala dialogen.

Plattformen byggdes av Lantmäteri på Umeå kommun och handlade om samma dialogfrågor som den fysiska. Kartvyn var inte begränsad till staden utan synpunkter kunde lämnas för kommunen som helhet. Möjligheter fanns att kanalisera synpunkter gällande byar och andra tätorter till det pågående landsbygdsutvecklingsarbetet.

Besökaren mötte en kartvy med fråga om vilka platser man trivs på. Platser markerades med kartnålar. En fritext­ruta öppnades när nålen placerats där man kunde välja att beskriva varför platsen markerats som trivsam. Merparten valde att lämna motivering. Deltagare begränsades inte i hur många platser som kunde markeras. När de svarande klickade vidare följde frågan om platser man inte trivs på med samma möjlighet att lämna motivering. Därefter följde en fråga med fritextformulär vad man önskar för sin stadsdel om 20 år. I steg fyra följde frågan om vad man skulle sakna vid en flytt från sin stadsdel med ett antal fördefinierade flervalsalternativ inklusive möjlighet till fritext kopplat till punkten Annat. Svarande ombads slutligen ange bakgrundsinformation som kön, ålder, samt inom vilket postnummerområde man har sitt boende.

Efter svar lämnats öppnades en sida som visade eget och alla andras inskickade svar illustrerat med gröna och röda så kallade emoijis på en karta. De flesta valde att markera 1–3 platser vardera. Några personer valde att markera ett mycket stort antal platser. Resultat kring frågan vad man skulle sakna om man flyttade från sin stadsdel presenterades direkt summerat i andelar och med möjlighet via en dropdownlist att välja att se resultat summerat eller per stadsdel. Önskemål för framtiden listades i rullande fritext i början av dialogen men tekniska problem gjorde att detta inte fungerade som tänkt en bit in i dialogperioden.

Till de sammanställda kartorna till denna handling valde vi att sätta en begränsning till max tio utpekade platser per person för att balansera de få personer som lämnat stora mängder markeringar. Denna typ av kommentarer berörde i huvudsak Ålidhem och Ersboda med repetativa kommentarer som till exempel mörker. Materialet i sin helhet tillgängligörs som öppen data på kommunens tjänst https://opendata.umea.se/.

Bearbetning av inkommet material

Material från de fysiska dialogerna fördes manuellt in i den digitala kartan innan bearbetning med kommentaren Synpunkt inkommen från fysiska dialog. Vissa stadsdelar hade många kommentarer från boende som inte bor i stadsdelen medan andra få. Till varje stadsdelskarta hör därför ett diagram som visar hur många som tyckt till gällande trivsam respektive otrivsam plats samt andel av svaren som härrör från boende respektive utom­stående. Ålidhem och Ersboda är stadsdelar som, av många personer som själva inte bor i stadsdelen, pekas ut som otrivsam medan boende i dessa stadsdelar inte gör detta i samma utsträckning.

Umeåbornas guldkorn på karta. När dialogserien hade avslutats hade Umeåborna markerat fler än 5 000 platser som trivsamma eller otrivsamma.

Få olämpliga kommentarer trots öppet forum

Kartan och forumet var helt öppet och publicerades för alla att ta del av i samma stund svar lämnades. En incident skedde ungefär tio minuter efter kartan lanserats där en individ gjorde rasistiska inlägg vilket publicerades i kartan. Detta uppmärksammades också av lokalpress och föranledde en serie artiklar. Detta speglade dock inte hur kartverktyget användes av de 1 300 Umeåbor som deltog. Mindre än 1 procent inlägg doldes manuellt, antingen av nämnd anledning men oftare för att de var av utpekande karaktär. Mer än 99 procent var däremot inte olämpliga.

Foto av besökare som markerar en plats som trivsam eller otrivsam på den interaktiva dialogkartan.

Umeåbornas guldkorn på karta. När dialogserien hade avslutats hade Umeåborna markerat fler än 5 000 platser som trivsamma eller otrivsamma.

Avslutande reflektioner

Med underlaget Umeås stadsdelar ska det förhoppningsvis bli lättare att få en uppfattning om sammanhanget för ett visst projekt både för kommunen och andra aktörer. Tanken är att det ska kunna ge en bild av hur ett tillägg bidrar till mixen och förhoppningsvis kan materialet också inspirera till skapande av mervärden.

Inspiration till andra

Till den kommun som inspireras av upplägget är ett råd – börja i någon ände. Att samla befintliga kompetenser är en god start. De många samtidiga perspektiven, med social hållbarhet som paraply, öppnade för ett kreativt arbetssätt där alla kan bidra med viktiga bitar samtidigt som frågeställningarna bidrog till att hålla fokus och öppnade för mång­funktionella lösningar. Intressekonflikter kunde tidigt identifieras och vägen mot lösningar underlättades när fokus är på människors livsmiljöer. Ett sammanfattande intryck är att gemensamma analyser varit en resurseffektiv metod med vinster som ett stort ömsesidigt lärande och bidrar tydligt till höjd på en analys.

En annan variant är att starta diskussioner utifrån en socioekonomisk analys och bild av hur det står till på olika platser. En tredje möjlighet är att starta i det lokala samtalet med de boende. Ett tydligt intryck är att de fyra frågeställningarna som användes i medborgardialogerna upplevts relevanta för Umeåbor och även öppnat upp för att diskutera utvecklingen i ett större sammanhang vilket varit tydligt uppskattat av Umeåborna. Just det förutsättnings­lösa samtalet med Umeåborna måste sägas vara ett av de allra största värdena i denna process. Här gavs möjlighet att tala om olika projekt i ett större sammanhang samtidigt som man får tidiga och andra resultat än via dialoger i en traditionell samverkansmodell exempelvis i samband med en detaljplan.

Samtalen gav möjligheter att lyfta helheter

Vid sidan av att uppmuntra medborgarna att delge vad som är bra och kan bli bättre i stadsdelarna har dialogerna fungerat som tillfällen att tala kring den långsiktiga planeringen i ett större perspektiv och vad det innebär att Umeå växer. Att genomföra dialoger med social hållbarhet i fokus är en del av de möjligheter planerare har att bidra till en socialt hållbar utveckling där samtalet är meningsskapande. Med ambitionen att skapa förståelse för varför förändringar sker kan medborgare förhoppningsvis se det meningsfulla i dessa över tid, även om inte alla gillar dem. Att röra sig ute i stadsdelar samt få tillfällen för förutsättningslösa samtal bidrar till att skapa förtroende bland medborgarna och möjligen skapas en mer välkomnande inställning till förändringar. Detta exempelvis i motsats till en aula-situation - med reaktioner på ett aktuellt definierat projekt. Möjlighet skapas att på ett mer lättsamt sätt förmedla och resonera kring kvaliteter i den långsiktiga helhetstanken som finns inom kommunens planerings­inriktning. Med avsikten att inom planeringen arbeta för en fortsatt social hållbar utveckling, är en slutsats att dessa förutsättningslösa samtal bör vara återkommande företeelser fortsättningsvis efter vad som genomförts via denna dialogserie.

Att följa upp och komplettera En ofta ställd fråga har varit hur ofta materialet kommer att göras om och hur materialet och resultat ska följas upp. En bedömning är att de rumsliga analyserna och materialet från den stora stadsdialogen kommer kunna stå sig under rätt lång tid medan det blir angeläget att hitta sätt att med regelbundenhet eller vid behov kunna göra särskilda uttag ur statistiken eller uppdatera de socioekonomiska variablerna.

När det gäller fortsatta dialoger finns goda möjligheter att göra kompletteringar, exempelvis att öppna upp den digitala kartan när vissa geografiska områden är i fokus. Den kanske största nyttan bedöms dock vara att komplettera med fysiska dialoger för olika platser. Befintligt material utgör en grund. Synpunkter har fångats från boende i alla stadsdelar där det bor invånare men materialet kan med fördel fortsätta kompletteras i takt med att fler fysiska dialoger genomförs.

Redan när dialogerna genomfördes väcktes intresset att genomföra kompletterande dialoger. Exempelvis med boende på västra Ersboda då dialogen i huvudsak fångade boende på östra Ersboda. På samma sätt vore det intressant med kompletterande synpunkter från boende på Mariedal och Marieberg. Eftersom den fysiska dialogen skedde vid Mariehems centrum var merparten deltagare boende i närheten. Intressant vore även att komplettera med samtal vid stora arbetsplatsområdena som universitetssjukhuset eller kanske Avion. På samma sätt finns goda potentialer att göra fördjupningar i samband med aktuell planering där behov av fördjupad kunskap finns.

Dessa typer av dialoger är givetvis lika passande att genomföra för exempelvis byar och andra tätorter i kommunen. En sådan fysisk dialog genomfördes för byn Täfteå hösten 2020 i samband med uppstart av översiktsplanerarbete.

Erfarenheter

Beskrivningarna, analyserna och inte minst berättelserna från de som bor på en viss plats har gjort att vi lärt oss se helheter och lärt känna stadsdelarna på ett djupare sätt. För en stadsdel är så mycket mer än dess byggnader, gator och parker, det vill säga det man ser. Det handlar om livet mellan husen – hur platser används och de man inte använder, om bra platser och om dåliga platser. Ett intryck av att arbeta förvaltningsövergripande, med social hållbarhet i första rummet är att det bidragit till att olika verksamheter med olika hjärtefrågor lättare kunnat dra åt samman håll då byggandet av den goda staden är något alla kan samlas kring. Perspektivet bidrar också till att planeringen och avvägningar blir relevant och förståelig för många. Det har också tydliggjort vilken bredd av kompetenser som finns inom organisationen och hur bra vi är när vi lägger detta samman men också kopplar det till de med verklig lokal­kunskap – det vill säga de boende.

Källor

Umeå kommun

  • Arkitekturguide Umeå -2001 och 2001-2013
  • Byggnadsordningar Umeå kommun
  • Cykeltrafikprogrammet
  • Detaljplaner och planprogram
  • Fotgängarprogrammet
  • Social hållbarhet i dag och i morgon – ett analysverktyg för social hållbarhet i stadsutveckling (WSP)
  • Statistikdatabasen
  • Statistikrapport Umeås geografi
  • Umeås geografi
  • Parkprogrammet
  • Resvanor i Umeå
  • Unga-enkäten
  • Översiktsplan Umeå kommun med tillhörande översiktsplanedelar

www.umea.se

Statistikdatabas

Externa källor

  • Umeå stads historia 1888–1972
  • Umeå stads historia 1950–2010
  • Umeå universitet, institutionen för socialt arbete. Forskning om socialt kapital.
  • Västerbottens museums arkiv
  • Delrapporter från Stockholms stad – om översiktsplanering för social hållbarhet, arkitektur och kultur i det offentliga rummet, markverktyg och markpolitik för social hållbarhet samt kulturnärvaro.

Filmmaterial

Vi inspireras!

Andra städers kommissioner

Tack till Stockholm stad, Göteborg stad och Malmö stad vars arbeten med social hållbarhet inspirerat Umeå kommun i arbetet med Umeås stadsdelar.

Kajer mot det gröna

En handbok i stadsplanering som Umeå kommun nästintill redan gjort till sin egen. Vi står redan stark i mycket av materialets grunder men inspireras av fler verktyg och grepp som vi tar med oss för den fortsatta utvecklingen.

Arkitektur och gestaltad livsmiljö

Vi inspireras av politik! Sedan 2018 har Sverige nya mål för arkitektur, form- och designpolitiken. De handlar om att använda arkitektur och gestaltad livsmiljö som verktyg i det hållbara samhällsbygget för att det ska kunna bidra till ett hållbart, jämlikt och mindre segregerat samhälle. Utgångspunkter är att arbetet behöver ske långsiktigt, med helhetssyn samt att det förutsätter ett tillsammansarbete för att skapa, utveckla och ta hand om våra livsmiljöer för att vi ska kunna skapa städer och samhällen vi alla kan vara stolta över.

Vi delar med oss!

Umeås digitala dialogkarta

Umeå tagit beslut om att fritt dela med sig av koden till den digitala dialogkartan. Kartan är utvecklat av Lantmäteri vid Umeå kommun och kan användas av andra kommuner som inspireras att föra dialog med sina medborgare. Webbsidan är programmerad i kodspråken C#, HTML, Javascript och CSS med databas MSSQL. Koden kan laddas ner via github.com/umea-kommun Länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster.

Kontakt: Annika Deschamps, Lantmäteri.

Våra dialogmetoder

Vi älskar dialog! Stadsplanering är inget som kan göras “på kammaren” – vi behöver samtalet med Umeåborna. Förutom alla löpande arenor för dialog med olika aktörer strävar vi alltid mot att vässa och fylla på vår verktygslåda med dialog­metoder så det ska passa varje tillfälle och planeringsfråga så bra som möjligt. För den kommun eller annan som vill inspireras har Umeå kommun samlat ett axplock av våra erfarenheter. Vår sammanställning Aktiva dialogmetoder är framför allt tänkt att underlätta internt men såklart delar vi med oss till den intresserade.

Kontakt: Elisabeth Lindh, kommunikation.

Dialogresultatet 2019

Resultaten från vår stora stadsdialog finns tillgängliga på kommunens sida för öppna data för fortsatta analyser och laddas ner via opendata.umea.se

Våra erfarenheter

Ta kontakt med någon av de inblandade så berättar vi gärna mer.

Sidan publicerades